torsdag 18 oktober 2012

Det skrevs fotbollshistoria i Berlin



En helt osannolik och sanslös match, som ger eko ute i fotbollsvärlden. Aldrig har väl Sverige blivit så utspelat under en halvlek och aldrig har väl Tyskland sett så handlingsförlamat ut under en annan halvlek. Det kommer skrivas in i historieböckerna som Bragden i Berlin och man tycker synd om de arma människor som bytte kanal eller stängde av tv:n i pausen, eller efter 4 - 0.

För att inte tala om de killar som var på plats i Berlin, men gick från arenan i pausen. När de kommit en bit blev de ännu mer säkra på sitt beslut när Tyskland hade ökat på ledningen. När de i tunnelbanan via SMS fick reda på att Sverige tröstmålat, skojade de om en mirakelvändning, som ingen egentligen trodde på.

Men bollen är rund, vilket är en sliten klyscha. Jag har själv varit ögonvittne vid andra liknande sammanhang, dock aldrig någonsin på denna nivå. På 1980-talet spelade Örebro SK i division II och tillsammans med en kompis skulle bortamatchen mot Nyköpings BIS ses på Folkungavallen. ÖSK fick en urusel start och hemmalaget kunde gå till en halvtidsvila med 4 - 1. Bakom på läktaren satt några äldre herrar och skrockade mot oss. De visste att vi var ÖSK:are eftersom vi hade jublat åt bortalagets enda mål i första halvleken.

Nåväl, vi käftade emot med något om att ÖSK kommer vända matchen, vilket gjorde gubbarna ännu mer överlägsna. Ni har säkert förstått hur det gick, ÖSK kom ut som ett helt nytt lag och matchen slutade 4 - 5, alltså med ÖSK-vinst.

Har även upplevt motsatsen och då i allsvenskan mot Västra Frölunda. Efter en överlägsen 4 - 0-ledning för hemmalaget ÖSK började göteborgarna äta upp försprånget. De kvitterade i slutminuterna och hade matchen varat i några minuter till så hade det blivit bortaseger.

Det finns de som tror att något liknande skulle ha skett även mot Tyskland, men ändå får man väl vara glad att domaren inte lade till mer tid. Att se tyskarnas anfall då hade varit alldeles för gastkramande.

Förresten en liten parallell till tysklandsmatchen spelades i början av 1970-talet. Sverige mötte Ryssland, som då var rankat mycket högre än idag, kanske ett av Europas bästa lag. Sverige låg även då under stort, men så klev en viss Ralf Edström fram med tre nickmål. Det var hans stora genombrott och matchen slutade 4 - 4.

fredag 12 oktober 2012

Nya spelare i landslaget


Att länsfotbollen inte skördat några framgångar i år är en stor underdrift. Ett år som alla deras supportrar helst vill glömma. Av de tre lagen i de högre serierna, Örebro SK, Degerfors IF och KIF Örebro, har de sistnämnda störst chans att klara ut den prekära situationen med hedern i behåll. Degerfors har hamnat i en knivig situation, men ska väl ändå undvika direktnedflyttning. ÖSK behöver man väl inte säga så mycket mer om än att laget just nu endast lever på konstgjord andning över landslagsuppehållet.

Det svenska landslaget spelar nu inom fem dagar sina två sista VM-kvalmatcher för året. I dag fredag mot Färöarna och på tisdag ytterligare en bortamatch, då i Tyskland. Ska man redan nu göra en slutsummering över lagets år så blir det inte riktigt godkänt. Den stora ödesdigra plumpen var förlustmatchen och de enkla baklängesmålen mot hemmanationen Ukraina i sommarens EM-turnering.

Man bättrade dock på anseendet något genom den fina skalpen mot svårslagna Frankrike. Mot Kazakstan var man åter nere i samma låga nivå som mot Ukraina, även om man till slut lyckades vinna den första VM-kvalmatchen.
På mittfältet har Sverige för det mesta haft det väl förspänt, men i övrigt har både försvar och anfall gått på kryckor. I EM såg vi hur enkelt motståndarna kunde göra mål på inlägg och hörnor, där mestadels backarna får ta på sig skulden.

I anfallet har varken Ola Toivonen eller Johan Elmander rosat marknaden och Zlatan har därmed fått vara ganska ensam. De bägge Markusarna, Berg och Rosenberg, har inte fått det där stora genombrottet i landslaget som alla väntat på och för deras del är nog loppet kört.

Därför är det väldigt roligt att Erik Hamrén testar nya spelare och kanske blivande toppforwards i blågult. Relativt okände Tobias Sana, proffs i holländska Ajax, och Alexander Kacaniclic, Fulham, kan bli de spelare som ska lyfta Sverige mot Brasilien-VM 2014. De är fortfarande rätt gröna och det gäller att till en början inte ha för stora förväntningar på dem.

Och vad skönt att Erik Hamrén kunde svälja stoltheten och ta med Mathias Ranegie i truppen. Han som tidigare blivit ratad, men som alltid är farlig med sitt fina huvudspel i motståndarnas straffområde.

Mot Färöarna finns inget annat än vinst för svenskarna och mot Tyskland är allt annat än förlust en sensation. Skulle landslaget mot förmodan gå och vinna där så får utvärderingen för 2012 skrivas om.

tisdag 2 oktober 2012

Hedersam förlust

Att förlora med enda målet borta mot serieledarna Elfsborg är ingen katastrof. Men hedersamma förluster ger ändock inga extrapoäng. För trots att ÖSK ligger ohjälpligt näst sist kan man inte säga att de blivit helt utspelade särskilt många gånger. I somras när serien vände var det två 1-2-förluster mot Häcken t.ex. Ett göteborgslag som öst in mål mot annat motstånd.

Det som ÖSK saknat är den här vinnarmentaliteten, att avgöra jämna matcher. En säsong i superettan kan vara perfekt träning för denna konst. Något som för övrigt Öster visat där i år, eftersom de radat upp uddamålsförluster under säsongen.

Med tanke på att Jonas Sandkvist var så "rädd om frisyren" i matchen mot IFK Norrköping så fick kollegan Chencinski chansen. Helt rätt av Peo Ljung. Tomer höll ÖSK kvar i matchen mot Elfsborg ganska länge. På målet kanske han dock gick ut lite för långt på planen, något som varit en ovana även tidigare.

Till sist, skönt att vi har en Erik Hamrén som kan svälja stoltheten. Efter att tidigare ha ratat Mathias Ranegie så får han nu förtroendet i landslaget igen. Han behövs i ett ofta uddlöst svenskt anfall.