Grattis Djurgården!

Att ÖSK skulle ha något att sätta emot i hemmamatchen mot Malmö FF, var det väl ingen som trodde. De ljusblå hade allt med sig, en högljudd klack, motivation och klass. Att de i allra högsta grad hade att spela för guldet märktes redan i början av matchen. Efter en kvart hade två mål gjorts både i Norrköping och i Örebro. Alla fyra målen i Malmös favör.

Dock är jag ganska säker på att MFF:s andra mål egentligen var offside, men det kvittar, för de radade upp målchanser. Det hade kunnat vara 0-5 redan i paus och det närmaste ÖSK kom var ett ribbskott av Kevin Wright.

Redan när jag såg Djurgården hemma i april på Behrn arena förstod jag att de skulle komma långt i årets serie. Då var det länge sedan jag såg ett så utspelat ÖSK. Så både årets första och årets sista hemmamatch blev rejäla utskåpningar.

Att en 36-åring blir vald till matchens ÖSK:are kanske också säger en del om övriga laget. Men man var inte på tårna idag helt enkelt. En ÖSK-upplaga som vi såg på plan idag hade haft svårt att hävda sig i allsvenskan, och det är väl tur att man gjort bättre matcher under säsongen, så att nedflyttningsspöket har hållits undan.

MFF fortsatte att trumma på efter paus, vilket snabbt resulterade. Kanske bortaklacken anade oråd i den 50 matchminuten då 2-1 kom upp på resultattavlan från matchen mellan IFK Norrköping och Djurgården.

Ungefär samtidigt som Markus Rosenberg punkterade matchen med sitt 0-5-mål så kom 2-2 upp på resultattavlan. Detta betydde att guldet fanns hos Järnkaminerna.

Men Hammarby då? Ja, eftersom de var så sena med målskyttet hemma mot Häcken fick de finna sig i att skugga Malmö, som hela tiden hade bättre målskillnad än både Hammarby och Djurgården. Men när slutsignalen kom och DIF hade säkrat 2-2 spelade ingen målskillnad i världen någon roll i slutstriden.

Vi får säga grattis till ex-ÖSK:arna Astrit Ajdarevic och Kevin Walker, plus förstås till Rolle Åhman som gör en del jobb i den föreningen.

På tal om ÖSK-legendarer på Eyravallen så fick jag nöjet att samla fyra sådana på bild i pressrummet; Thomas Nordahl, Dixie Ericsson, Anders Edh och Sven-Gunnar Larsson. Fotbollssnacket med dem, plus rapporttavlan var dagens behållning.

Samtidigt säger jag tack till Krister Linnér och alla andra pressvärdar under årens lopp. De har alltid varit serviceminded och haft ett trevligt bemötande under åren som LP-bloggen har funnits. Nu är framtiden för Länsposten osäker, men förhoppningsvis kan ändå bloggen fortgå i någon form.

Fjärde raka utan förlust

ÖSK fortsätter att undgå förlust. Efter vändningen mot Falkenberg var det nu ikväll fjärde raka, nu mot Kalmar borta. Liksom förra måndagen blev det en poäng, men denna gång var inte ÖSK lika överlägsna. Så 1-1 får väl bedömas som någorlunda rättvist.

Även ikväll fick ÖSK straff, vilket det blivit ett antal av den senaste tiden. Nu blev det dessutom två stycken. Fortfarande är det egentligen oklart vem som ska vara den förste straffläggare. Efter att Filip Rogic och Carlos Strandberg tidigare nätat klev i förra matchen Martin broberg fram, som ett tredje alternativ. När han då missade så blev återigen Strandberg kvalificerad när kvällens första straff skulle läggas efter 20 minuter av den andra halvleken. Dock missade Carlos och logiskt sett borde straff nummer två ha gått till Rogic. Men Carlos var envis och het, nu skulle den bara in efter den första missen. Och ett distinkt skott i målvaktens högra hörn var tillräckligt för att bollen skulle gå förbi, trots att han gick åt rätt håll.

Under veckan får väl Rogic, Broberg och Strandberg ha en intern straffuppgörelse på träning.  Först till fem straffmål bakom Oscar Jansson får kanske bli den fortsatta straffläggaren. Eller hur ska Axel Kjäll gå till väga? Men efter Strandbergs mål kommer kanske han ändå närmast ifråga.

Vid den första straffsituationen var det hands på en Kalmarspelare. Vid den andra var ÖSK:s Kevin Wright igenom på vänsterkanten och även om han kom för långt ut och målchansen egentligen var över, så ser man på reprisen tydligt att Kalmars målvakt Lucas Hägg Johansson är på och drar i ÖSK-foten. Det är tydlig kontakt och domaren dömde således rätt.

I den första halvleken var det egentligen bara två målchanser, en för vardera laget. Broberg hade ett rungande skott som räddades av en försvarare. Den bästa chansen hade istället Kalmar då York Rafaels nick är på väg att segla in i ett öppet mål, sedan Oscar Jansson missbedömt ett inlägg. På mållinjen dyker Martin Lorentzon upp som en räddande ängel, och det var fortfarande 0-0 i paus.

Kalmars kvittering med tio minuter kvar var ett läckert frisparksmål av Victor Elm. Ett sådant som vi ofta sett Nordin Gerzic göra.

ÖSK har fortfarande bra statistik mot Kalmar och har inte förlorat på de senaste sju mötena.

ÖSK värda segern

Det blir alltid händelserikt när ÖSK tar emot IFK Göteborg, så ock ikväll. Vid pressläktaren innan matchen sa jag "det blir fyra mål ikväll", mest med tanke på att ÖSK gjort just fyra mål de senaste två matcherna. Nu blev det ju också fyra mål, tillsammans i och med 2-2.

Det var alltså bäddat för ett klassikermöte och man har sett många olika duster mot Änglarna genom åren. År 1970 var ju deras supportrar inga änglar precis, i Sveriges första huliganmatch. Jag har varit med om att ÖSK legat under med 0-4 i paus, och rasande gått därifrån. En annan match blev det också 0-4 och det var då det presenterades ett helt osannolikt mål. Jag tror det var 2007 och Andres Vasques satte höger fot bakom vänster och tryckte till bollen. Har aldrig förr eller senare sett ett sådant.

Men ÖSK har också gjort snygga mål mot IFK, minns bara Besaras uppvisning sommaren 2017. Det blev 4-2 och ett hattrick.

ÖSK kom till matchen ikväll från just hattrick, två stycken till och med. Först Rogics mot Falkenberg och sedan Carlos Strandbergs mot Helsingborg. Nu blev de bägge mållösa just ikväll, men kunde rada upp chanser.

Efter en trevande inledning med få målchanser kopplade ÖSK greppet om matchen efter en halvtimme. Det var en spelglädje som inte funnits tidigare, och det syntes att storsegrarna hade gjort verkan. ÖSK hade 1-0 inne och det var ytterst tveksamt om det var offside, som linjedomaren tyckte.

ÖSK var värt en ledning, men så kom kallduschen. En blixt från klar himmel då Robin Söder efter en tilltrasslad situation kunde prickskjuta in 0-1, bakom en skymd Oscar Jansson.

Nåväl, ÖSK lät sig inte nedslås  av det och tog tag i den andra precis som man avslutat den första. Man radade upp målchanser och Martin Broberg prickade ribban. En kvittering låg hela tiden i luften i anfall efter anfall.

Så kom då nästa kalldusch i den 63:e minuten, återigen genom Robin Söder - 0-2. Men starkt av hemmalaget att ändå inte ge upp och hoppet tändes verkligen i den 69:e minuten då ÖSK fick straff. Dock en dåligt lagd straff genom Martin Broberg och bollen gick över.

Vid det läget måste det känts oerhört tungt för Svartvitt. Att ha 0-2 i baken och en nyligen missad straff. Då krävs mental styrka och det hade ÖSK:arna. Utdelningen skulle komma i form av 1-2 av Jake Larsson i den 82:a och göteborgarna maskade och maskade. Målvakten gjorde sig till åtlöje genom att byta bollen vid utspark, och Nzuzi Toko blev varnad för maskning.

Därför kändes det så skönt att åtminstone någon rättvisa skipades, då Agon Mehmeti skickade in den sena kvitteringen när klockan stod på 93.14. Man ska inte gapa efter mycket, men visst var ÖSK egentligen värda segern.

Nu ser det ljust ut till bortamatchen mot Kalmar. Bara man behåller samma fokus som i de senaste matcherna.

ÖSK övertygar inte

Nej, årets upplaga av ÖSK står inte att känna igen. För många brister i försvaret har gjort att baklängesmålen trillar in och då är det svårt att vinna matcher. Särskilt som det egna målskyttet också har gått trögt.

Personligen är jag tveksam till att Kevin Wright spelar i försvaret. Tycker nog att hans kvalitéer görs sig bättre högre upp i laget. I försvaret har det istället blivit för många tilltrasslade situationer.

Redan i inledningen av hemmamatchen mot IFK Norrköping var det kaos i ÖSK-försvaret och bollen gick som på ett flipperspel. Det betydde 0-1 redan efter tre minuter och vad värre var, IFK låg hela halvleken på för ett andra mål. ÖSK skapade blott några halvchanser, men var egentligen aldrig nära.

Man har hela tiden förstått att Norrköping är bättre än tabelläget och de spelade mer som ett lag som ska tillhöra det övre skiktet. Och ÖSK som ett lag som ska tillhöra det undre. Men det är bara att acceptera att årets upplaga inte håller för bättre, det blir att tampas med Falkenberg, Eskilstuna, Sirius, Helsingborg och Sundsvall.

Trots att ÖSK vann matchen innan derbymötet mot Peking så kom det bara drygt 5 000 till Behrn arena, denna soliga och fotbollsvänliga torsdagskväll. Normalt sett så borde det vara närmare det dubbla.

Nåväl, inledningen av andra var betydligt bättre från ÖSK:s håll och det resulterade nästan direkt, när Carlos Strandberg lyckades få in bollen efter en stolpretur. Men det var Norrköping som hela tiden kändes tyngre. 1-2 skulle följdriktigt komma sedan Jordan Larsson fick bollen i straffområdet helt omarkerad.

ÖSK helt utspelat

ÖSK hade inte mycket att sätta emot i kvällens hemmamatch mot Djurgården. Det var klasskillnad, och 0-3 talar sitt tydliga språk. Antingen är Djurgården väldigt bra i år, eller också … Ja, man vågar knappt slutföra meningen.

ÖSK hade en hyfsad tiominutersperiod i slutet av första halvlek, efter att Djurgården dominerat stort. 0-1 kom ganska logiskt i den 28 minuten efter en stark period för bortalaget. Ett inlägg letade sig sedan ut till Aslak Fonn Witry som på distans kunde sätta bollen i nät. Norrmannen har ett ruskigt skott som han skulle visa fler gånger under kvällen.

Någon vidare skytt är egentligen inte ex-ÖSK:aren Astrit Ajdarevic, som testade några gånger utan lyckat resultat. Men hans passningsfot är bland de bättre i allsvenskan och den kommer Djurgården få mycket nytta av.

Andra halvlek började inte som den första slutade, d.v.s. med ÖSK-press. Nej, här var det DIF som tog över taktpinnen direkt. Man ville säkra och gjorde det också i den 71:a minuten genom Mohanedbuya Turay, fullt rättvist. ÖSK hade inte haft något i den andra vid det läget.

Witry skulle mot slutet helt punktera matchen genom sitt 0-3-mål.

Det bästa med fotbollskvällen var väl ändå att se Glenn Hyséns realityshow på Kanal 5. Inte för att man brukar följa den, men nu var han och barnen i Liverpool. Det var en höjdare och se den respekt han fortfarande har bland fansen där. En hotellägare hade till och med uppkallat och inrett ett av rummen efter Glenn. Inslaget från England hade gott kunnat få utgöra en längre del av programmet.

Här nedan en bild på Glenn när han var i Örebro och invigde en Panna football-anläggning. Länspostens utsände ingick i Glenns motståndarlag och fick på en riktig rökare … i magen på göteborgaren!

Snöplig ÖSK-förlust

När beskedet kom att ÖSK skulle få möta en nykomling så kändes det inte bra. Av gammal hävd och vana så brukar nykomlingarna alltid starta bra, för att sedan dala i slutet av säsongen. Så det hade därför varit bättre att få möta Falkenbergs FF i omgång 20 eller liknande, istället för i premiären.

Nåväl, ÖSK kämpade på för att bryta trenden, men inte bättre än till en ribbträff. Det hade väl varit ett kalasbyte när Jake Larsson kom in i den 76 minuten och bara sekunder senare fått göra mål. Istället knäade han bollen i ribban. Han var där fri med Falkenbergsmålvakten, men lyckades inte få kontroll på boll och ben.

Falkenberg hade också en ribbträff i den andra halvleken. Och i den 58 nådde Björkengren högst i en nickduell och lyckades få bollen stolpe in. Otagbart för Oscar Jansson, men Björkegren fick stå alldeles för ostörd. En försvarsmiss från ÖSK:s sida.

Egentligen hade 1-1 varit mest logiskt och rättvist i matchen, men det gäller förstås att göra mål. Det kan bli svårt för ÖSK att förpassa bollen över mållinjen i år, utan Kennedy och Besara.

Men okej, bara en match spelad och nu gäller det att hämta nya krafter till motståndet mot tuffa järnkamine den 8 april.

Det värsta är att ÖSK i omgång 3 har ytterligare en nykomling på bortaplan. De varvar alltså nykomlingar borta med huvudstadslag hemma. En kombination som tyvärr kan få Svartvitt att kamma noll.

Mars är allsvenskans månad

Förr om åren var april den verkliga fotbollsmånaden då en längre tids fotbollstörstande kunde släckas. I år kör man igång redan i mars, om än den sista dagen i månaden. För den 31/3 är det äntligen allsvensk fotbollspremiär och ÖSK åker ner till Halland för att ta sig an Falkenbergs FF.

Faktiskt riktigt oroväckande, eftersom nykomlingar brukar inleda väldigt starkt. Men det har ju också kunnat vara Helsingborg, som lär vara snäppet värre, med svårforcerade Andreas Granqvist som mittlås i försvaret.

ÖSK får slicka såren efter den snöpliga cupsortin och nu inrikta sig på det verkligt fotbollsmässiga - allsvenskan. Det ska bli intressant att se vad Axel Kjäll kan åstadkomma med laget i år, nu när han blivit riktigt varm i kläderna.

En del intressanta nyförvärv har redan presenterat sig som Viktor Prodell och Jake Larsson. Vi hoppas att nygamle Martin Broberg kan komma i gammalt fint slag igen. Och att nyförvärvet från förra året Rodin Deprem kan blomma ut.

Degerfors gör också sin premiär söndagen den 31:a, borta mot Syrianska. Laget som för bara några år sedan låg i allsvenskan, lär vara på hugget direkt. Ett synnerligen svårt utgångsläge för rödvitt, ungefär samma som för ÖSK.

I damallsvenskan får KIF Örebro vänta ända till den 14 april innan serien drar igång med hemmamatch mot Vittsjö.

Innan alla dessa matcher väntar två viktiga kamper för blågult. Först den 23 mars med hemmamöte mot Rumänien på Friends. Tre dagar senare väntar det stora "derbyt" med Norge på bortaplan.

Allsvenskan kan nu summeras

            ÖSK har nu funnits i 110 år och fortfarande väntar supportrarna på guldet.



Ja, nu kan vi göra bokslut över vår kära fotbollsallsvenska, som har berört och engagerat sedan 1924. Alltså snart i 100 år. Förutom en tioårsperiod under 1980- och 90-talet har en rak serie spelats, där vinnaren nu alltså korats. I år kan vi gratulera AIK.

För Örebro SK:s vidkommande blev det till slut en nionde plats. Det får väl vara godkänt i förhållande till de resurser man har. Jag minns hur många (även jag) var oroliga på försäsongen då man knappt hade värvat någonting. Men någon riktig indragning i bottenstriden blev det aldrig, som tur var.

I början var det istället tvärt om. Efter sju omgångar var man med i toppen på 15 poäng. Fyra vinster och tre oavgjorda hade gett den poängskörden och två av kryssen kom mot AIK och Norrköping. Värre var endast AIK och Hammarby.

Hammarby ja. Nog minns man väl den skandalmatchen som domaren avgjorde åt stockholmarnas fördel. Det var en i stort sett enig expertkår överens om. Efter det kom ÖSK av sig något och skulle blanda insatserna. Särskilt efter VM-uppehållet.

AIK har hela säsongen känts oerhört stabila. Man tillhör en sextett som har gjort 50 mål eller fler, men framför allt släppte man bara in 16 på 30 matcher. Alltså ungefär bara ett mål varannan match. Det är i defensiven man har byggt laget och visat sig vara oerhört svårslaget.

Enda förlusten kom mot blivande tvåan Norrköping så sent som i mitten av september. Norrköping noterade endast tre förluster, lustigt nog alla med 1-2, precis som på Olle Nordins tid. Att förlora borta mot Hammarby och Malmö är väl inte så mycket att säga om, men säkert kommer man drömma mardrömmar om Trellelborg efter årets säsong.

Skåningarna som åkte ur på endast 15 inspelade poäng tog fyra av dessa mot IFK Norrköping. Och den 29 april vann man i Norrköping med 2-1. Som allting artade sig spelade alltså trelleborgarna bort guldet för IFK. Så kan det gå. Bollen är rund. Eller "hela bollen måste ligga still vid frispark" som Ralf Edström en gång sa.

Vinnare av skytteligan blev följaktligen en spelare ur det laget som gjorde flest mål under året, Paulinho i Häcken, som mäktade med 20 strutar. Låt vara att han också är lagets straffskytt. Men när han i sista matchen mot Norrköping försökte få straff tyckte domaren att han filmade och fick därmed sitt andra gula kort, som betydde utvisning. Kan vara första gången i allsvenskans historia som skytteligavinnaren avslutade säsongens sista sekunder så.

Allsvenskan lever fortfarande!

 I derbyt mot IFK Norrköping på bortaplan lyckades inte ÖSK hjälpa AIK till SM-vinst. Men å andra sidan hade Solnalaget chans att klara det hela på egen hand, inför ett fullsatt Friends arena. Det måste ha varit snopet för dem att få gå hem utan ett SM-tecken. Nu kommer väl varenda tåg vara fullproppat till Kalmar på söndag.

ÖSK bjöd ändå till inför en stor publiksiffra även i Norrköping, nästan 10 000 på läktarna. De fick till slut se östgötarna säkra stora silvret i allsvenskan. Men det var ÖSK som tog ledningen i slutet av den första halvleken genom ett distinkt skott av Johan Bertilsson.

Men Peking skulle dock vända, dock utan "släktingen" Kalle Holmbergs hjälp. Nu var det istället Moberg Karlsson som skötte den saken ensam på endast sex minuter.

Men i den 85:e kunde ändå ÖSK höja spänningsnivån, då Kennedy Igboananike rann igenom ensam och satte 2-2.

Daniel Sjölund fick dock äran att i sin sista hemmamatch sätta punkt med 3-2, i den fjärde övertidsminuten. Snöpligt för ÖSK som  hade kommit igen bra i matchen.

Jag tror AIK fixar skivan, och det är samtidigt bara att gratulera laget, som endast förlorat en enda match under säsongen. Den matchen var förresten mot Norrköping, som inte har förlorat sedan VM-uppehållet. Mot Häcken borta blir det svårare för Norrköping än vad AIK har i Kalmar.

Just Häcken är tillsammans med Hammarby och Sundsvall årets överraskningar. Medan årets floppar är Elfsborg och IFK Göteborg.

I just Göteborg tackade en ikon för sig, Tobias Hysén, som gjorde ett inhopp mot slutet i sin sista hemmamatch. Frågan är om han kommer till Örebro på söndag, eller om han får ledigt. Och frågan är om han kommer figurera på Kanal 5 i fortsättningen? Tillsammans med pappa Glenn och de andra i realitysåpan Hyséns.

Två självmål i en underhållande match

                              Ett mäktigt tifo mötte publiken innan match.


Matchen ÖSK - Djurgården betydde ingenting för tabellen. Båda lagen var långt ifrån kvalstreck och medaljchanser, men likväl bjöds det upp på underhållande fotboll. Imponerande också att fansen kan vara så motiverade trots en helt betydelselös allsvensk fotbollsmatch. Nåväl, det var ju ändå 110-årsfirande för hemmaklubben, som innan match visade upp ett mäktigt tifo, som kostat över 10 000 kronor.

Och Djurgårdssupportrarna bjuder alltid till, var bortalaget än spelar och i vilket läge de blårandiga än är i tabellen. Detta gjorde att publiksiffran ändå nådde en hyfsad nivå på 5 795, att jämföras med de senaste noteringarna på strax över 3 000.

En som verkligen var på spelhumör matchen igenom var Michael Omoh. En riktig trollgubbe, som är så otroligt rolig att se. Synd bara att hans finesser inte kan utmynna i några mål. Han brukar inte heller ha någon lycka med skotten. Men ändå, han försöker. Värdefulla spelare för ÖSK-laget är också Nahir Besara och Nordin Gerzic. Den sistnämnde låg också bakom kvitteringen till 1-1 i början av den andra halvleken, när hans skott träffade en Djurgårdare och ställde målvakten Tommi Vaiho.

Första halvleken slutade precis som den andra började, det vill säga med ett självmål. Men nu var det Djurgården som hade flytet i den 44 minuten, på ett skott som sist tog på Filip Rogic. Men med var sitt självmål får man väl ändå säga att slutresultatet var rättvist. Det brukar dock inte bli oavgjort när dessa lag spelar. Vi får gå tillbaka så långt som tio år, då bägge matcherna slutade med kryss 2008.

Djurgårdssupportrarna i publiken trodde visserligen att bortalaget tagit ledningen på stopptid, men målet dömdes mycket riktigt bort för offside.

För övrigt var det ett riktigt bandyväder på söndagseftermiddagen och det var långkalsingar som gällde. När vi nu går in i november är det fortfarande tre omgångar kvar av allsvenskan, som detta år måste vara rekordsen. För ÖSK:s del återstår tre riktigt klassiska lag, Malmö FF, IFK Norrköping och IFK Göteborg. Nej, fotboll ska absolut inte spelas i november. Sverige är inget England.

Bra insats trots 0-0

Visserligen hade Sverige behövt vinna bortamatchen mot Ryssland för att kunna ha en bra chans till gruppvinst i Nation League, men ryssarna var svårspelade. Resultatet 0-0 får därför anses godkänt med tanke på hur matchen utvecklade sig.

Svenskarna slet och kämpade, men det ryska försvaret var svårforcerat. Emil Forsberg var på spelhumör, men lyckades inte med de avgörande momenten. Man förstår att Ryssland gick långt i sommarens VM.

Vårt försvar håller, men det som oroar mest är målskyttet, framför allt Marcus Bergs måltorka. Han hade några lägen även i denna match, men det där sista lilla saknades. Ska det någonsin släppa för honom innan det är dags att lägga av? Vi vet ju sedan tidigare år vad kan är kapabel till och det är mot den nivån vi hoppas att han kommer tillbaka.

Robin Olsen såg säker ut längst bak och med Andreas Granqvist tillbaka verkade försvaret stabilt igen. Granen hade förresten ett ypperligt tillfälle att nicka in Sveriges ledningsmål i den första halvleken.

Än är inte loppet kört, men nu måste det bli full pott i resten av matcherna.

ÖSK nollade igen

Liksom i lördags mot Elfsborg borta så blev det inga ÖSK-mål i kvällens hemmamatch mot Sirius. Det blev visserligen inga bakåt heller och därmed slapp ÖSK förlora igen. Liksom förra hemmamatchen blev målvakten Oscar Jansson poängräddare när han i den första halvleken gjorde en parad när Philip Haglund hade chansen från nära håll.

Två ex-ÖSK:are gästade Behrn arena, och de bytte av varandra i paus. När Mohammed Saeid lämnade gick Robert Åhman-Persson in. Första halvlek bjöd inte på några övriga målchanser än Haglunds, men andra blev något mer händelserik. Bland annat hade Filip Rogic och Nahir Besara några möjligheter.

Sirius får vara mest nöjda med poängen i deras jakt för att klara sig över kvalstrecket. Hemmaarrangörerna hade annonserat ut sittplats för hundra kronor för studenter, eftersom det var ett Uppsalalag som spelade. Men det är tveksamt om det hjälpte upp publiksiffran, som stannade på låga 3 553. De som nappade på erbjudandet lär inte vara särskilt nöjda.

Tyvärr känns allsvenskan lite avslagen på en del håll redan, trots sju matcher kvar. Kanske går man och längtar efter semester redan? 

En frisk Nordin Gerzic behövs tveklöst i laget och en positiv nyhet för dagen är ändå att han har skrivit på för ännu ett ÖSK-år.

Tack Oscar för segern

Visst, det var Nahir Besaras andra halvlek och det var Filip Rogic´s påpassliga mål i den 94:e minuten som bäddade för ÖSK:s tredje trepoängare i rad. Men utan Oscar Janssons omöjliga räddningar i den andra halvleken hade det inte blivit något.

Peter Wilssons nick från nära håll i den 62:a minuten ska inte kunna gå att rädda och när Sundsvalls- spelaren Linus Hallenius fick en riktig långmacka som ställde honom helt fri mot Oscar. Ja, då var det bara fyra ordinarie matchminuter kvar och alla var säkra på att Sundsvall skulle göra 1-2. Men Oscar ville annat och så kom det efterlängtade 2-1-målet i matchens slutsekunder istället.

När Besara ordnade en hörna hade klockan passerat 93 minuter och klacken bakom målet jublade, just för att det skulle kunna bli en sista målchans. Det var ungefär som förr på bandymatcherna när ÖSK spelade. Vid en tilldömd hörna jublades det, för med Hasse Nordin i laget visste man vad som skulle följa. Nu var vi ju inte lika säkra, men med Rogic i laget så kunde allt hända, och han har ju avgjort i slutminuterna förr.

Samtidigt var det tur för ÖSK att domaren lade till just fyra minuter, mot vanligtvis tre. Den där extraminuten föranleddes av att Sundsvallsmålvakten William Eskelinen började maska redan i den andra halvlekens början. Det är så skönt att se att sådant kan straffa sig.

När laguppställningen presenterades innan match smög sig farhågorna in direkt. Hur skulle ÖSK klara mittfältet utan både Besara och Gerzic? Det gick ju inget vidare som väntat och Giffarna tilläts att ha mycket boll. När de sedan fick 0-1 efter flipperspel framför ÖSK:s mål i den 24:e minuten såg allt annat än ljust ut. På rapporttavlan kunde man ändå glädjas över Örebro hockeys ledning i Mora. Det var sannerligen den enda ljusglimten under den första halvleken.

När spelarna kom ut till den andra delen fick vi reda på att oddset på en örebroseger låg kring 6 gånger. Men då hade oddsmakarna inte räknat med att Besara skulle göra entré. För visst betydde han mycket för ÖSK:s spel, vilket visade sig redan i den 59:e minuten då han levererade en målgivande passning till Johan Bertilsson.

Anfallet efter höll Besara själv på att göra 2-1. Men ÖSK-publiken på 3 840 skulle alltså få vänta till det dramatiska slutet innan det stora jublet kunde bryta ut.

Äntligen ÖSK och äntligen Victor!

Gert Fylking hade inte kunnat skrika ut det bättre: ÄNTLIGEN, både för ÖSK och Victor Sköld. I elfte timmen levererade han och blev matchvinnare. Måste kännas oerhört skönt för spelaren som har haft det så svårt och tufft under sina tre år i ÖSK.  Det var två år sedan han nätade i allsvenskan, då också mot smålänningar på bortaplan, då ÖSK tog poäng i Jönköping. Bättre sent än aldrig.

Det har säkert satt sig i huvudet både för laget och Victor, den här mål- och poängtorkan. Det var över tre månader sedan ÖSK vann, lustigt nog också då mot Kalmar. Därmed har ÖSK tagit alla sex poängen mot smålänningarna. Är ÖSK på gång att bli ett spöklag för dem kanske?

Första halvlek bjöd på flera chanser för bägge lagen och det var egentligen konstigt med 0-0 i paus. Direkt i början av andra halvlek levererade Kalmar en sådan där hörna som man tidigare har efterlyst för ÖSK. Ett hörninlägg mot första stolpen där en spelare ska komma och nickskarva. Nu blev det som tur var inget mål för Kalmar, även om det var nära. Minns att Martin Lorentzon nätade mot AIK i våras på det sättet.

Så i den 57:e matchminuten fick Victor Sköld bollen mot motståndarmålet. Han var oattackerad för en stund och tog då chansen med ett långskott, vilket Kalmarmålvakten inte kunde stoppa. Därefter kunde ÖSK hålla undan och hade även chans på utökning, men där Lucas Hägg-Johansson i Kalmarmålet rusade ut och avvärjde.

ÖSK:s bottenkonkurrenter har den senaste tiden tappat poäng, vilket gör att avståndet neråt känns betryggande. Men det kan fortfarande ändras snabbt, så det gäller för Svartvitt att ånga på vidare. Nu har man Östersund hemma på lördag, ett lag som måhända kommit i en liten formsvacka.

Kräftgången fortsätter för ÖSK

I dessa kräfttider kan man alltså också konstatera att kräftgången fortsätter för Svartvitt, som bara har en seger på elva matcher. Sedan den där ödesdigra matchen mot Hammarby i våras har inte mycket stämt. Visserligen blev det vinst mot Kalmar, men sedan har det varit ytterst sparsmakat.

Nu står Kalmar på programmet igen, ett svårslaget lag som nyligen vann mot Djurgården borta. Men som det ser ut just nu finns inget som talar för att det ska lossna mot Kalmar heller. Kanske torsdagens cupmatch mot Stockholmslaget Akropolis kan få ÖSK att hitta målet, för det skiljer ju ändå två divisioner. Men samtidigt ska vi ju komma ihåg att närkingarna haft ett synnerligen svårt Stockholmskomplex de senaste åren.

Mot Hammarby visade det sig redan i den 3 minuten, då Söderkisarna visade prov på sina snabba omställningar. Där hängde ÖSK inte alls med, ungefär som vid 0-1 mot BP senast. Hammarbysegern på Tele 2 Arena var aldrig hotad, särskilt inte efter Tankovic andra mål i den 80 minuten.

Avståndet till kvalplatsen är fortfarande fyra poäng, men kan snabbt ätas upp. Bland annat måste det väl lossna för Daniel Gustafssons Elfsborg någon gång, som återfinns strax ovanför strecket. Men visst måste det väl också lossna för ÖSK. Frågan är bara när?

Desto roligare är det för Degerfors, som ingår i en trojka som nosar på det positiva kvalstrecket. Det är idel ädel adel, fyra ex-allsvenskar och förutom DIF har även Öster, Halmstad och Brage 31 poäng. Kanske kan DIF utmana om kvalplatsen, men det blir förstås tufft. Och egentligen får de vara glada  om de hamnar på övre halvan. Segern mot Norrby satt ju långt inne, med övertidsmål.

Troll i boll

Det vill sig inte för ÖSK under höstsäsongen. Mot BP hade man gott om chanser för att vinna matchen, men det där lilla sista fanns inte. Kan tänka mig att Nasir Besara hade svårt att somna efter lördagsförlusten. Så många lägen han hade, där han normalt sett gör mål. Men det är signifikativt med ÖSK, är inte Besara i slag så är inte heller laget det. Hans målskytte är oerhört betydelsefullt för framgångarna.

Nu har det satt sig i huvudet tydligen, för hela laget. Man förde spelet och kom in i boxen flera gånger. Däremot BP hade väl i stort sett bara två målchanser, varav de satte den ena. Det var i matchens 58 minut som Martin Lorentzon felpassade och där Eric Omondi var på passligt framme och gick mot mål. Nye mittbacken Viktor Traneberg hade svårt att få stopp på Omondi som framgångsrikt testade ett långskott, som var otagbart för Oscar i ÖSK-målet. En större målchans hade BP i den första halvleken då Markus Gustafsson missade öppet mål.

Nej, ÖSK-lägret får sätta sig ner nu och försöka analysera hur man ska kunna komma på banan igen. Varför inte titta på någon av vårmatcherna på video för att se hur man lyckades då? Kanske bortamatchen mot Östersund, som var perfekt genomförd. Det kan behövas eftersom man har två svåra bortamatcher framför sig nu, Hammarby och Kalmar.

Man trodde att Nordin Gerzic tidigare frånvaro i tre matcher var anledningen till kräftgången, men nu var han ju tillbaka och det lyckades ändå inte. Så det var inte där som felet satt. Tydligen är det djupare än så. Och det klart, Kennedy Agboananike saknas ju, av vilken anledning är svår att utröna. Kanske håller han på att bli såld till Norge och då inte vill riskera att bli skadad innan? En spekulation som förklarar att ÖSK tagit in tidigare målsprutan Johan Bertilsson. Egentligen behövs bägge två spelarna för att klara upp den prekära situationen som laget nu hamnat i. Det är tur att vårsäsongen gav så många poäng, som nu får väga upp i tabellen.

Och kanske det är så som en granne sa till mig, f.ö. en inbiten ÖSK:are. "Vi får nog förlika oss med att ÖSK ska ligga någonstans 10:a eller 11:a i tabellen. Det är liksom deras lott."

Ja, så har det väl varit genomgående under alla år. ÖSK är det enda laget bland de etablerade som aldrig vunnit guld. Då och då, kanske någon gång per decennium, har Svartvitt varit ett topplag. Som 1994 och 2010, och det är väl sådant ÖSK:supportrarna får minnas tillbaka på, i brist på andra framgångar.

ÖSK åker rutschbana

När ÖSK den 22 maj besegrade Kalmar med 2-1 hemma låg man i toppskiktet av allsvenskan och hade vid det laget stort överraskat alla fotbollsexperter. Med en tunn trupp hade man ändå lyckats skrapa ihop hela 18 poäng på de första tio omgångarna. Långt mer än vad alla hade förväntat sig.

Nu har man inte vunnit sedan den där gången mot smålänningarna vilket betyder sex matcher utan trepoängare. Det kan gå fort utför och plötsligt börjar nedflyttningsspöket skymta. Därför är nästa match mot BP på lördag så otroligt viktig för laget och nu gäller det verkligen att samla ihop sig.

Till lördag lär Nordin Gerzic vara spelklar igen och kan kommer att behövas. En spelsugen Nordin saknades verkligen idag och i den första halvleken fanns inte mycket till spelorganisation och idéer. Nahir Besara var väldigt osynlig och det närmaste mål ÖSK kom var två skott från Michael Omoh, som var den ende som såg ut att försöka framåt. Kennedy Agboananike hade tvingats utgå efter uppvärmningen.

Häcken var alltså närmast ett ledningsmål och i den 23 minuten var det ribban som räddade ÖSK. Även om göteborgarna också var ganska uddlösa kändes de ändå mer farliga i sina anfall. En gäspig första halvlek och det som matchen behövde var ett mål.

De skulle komma. Först ett offsidemål för ÖSK, som annars snyggt rullade upp Häckenförsvaret. Således var det ett helt annat ÖSK-lag i den andra. Kanske lite för övermäktigt i sin målhunger för i den 57 minuten kunde inte Michael Almebäck i försvaret hålla undan för Häckens trollgubbe Nasiru Mohammed som retfullt enkelt fick rulla in 0-1.

ÖSK låg ändå på för en kvittering, vilken skulle komma i den 74 minuten. Inte ett av de vackraste man sett på arenan, men väl ett av de konstigaste. Efter en hörna såg det ut som om Häckenmålvakten tappade balansen när han gick upp på bollen och hade in den i eget mål. Det gick inte att upptäcka någon ojusthet i momentet, både huvuddomare och linjeman var helt överens.

Men återigen skulle ett billigt och onödigt baklängesmål komma då ÖSK-bekantingen Paulinho grusade ÖSK:s poängdrömmar. Då var det bara fem minuter kvar av ordinarie tid. Surt, sa räven.

En formidabel serieinledning har nu alltså blivit en stor besvikelse. Men å andra sidan var det väl matcher som den idag som man hade förväntat sig innan säsongen.

Frankrike värdiga mästare

För 20 år sedan vann Frankrike i sitt hemma-VM, efter att ha besegrat Kroatien i semifinalen. Igår besegrade fransmännen samma land i finalen, som vanns med 4-2.

Det var en historisk final, eftersom sex mål inte gjorts sedan 1958 i Sverige, när Brasilien vann över värdlandet med 5-2. I finalen 1966 blev det ju också 4-2, men först efter förlängning.

I matchen mot Frankrike hade Kroatien lite oflyt. Först ett baklängesmål, som visade sig vara ett snyggt självmål. Sedan straffsituationen, där bollen oturligt nog tog på fransmannens hand. Och visst, handen ändrade bollbanan markant, och då ska det vara straff.

Men ändå, Frankrike har visat att de har ett väldigt svårslaget lag. Man har ett bra försvar, plus ett hyperfarligt anfallsspel, med redan etablerade Griesmann och den nye Mbappé. På sätt och vis kändes det rätt att laget som så snopet berövades guldet i hemma-EM ändå fick det i VM.

Frankrike lär bara ha förlorat en match på 19 landskamper, och det mot Sverige i juni 2017. Sverige som också gjorde en bra match i november 2016 och var värda en poäng mot dem.

Så Sveriges VM-kvalgrupp visade sig innehålla ett väldigt starkt startfält. Resultat: ett VM-guld och en kvartsfinal. Det var den bästa VM-kvalgruppen före Portugal/Schweiz-gruppen, som bara kunde inkassera två åttondelsfinaler i VM.

Förmodligen hade Nederländerna också gjort bra ifrån sig i VM, om de hade kvalificerat sig. Men nu såg ju Sverige till att hålla holländarna bakom sig. Plus att man gjorde detsamma med både Italien och Tyskland. Dessutom att vinna mot högrankade Schweiz i åttondelen.

Att i gruppspelet hålla nollan mot och besegra lag som Sydkorea och Mexico var också bedrifter, två bra och svårslagna lag. Med alla ovanstående fakta i hågkomst kan man faktiskt ranka årets bragd högre än 1994 års.

Detta bådar gott för det EM-kval som stundar, som även inkluderar den nya spelformen med Champions League för landslag.

Coachernas kamp gav Elfsborg segern

ÖSK leder mot Elfsborg hemma med 1-0, och i den 77:e minuten byter Elfsborgs tränare Jimmy Thelin in Viktor Prodell in. Minuten efter tar ÖSK-tränaren Axel Kjäll ut Sebastian Ring. Det skulle visa sig bli två avgörande förändringar för hela matchen. För på bara två minuter (84 och 86) hade Viktor Prodell gjort två mål och vänt underläget.

Det ska sägas att Elfsborg var det klart bättre laget idag, under hela matchen. Det var en av Oscar Janssons bättre matcher i karriären, trots förlusten med 1-2. Fotparaden i 73 minuten var bland det svettigaste jag sett på en fotbollsplan. Det är bara synd att inte Oscar fick mer hjälp av sina lagkamrater idag. När ÖSK i 84 minuten ledde med 1-0 satt jag så smått och filade på en rubrik som "Oscar vann matchen åt ÖSK", när jag samtidigt anade att så inte skulle bli fallet.

För det var väldigt mycket Elfsborg i den andra halvleken, särskilt efter ÖSK:s ledningsmål genom Kennedy Igboananike i den 51 minuten. Även i den första hade Oscar storspelat i målet och räddat ÖSK vid ett flertal tillfällen. Att ÖSK hade noll i baklängesprotokollet var närmast ett under.

Kubanernas retsamma ramsa "Superettan här kommer Elfsborg" kanske taggade gulingarna lite extra. Hur Elfsborg kunde ligga på tolfte plats inför dagens omgång är en gåta, åtminstone efter dagens spel. De kändes hela tiden mer giftiga i avslutningarna än ÖSK, som efter sitt ledningsmål sjönk ner i banan ännu mer.

Visst fanns det chanser på omställningar, men Omoh var oftast för omständlig med bollen. Han har en förmåga att varva briljanta insatser på planen med rena bortsättningar. Albin Granlund blev faktiskt en injektion när han kom in i mitten av första halvlek. Annars var det ganska loja ÖSK-spelare på planen idag, där Elfsborg tycktes ha mer att spela för.

Laget hade också ett kvitteringsmål inne i den 58 minuten, vilket bortdömdes sedan domaren konfererat med linjemannen. Detta faktum triggade igång boråsarna ännu mer.

Det har varit en tuff helg för oss som dels har ett blågult hjärta, plus ett svartvitt. Två käftsmällar på drygt ett dygn. Det frestar på att vara fotbollssupporter ibland.

På Behrn arena var det bara drygt 5 000 åskådare. Lite skillnad på den matchen jag såg i tisdags, med 64 000 åskådare (Sverige Schweiz).

Svenska vikingar har kampplanen klar mot britterna

I morgon står nästa slag för Sverige, då England ska besegras i VM:s kvartsfinal. Sveriges spelplan är sedan tidigare klar, och fullföljs den kan den ställa till problem även för britterna.

Annars har det varit en minnesvärd vecka för Länspostens blogg. Tisdagen började tidigt med avresa 03.30 mot Arlanda. Tillbaka 04.00 på onsdagsmorgonen. Mellan det massvis med intryck från åttondelen Sverige - Schweiz, som ni kan läsa om på lansposten.se.

Mina färdkamrater till Arlanda var Håkan Nilsson och Madelene Svensson från eventföretaget Scandinavian Broker Group. De hade chartrat tre plan, bland annat ett med anhöriga till spelarna. Med fanns familjen Durmaz från Örebro.

En gigantisk VM-arena möttes oss, färdigställd förra året till Federations cup. Kapacitet upp emot 70 000 åskådare. Många blågula fans kunde heja fram sina spelare till 1-0-segern mot Schweiz.