Mars är allsvenskans månad

Förr om åren var april den verkliga fotbollsmånaden då en längre tids fotbollstörstande kunde släckas. I år kör man igång redan i mars, om än den sista dagen i månaden. För den 31/3 är det äntligen allsvensk fotbollspremiär och ÖSK åker ner till Halland för att ta sig an Falkenbergs FF.

Faktiskt riktigt oroväckande, eftersom nykomlingar brukar inleda väldigt starkt. Men det har ju också kunnat vara Helsingborg, som lär vara snäppet värre, med svårforcerade Andreas Granqvist som mittlås i försvaret.

ÖSK får slicka såren efter den snöpliga cupsortin och nu inrikta sig på det verkligt fotbollsmässiga - allsvenskan. Det ska bli intressant att se vad Axel Kjäll kan åstadkomma med laget i år, nu när han blivit riktigt varm i kläderna.

En del intressanta nyförvärv har redan presenterat sig som Viktor Prodell och Jake Larsson. Vi hoppas att nygamle Martin Broberg kan komma i gammalt fint slag igen. Och att nyförvärvet från förra året Rodin Deprem kan blomma ut.

Degerfors gör också sin premiär söndagen den 31:a, borta mot Syrianska. Laget som för bara några år sedan låg i allsvenskan, lär vara på hugget direkt. Ett synnerligen svårt utgångsläge för rödvitt, ungefär samma som för ÖSK.

I damallsvenskan får KIF Örebro vänta ända till den 14 april innan serien drar igång med hemmamatch mot Vittsjö.

Innan alla dessa matcher väntar två viktiga kamper för blågult. Först den 23 mars med hemmamöte mot Rumänien på Friends. Tre dagar senare väntar det stora "derbyt" med Norge på bortaplan.

Bra insats trots 0-0

Visserligen hade Sverige behövt vinna bortamatchen mot Ryssland för att kunna ha en bra chans till gruppvinst i Nation League, men ryssarna var svårspelade. Resultatet 0-0 får därför anses godkänt med tanke på hur matchen utvecklade sig.

Svenskarna slet och kämpade, men det ryska försvaret var svårforcerat. Emil Forsberg var på spelhumör, men lyckades inte med de avgörande momenten. Man förstår att Ryssland gick långt i sommarens VM.

Vårt försvar håller, men det som oroar mest är målskyttet, framför allt Marcus Bergs måltorka. Han hade några lägen även i denna match, men det där sista lilla saknades. Ska det någonsin släppa för honom innan det är dags att lägga av? Vi vet ju sedan tidigare år vad kan är kapabel till och det är mot den nivån vi hoppas att han kommer tillbaka.

Robin Olsen såg säker ut längst bak och med Andreas Granqvist tillbaka verkade försvaret stabilt igen. Granen hade förresten ett ypperligt tillfälle att nicka in Sveriges ledningsmål i den första halvleken.

Än är inte loppet kört, men nu måste det bli full pott i resten av matcherna.

Frankrike värdiga mästare

För 20 år sedan vann Frankrike i sitt hemma-VM, efter att ha besegrat Kroatien i semifinalen. Igår besegrade fransmännen samma land i finalen, som vanns med 4-2.

Det var en historisk final, eftersom sex mål inte gjorts sedan 1958 i Sverige, när Brasilien vann över värdlandet med 5-2. I finalen 1966 blev det ju också 4-2, men först efter förlängning.

I matchen mot Frankrike hade Kroatien lite oflyt. Först ett baklängesmål, som visade sig vara ett snyggt självmål. Sedan straffsituationen, där bollen oturligt nog tog på fransmannens hand. Och visst, handen ändrade bollbanan markant, och då ska det vara straff.

Men ändå, Frankrike har visat att de har ett väldigt svårslaget lag. Man har ett bra försvar, plus ett hyperfarligt anfallsspel, med redan etablerade Griesmann och den nye Mbappé. På sätt och vis kändes det rätt att laget som så snopet berövades guldet i hemma-EM ändå fick det i VM.

Frankrike lär bara ha förlorat en match på 19 landskamper, och det mot Sverige i juni 2017. Sverige som också gjorde en bra match i november 2016 och var värda en poäng mot dem.

Så Sveriges VM-kvalgrupp visade sig innehålla ett väldigt starkt startfält. Resultat: ett VM-guld och en kvartsfinal. Det var den bästa VM-kvalgruppen före Portugal/Schweiz-gruppen, som bara kunde inkassera två åttondelsfinaler i VM.

Förmodligen hade Nederländerna också gjort bra ifrån sig i VM, om de hade kvalificerat sig. Men nu såg ju Sverige till att hålla holländarna bakom sig. Plus att man gjorde detsamma med både Italien och Tyskland. Dessutom att vinna mot högrankade Schweiz i åttondelen.

Att i gruppspelet hålla nollan mot och besegra lag som Sydkorea och Mexico var också bedrifter, två bra och svårslagna lag. Med alla ovanstående fakta i hågkomst kan man faktiskt ranka årets bragd högre än 1994 års.

Detta bådar gott för det EM-kval som stundar, som även inkluderar den nya spelformen med Champions League för landslag.

Svenska vikingar har kampplanen klar mot britterna

I morgon står nästa slag för Sverige, då England ska besegras i VM:s kvartsfinal. Sveriges spelplan är sedan tidigare klar, och fullföljs den kan den ställa till problem även för britterna.

Annars har det varit en minnesvärd vecka för Länspostens blogg. Tisdagen började tidigt med avresa 03.30 mot Arlanda. Tillbaka 04.00 på onsdagsmorgonen. Mellan det massvis med intryck från åttondelen Sverige - Schweiz, som ni kan läsa om på lansposten.se.

Mina färdkamrater till Arlanda var Håkan Nilsson och Madelene Svensson från eventföretaget Scandinavian Broker Group. De hade chartrat tre plan, bland annat ett med anhöriga till spelarna. Med fanns familjen Durmaz från Örebro.

En gigantisk VM-arena möttes oss, färdigställd förra året till Federations cup. Kapacitet upp emot 70 000 åskådare. Många blågula fans kunde heja fram sina spelare till 1-0-segern mot Schweiz.

Otroligt! Sverige vann sin VM-grupp!

Jubelscener bröt ut flera gånger mellan klockan 17 och 18, på mångaa platser i Sverige. Bland annat på Örebros uteställen där VM-fotbollsmatchen mellan Mexico - Sverige visades på storbildsskärmar.

Så många har våndats efter det där snöpliga baklängesmålet mot Tyskland i lördagskväll. Nu kan vi glömma den matchen, vilket kanske hade varit svårt om Sverige inte vunnit idag. Det så chockartade målet med 15 sekunder kvar och dessa pajaser till tyska fotbollsledare som hånade vår svenske förbundskapten.

Nationen har mått dåligt under flera dagar, men nu har en form av upprättelse alltså kommit i och med Sveriges 3-0-seger mot Mexico, och faktiskt också genom Tysklands förlust. Det visar sig att dåligt sportmannaskap inte lönar sig.

 

Och mitt i vimlet när Sverige mot slutet av matchen ledde komfortabelt hördes någon säga: "Vem f-n är Zlatan?".

 

Även där en uppsträckning mot alla de som hävdat att Janne Andersson gjorde en miss som inte ringde upp herr Ibrahimovic. Nej, han förordade ett lagbygge och hans koncept har visat sig hålla bra.

Själv har jag alltid trott på Jannes kapacitet, och så här skrev jag i krönikan i vår VM-bilaga för några veckor sedan, angående firande och bad i fontäner.

 

"Varken före eller efter 1994 har något liknande kunnat skådas, men kanske man kan tro på 2018 igen? Ja, jag tror banne mig det. Janne Andersson är en otroligt omsorgsfull och begåvad tränare, som dessutom verkar ha matjord i fickorna."

 

Likheterna med -94 är stora, svenska VM-framgångar och ett makalöst väder.

 

Vinna eller försvinna

Idag avgörs Sveriges framtida öde i årets VM. Förutsättningarna är glasklara, det är vinst mot Mexico som gäller. Allt annat känns patetiskt att räkna på, för det finns väl ingen som på allvar tror att Tyskland ska tappa poäng mot Sydkorea. Det finns liksom inte på kartan. För något "Japaner, japaner" a ´la 1936 är väl inget att räkna med, eller?

Tyskland kommer med flyt spela åttondel igen, precis som Argentina med ännu större flax får göra. De bägge finallagen från förra VM har levt farligt, kan man lugnt säga. Tyskland bara 15 sekunder från ett praktfiasko.

Naturligtvis blir det oerhört tufft för svenskarna idag. Och det är bara att hoppas på en sådan där magisk eftermiddag, då allt stämmer. Att alla lovande spelare blommar ut på en och samma gång i ett blomsterfång.

Om Sverige har värnat om försvarsspelet tidigare får man nu tänka om. Även om det är viktigt att hålla tätt bakom är man tvingade att göra mål. Det är nu Marcus Berg ska sätta alla de där målchanserna, som vi hoppas han ska få. Och på något sätt få en liten revansch.

Men allra roligast vore det ju förstås om Jimmy Durmaz finge avgöra. Vilken upplösning på gruppspelet det skulle bli.

Om det inte går vägen så är det bara för Janne Andersson att se framåt mot EM-kvalet i höst. Hur som helst har han gjort ett storverk med landslaget.

Äntligen mål och tre poäng!

                                        "Granen" har nyss satt 1-0 på straff.

Som kan ses i bildspelet på Länspostens webbsida var det mycket folk uppe i Örebro centrum under måndagseftermiddagen. Lika mycket människor som en normal lördag. Många var klädda i blågult och fler skulle säkert ha varit det med några fler plusgrader i luften. Det var folk överallt, såväl på Frimis brygga, Strömpis och de mindre restaurangerna och sportbarerna. Och visst fick de jubla, le och dansa, till slut, och dricka varandra till.

Alla var de svenska fans allihopa, som man sjunger i ramsan, och alla ville de se mål och tre poäng. Efter Tysklands förlust mot Mexico dagen innan var det nästan kniven mot strupen för Sverige. Ett poängtapp mot Sydkorea och chansen att gå vidare till åttondelen hade i princip varit borta.

Det var första VM-matchen för Sverige sedan 2006 och ingen svensk spelare var med i Tyskland för tolv år sedan. Nej, nu är det en ny generation fotbollslirare som ska göra det.

Och på lördag får de verkligen bekänna färg, eftersom det är Tyskland som står för motståndet i den andra gruppspelsmatchen. Ett Tyskland som slog ut Sverige för tolv år sedan. Revanschdags således.

Vad har då Sverige för realistiska chanser? Ja, man kan vänta sig ett otroligt taggat Tyskland, som inte vill förnedras en gång till. Det hör till ovanligheterna att de förlorar en VM-match och senaste förlusten i en öppningsmatch var mot Algeriet i Spanien-VM 1982.

Efter den fadäsen kom de igen och krossade Chile med 4-1, och efter seger i den avslutande matchen så gick de ändå vidare. Och man har svårt att tänka sig att Tyskland missar åttondelen även denna gång, vilket förstås går ut över Sverige.

Blågults försvarsspel har dock visat sig väldigt stabilt och kanske man kan drista sig till ett 0-0-resultat. Det skulle betyda ett utmärkt utgångsläge inför den sista omgången. Sedan är det ju inte helt säkert att Mexico vinner över Sydkorea. För asiaterna är det sista halmstrået som måste gripas, vinna eller försvinna.

Men det är alltid svårt att försöka räkna ut något på förhand. Ibland blir det överraskningar, vilket det ju vore om Tyskland missar avancemang.

                                       Jubel när slutsignalen gick.

Mexico skrällvann mot världsmästarna

Nu har VM verkligen startat och mycket fin fotboll har visats upp, av många bra lag. Det är bara timmar kvar för Sverige att göra entré, och nu spörs det om även Sverige kan visa upp samma effektiva fotboll som flera andra lag.

Vi har fått se tre lag som gjort en "Sverige", det vill säga tagit poäng mot en världsnation som matar på med anfall efter anfall. Samma bedrift som Blågult gjorde i november mot Italien. Under helgen har både Island, Mexico och Schweiz tagit poäng mot deras respektive världsnationer till motståndare; Argentina, Tyskland och Brasilien.

Största skrällen är förstås Mexicos 1-0-seger mot regerande världsmästarna, ett streck i räkningen även ur svensk synvinkel. För det var ju tänkt att Tyskland skulle slå Mexico i första matchen, som skulle få ett gynnsamt utgångsläge för fortsättningen och inte vara piskade att vinna mot Sverige på midsommardagen.

Men det blir inte alltid som man tänkt sig och för Janne Anderssons mannar är det bara att fokusera helhjärtat på matchen mot Sydkorea i morgon. Poängtapp i den kampen och VM kan vara över. Helst ska också Sverige vinna med flera mål eftersom det kan bli en målskillnadsaffär i slutändan.

Ponera att Sverige vinner mot Sydkorea och Mexico, men förlorar mot Tyskland. Då har man sex poäng. Vinner då dessutom Tyskland och Mexico mot Sydkorea, som de förväntas göra, så hamnar också dessa lag på sex poäng. Då är det alltså inte inbördes möten som är avgörande.

Att möta ett revanschhungrigt Tyskland på lördag är alltså ingen lätt uppgift, om vi nu ska gå händelserna i förväg. Men kanske världsmästarna befinner sig i en svacka? Före VM hade man några knackiga vänskapslandskamper och spelet mot Mexico var inte jätteimponerande. Viserligen låg man på och pressade, men den där riktiga målskärpan saknades, som man är van att se från Gomez och Muller.

Och i den första halvleken var det svängdörrar i Tysklandsförsvaret, man förstod inte vad de höll på med, väldigt olikt det laget. Mexico hade flera kontringslägen och det var alltså vid ett sådant som målet kom till.

Men nu säger vi bara:

VI ÄR SVENSKA FANS ALLIHOPA!!!

En 0-0-repris bra inför Tysklandsmatchen

Ett oavgjort resultat låg nära till hands inför träningsmatchen Sverige - Peru i lördags. Peru hade inte förlorat på tolv matcher och Sverige gick ytterligare hårt in för att få defensiven att klaffa.

Och visst gjorde den väl det. Liksom mot Danmark var detta det största glädjeämnet. En fokusering  på försvarsspelet påverkar förstås det offensiva spelet, och spelare som Ola Toivinen och Marcus Berg fick således inte så mycket att jobba med.

Jag vill säga att dessa bägge 0-0-matcher är guld värda inför matchen mot Tyskland, då det är precis så Blågult måste spela. Men Sydkorea då? Kanske någon invänder. Ja, den matchen kommer ju tidigare, men jag tror att Janne Andersson & co har koll. När det är skarpt läge, som det är på eftermiddagen den 18 juni, kommer de rätta vapnen plockas fram. Men det är klart, man kan förstå att folk är oroliga för offensiven, inte minst Daniel Nannskog, SVT:s expert.

Men kom ihåg, det tog också tid för Martin Dahlin och Kenneth Andersson att komma igång 1994, en tanke som kan ge både Marcus och Ola lite andrum, och kanske Isaac Kiese Thelin. Plus förhoppningsvis även John Guidetti, som man verkligen lider med. Ett drömscenario den 18 juni vore ju om han fick komma in och avgöra mot Sydkorea. Det unnar man honom verkligen.

                                         Ronald Åhman, Arne Olsson och Tord Grip.

I fredags träffade Länsposten några ex-ÖSK:are, varav några även har VM-erfarenhet. Ronald Åhman, Arne Olsson och Tord Grip. Det var med anledning av boksläppet av "Udda lirare", en samling med 125 annorlunda fotbollsspelare under historiens gång. Den är skriven av Ronald Åhman och Lars Nylin, och bjuder på många intressanta kapitel under hela 340 sidor. Mer om denna bok i Länspostens papperstidning så småningom.

Jag passade på att fråga Tord Grip om han inte skulle åka till Ryssland:

– Det får jag se. Om Sverige går vidare från sin grupp kanske jag åker dit.

Och räknar vi så långt kanske Tord får uppleva Neymar. Man får väl förmoda att Brasilien vinner sin grupp, som då får möta tvåan i Sveriges.

VM-stämningen börjar infinna sig

Om drygt en vecka börjar årets fotbolls-VM. Och visst är det lite speciellt, eller kanske rent utav mycket. Visserligen anordnas turneringen vart fjärde år, men det är ju inte varje år som Sverige lyckats kvala in till världens största idrottstävling, med större intresse än självaste OS.

Men nu är Sverige där, efter sin bragdmässiga väg med konkurrens av både Nederländerna, Frankrike och Italien. Inget lag har skrämt blågult under resans gång, även om det gått lite trögt i träningsmatcherna.

 

Efter två vänskapsförluster i mars kom nu i alla fall en poäng mot Danmark. Resultatet 0-0 kanske inte är så upphetsande, men jag tror ändå att det är ett steg närmare den succé som Janne Andersson har kapacitet att plocka fram hos sina mannar.

 

Som jag skriver i vår fotbollsbilagas krönika på torsdag var Sverige inledningsvis inte övertygande året 1994 heller, som skulle bli tidernas turnering, jämte VM-58. Och VM 2018 har ju inte börjat, vi är ju mitt inne i uppbyggnadsfasen.

 

Det bästa beskedet som Danmarksmatchen gav var ändå att den tidigare axelskadade målvakten Robin Olsen är tillbaka i gammalt fint slag. Visserligen var det inte lika svettigt som mot Italien i höstas, men han visade en trygghet längst där bak som kommer vara viktig för hela laget.

 

Det svenska försvaret lyckades krympa ytorna för danskarna. När det gäller anfallsspelet tror jag att det kommer, även om det var ganska tunnsått framåt. Men matchens bästa tillfälle hade ändå en örebroare mot slutet, Isaac Kiese Thelin. Efter en läcker framspelning från Emil Forsberg fick Isaac nästan öppet mål. Men med hård uppvaktning och kort betänketid fick han inte till skottet som vi hade hoppats på.

 

Tänk om Isaac får sitt internationella genombrott i årets VM, precis som Martin Dahlin, som låg bakom mycket av Sveriges framgångar 1994. Vi har även andra länsspelare att hoppas på, som Ola Toivonen och Jimmy Durmaz. Den sistnämnde var riktigt bra mot Danmark.

Nu gäller det träningskamp mot Peru på lördag och då hoppas vi på fler positiva svar, än bara det försvarsmässiga.

 

Det märks i tv-tablån att vi går mot ännu ett fotbolls-VM. Förutom träningsmatcher är det återblickar och minnesprogram. Det är program om Zlatan och om turerna kring hur Ryssland fick VM-slutspelet. Det skulle egentligen tarva en krönika om varje enskilt ämne.

0-0 i första och sista vårmatchen

Drygt en tredjedel av allsvenskan i fotboll har spelats och man kan nu summera inför VM-uppehållet.

Efter förra matchen, den mot Kalmar hemma, ställde jag frågan till ÖSK:s tränare Axel Kjäll om en sammanfattning av vårsäsongen. Egentligen ville han vänta till efter den sista matchen mot Brommapojkarna, den som spelades i går och slutade 0-0.

 

En ganska ointressant match egentligen, där lagen hade varsin halvlek, så Kjälls sammanfattning kan nog få gälla även efter den.

 

Att Kjäll berömde sitt ÖSK är bara att instämma i, och laget har gjort några riktigt starka vändningar i ett par av matcherna. Även om man inte borde ha satt sig i den situation man gjorde mot Dalkurd hemma.

 

Sedan har vi ju den här omdiskuterade matchen mot Hammarby, med utvisningarna. Vid fullt manskap hade ÖSK absolut tagit poäng, antingen en eller tre.

 

Mot Djurgården hade man oturen att få möta dem när de fått upp ångan i järnkaminerna. I början av serien var de lättare att tas med och då hade ÖSK säkert klarat sig från nederlag.

 

Men endast två förluster på elva matcher är ju klart godkänt, och snudd på succé för Kjälls mannar. Åtminstone efter förutsättningarna. Nyförvärven var få och truppen tunn, men ändå har det lyckats så bra, hittills.

 

Nu vet vi ju inte hur det går om Nahir Besara försvinner under VM-uppehållet, en spelare som blir svår att ersätta i så fall.

 

Lustigt nog inledde och avslutade ÖSK med 0-0-matcher. Annandag påsk, den andra april mot GIF Sundsvall borta, och nu i går mot BP, också på bortaplan.

 

Det var ju så de flesta experter trodde det skulle se ut för Svartvitt i år. En poäng möjligtvis, mot tippade bottenlag. Och få mål, särskilt efter den målfattiga försäsongen.

 

Men vad roligt det är att ha fel ibland, särskilt om det blir åt det hållet. Dock vill man ju inte ta ut något i förskott, höstsäsongen innehåller många svåra bortamatcher.

 

Till sist lider man med Liverpools målvakt, Loris Karius. Det första och tredje baklängesmålet måste vara rena mardrömmen för en målvakt, och nu i absolut sista matchen av Champions League, inför hela världens blickar. Till råga på allt har han fått ett dödshot på sig.

Träningsmatcher både för länslag och landslag

Till helgen är det premiär både för fotbollsallsvenskan och superettan. Båda våra länslag spelar på bortaplan, Degerfors i Växjö mot Öster och Örebro SK åker upp till Sundsvall.

Båda lagen har även avslutat träningsspelandet med blandade resultat. ÖSK har haft det svårt med målskyttet under försäsongen och kunde inte få hål på AFC Eskilstuna. Dessutom fortsätter skadeeländet varför mina farhågor från förra veckans krönika blir än mer aktuella. Kravet på nya spelarrekryteringar börjar bli mer och mer angeläget.

 

Om man ändå ska ta fram något positivt är det väl att ÖSK höll nollan, låt vara mot ett superettalag.

Degerfors segermatch mot Huskvarna med 2-1 innebar att det finns en trygghet både i försvarsspel och anfallsspel. De förluster som förekommit under försäsongen har endast varit mot allsvenska lag.

 

Även det svenska landslaget har träningsspelat, i lördags hemma mot Chile och i tisdags borta mot Rumänien. I Sveriges VM-grupp i sommar återfinns Mexico, och det var detta som föranledde valet av Chile som sparringpartner.

 

Hur det laget kunde missa VM är fortfarande en gåta, men så var det också osedvanligt jämnt bakom Brasilien i Sydamerikas VM-kvalgrupp.

 

Mot Sverige spelade Chile som ett världslag, i minst samma slag som både brassar och argentinare. Kanske ville man visa att man egentligen borde fått plats i Ryssland i sommar.

 

Som Chile spelade i lördags var det säkert bara en handfull europeiska lag som hade rått på dem. Manchester Uniteds Alexis Sanchez och Bayern Münchens Arturo Vidal fanns bägge två med från start, världsspelare som vi gärna hade velat sett i VM.

 

En annan världsspelare vars medverkan i VM har diskuterats är Zlatan Ibrahimovic. Nu ska han erövra USA med sin fotboll, och kommer tillhöra klubben Los Angeles Galaxy. I bästa fall gör han debut redan på lördag i derbyt mot Los Angeles FC. 

 

Zlatan har i en intervju med sitt nya klubblag sagt att den svenska förbundsledningen ringer honom varje dag och undrar hur läget är.

 

Skulle nu Zlatan komma ifråga till VM, så får det förstås bli under helt andra premisser än under förra sejouren. Kanske att han kan vara värdefull sista kvarten i matcherna, och möjligtvis avgöra med en väl avvägd frispark. Efter Emil Forsbergs frisparksmål mot Frankrike på bortaplan har det varit lite tunnsått.

 

Trots förluster både mot Chile och Rumänien kan man hoppas att Janne Andersson ändå fått en bättre bild om hur den ordinarie startelvan kommer att se ut i VM. Och det är bättre att förlusterna kommer nu än i sommar.

Potter trollade fram lite spänning

Så då var Östersunds sannsaga slut för denna gång. Men vilken resa laget gjort, och vilka fina stunder de skänkt sina supportrar. Inte bara östersundare utan även från andra landsdelar har hållit tummarna för svensklaget.

Det grämer nog många nu att laget inte kom upp i normalt slag i första matchen förra veckan. Där var 0-3 alldeles för stora siffror för Arsenal. Vi visste att ÖFK kunde mycket bättre. Det hade räckt om Arsenal bara hade vunnit med ett mål, då hade Östersund varit vidare som allt utvecklade sig. Men om inte om fanns, som käringen sa ...

Nu föll man ändå med flaggan i topp och Östersund lyckades med vad många Premier league misslyckats med under denna säsong, nämligen att vinna över Arsenal på Emirates Stadium i London. Det är bara Zlatans Manchester United som gjort hittills på Arsenals 14 hemmamatcher.

De som slog på tv-apparaterna igår kring 21.30 trodde väl knappt sina ögon, när ställningen 0-2 lyste på skärmen. Inom loppet av en minut hade Östersund fått nytt hopp och tränare Graham Potter vädrade morgonluft. Östersund var på väg att göra århundradets bragd.

I den 22 minuten kom Hosam Aiesh fram fint på högerkanten och kunde behärskat lägga in 0-1 otagbart för målvakten. Minuten senare var det dags för Sema show. Ken Sema vände bort sin back och lade retfullt enkelt bollen vid sidan av målvakten, 0-2. Och Arsenal var skakat, Arsene Wenger såg ut att ha sålt smöret och tappat pengarna.

När Arsenalspelarna gick ut för pausvila möttes de av en visselkonsert och buanden. Då levde livet för alla östersundare.

Men så hände det som inte fick hända, Ronald Mukiibi gjorde en miss i Östersundsförsvaret och Sead Kolasinac kunde reducera till 1-2. Hade Östersund bara kunnat hålla 0-2 ett stycke in i andra halvleken hade vad som helst kunnat hända. Nu behövde man göra två mål för att gå vidare. Men bland annat hade Mukiibi en bra chans att revanschera sig, och Östersund var det bättre laget i den andra halvleken. Men tröttheten tog ut sin rätt, med koncentrationsmissar.

Med samma spel som mot Arsenal hade Östersund slagit vilket allsvenskt lag som helst och får nu finna sig i att bli favorittippade i vår, tillsammans med Malmö. Sedan blir det ju intressant att se hur spelarflykten blir för Östersund. Många lirare har ju ökat sitt attraktionsvärde betydligt under cup-äventyret.

Kunde varit värre lottning

Det var ingen lätt grupp Sverige hamnade i då lottningen till VM i Ryssland genomfördes förra veckan. Tyskland, Mexico och Sydkorea, men det har kunnat vara mycket värre.

Det verkar också som att både Spanien och England var glada att få slippa Sverige i sin grupp. Utslagningen av Italien gav eko i hela fotbollsvärlden. Engelska tidningen The Mirror hade gått ut med innan att det vore en mardröm för England att få möta Sverige. Nu slapp de även Island, banemännen från förra årets EM.

Spaniens landslagsikon Carles Puyol hade också varnat för Sverige. Anders Timell-kopian Puyol kunde också vid lottningen se sitt Spanien istället få möta Portugal, ett riktigt hett "Iberiaderby".

Det fanns många gamla prominenta fotbollslegender i lottningssalen. Den kanske störste av dem alla satt bland publiken, Edson Arantes do Nascimento, eller som vi mer känner till som Pelé. En annan storhet var uppe vid lottningsproceduren, nämligen Diego Maradona, som gärna försökte skämta till det ibland.

Sverige inleder som tur är mot det lättaste laget i gruppen, Sydkorea, måndagen den 18 juni. Lätt blir det ju förstås inte, tar man sig till VM så har man vissa kvalifikationer. Men i jämförelse med regerande världsmästarna Tyskland så. Matchen kommer spelas klockan 14.00 och frågan är vad som händer med Sverige då. Blir det kanske ungefär som under Ingemar Stenmarks glansdagar, att hela landet står stilla?

Tysklandsmatchen går lördagen efter, vilket alltså är midsommardagen. Kanske vi kan få samma fina midsommarminnen som år 1994, när Sverige vände 0-1 mot Ryssland till 3-1-seger. "Ett, ett står det på tröjan och 1-1 står det i matchen" sade Arne Hegerfors när Sveriges nummer 11 Tomas Brolin hade kvitterat på straff.

Om man redan nu får spekulera lite så kan man anta att Tyskland vinner sin första gruppspelsmatch mot Mexico, liksom att man kan hoppas att Sverige gör likadant mot Sydkorea. Det skulle därmed vara två vinnarlag som gör upp i andra ronden, vilket kanske kan bädda för ett oavgjort resultat, eftersom inget av dessa lag har "kniven mot strupen".

Inför sista matchen, som är onsdagen den 27 juni, räcker då ett oavgjort resultat mot Mexico. Detta scenario kanske känns igen från 2002? Det var ju då som Sverige hade hamnat i "Dödens grupp" tillsammans med Argentina, England och Nigeria. I sista matchen mot Argentina räckte ett oavgjort resultat för avancemang, vilket det också blev.

Ja, jag tror faktiskt detta kan bli verklighet även nästa år. Förbundskapten Janne Andersson har tidigare visat prov på underverk. Detta kan bli en VM-sommar à la 1994.

Guldbollen till Granen

Andreas "Granen" Granqvist är bara att gratulera till priset Guldbollen, som delas ut av Aftonbladet till Sveriges bäste fotbollsspelare varje år. Zlatan hade fått priset elva gånger och är den ende som fått priset fler än två gånger. Hans skada i våras gjorde att hans chanser detta året starkt förminskades. Det låg i luften att det var dags för någon annan pristagare.

Både Emil Forsberg och Andreas Granqvist hade lyfts fram som arvtagare till årets Guldboll, och de flesta hade nog trott på den förstnämnde. Emil har verkligen visat framfötterna i RB Leipzig i tyska Bundesliga, dit han kom 2015.

 

Mittfältaren har haft ett sällsynt bra år, lotsade sitt lag till en andraplats, efter "omöjliga" Bayern München. Förra säsongen gjorde 26-åringen hela 22 målgivande passningar, vilket var det högsta antalet i alla de fem bästa ligorna i Europa. Även i landslaget har Emil gjort bra ifrån sig.

Också "Granen" har gjort ett bra år och så här var juryns utlåtande:

"Andreas Granqvist får guldbollen för sina insatser i landslaget och i klubblaget Krasnodar. Med enastående ledaregenskaper har han satt sin kompetens i kollektivets tjänst, och fört sin klubb till Europaspel och sitt land till VM”.

 

Andreas Granqvists spel i VM-kvalet har varit lysande, med de två bragdmatcherna mot Italien som grädde på moset. Hans starka reaktioner efter matchen på San Siro gav ögonblicksbilder som alla fotbollsintresserade kommer bära med sig länge. Han är 32 år och det här var sista tåget för honom att uppleva ett VM, och förmodligen även att få Guldbollen.

 

Emil Forsberg däremot blir bara bättre och bättre. Får han vara hel och utvecklas än mer så är han förmodligen Guldbollenvinnare nästa år, och kanske även 2019.

 

När vi talar om det ärorika fotbollspriset, visste ni att tidernas första Gulboll från 1946 finns i länet? Det tilldelades Gunnar Gren och har genom årens lopp hamnat på Fotbollsmuseet i Degerfors.

 

På damsidan fick Kosovare Asllani priset som bästa kvinnliga lirare, Diamantbollen. Det var mittfältarens första utmärkelse. Även Kosovare är tongivande i landslaget och är proffs i England.

 

Bland Fotbollsgalans utmärkelser kan även nämnas ett nyinstiftat stipendium av Zlatan Ibrahimovic. "Number 10" heter det och gick till fyra ungdomar i teamet "Locker room talk". Deras arbete ligger i att ge fotbollsungdomar rätt värderingar för framtiden.

Jaaaaaa ....

.... vi är i VM!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Det var den mest spännande fotbollsmatchen jag sett sedan Österrike - Sverige i Gelsenkirchen 1973. Det var den där snöiga novembermatchen i playoff när Sverige lyckades gå till VM 1974. Faktiskt kan man känna samma eufori som då. Det blev en VM-sommar med Åby Ericssons manskap som gick riktigt bra, med en femteplats i Västtyskland. Med det där klassiska Ralf Edström-målet mot värdlandet. Kanske vi får uppleva samma gedigna svenskinsats i Rysslands-VM i sommar?

När det förra året blev klart att Janne Andersson tagit över landslaget efter Erik Hamrén jublade jag inombords. En superambitiös tränare som verkligen kan utföra något och få ut det där lilla extra av spelarna. Exemplet med IFK Norrköpings SM-guld var väldigt talande.

Jag har skrivit gott om Janne Andersson många gånger i Länspostens sportkrönikor och känt på mig att han har matjord i fickorna. Även om det såg tungt ut efter förlusten mot Frankrike för ett år sedan, då Sverige förlorade på två domarmissar. Men svenskarna fick ju en skön revansch mot fransoserna ett halvår senare, med Toivonens kalasmål.

Den enda matchen som Sverige underpresterat i kvalet är egentligen matchen mot Bulgarien borta, med tre baklängesmål under 90 minuter. Där Jakob Johansson blev syndabock efter att ha tappat bollen innan Bulgariens 3-2-mål. Nu var det istället han som förde oss till VM, med sitt 1-0-mål mot Italien. Det är en sorg att han troligen missar VM på grund av kvällens skada.

Mot Bulgarien var Janne Andersson magsjuk och kunde inte närvara vid uppladdningen. Faktiskt kan det ha spelat roll för den sämre insatsen. Tränarens roll kan ha väldigt stor påverkan, trots att många hävdar motsatsen. Tränaren kan ofta vara tungan på vågen.

Så var det verkligen ikväll, då varje spelare följde Janne Anderssons matchplan. Vilka lirare i försvaret sedan! Andreas Granqvist var mäktig, och att Victor Nilsson Lindelöf inte platsar i Manchester Uniteds förstaelva är ytterst märkligt. Hoppas att Mourinho såg den här matchen också, han såg den första.

I torsdagens krönika i LP konstaterade jag att Italien inte missat ett VM på 60 år, då det gick i Sverige. Jag spekulerade då att Sverige kanske är ett dåligt omen för Italien, vilket visade sig stämma. Nej, man kan inte tycka synd om Italien, ett landslag som ständigt har slagits om medaljer i VM och som blev världsmästare 2006.

Det var senaste året som Sverige deltagit och har alltså missat två VM i rad. Men inte ett tredje, som tur var. På 80-talet missade man också två VM i följd, liksom på 60-talet, men de har aldrig missat tre i rad.

Till sist kan konstateras att bragdguldjuryn får ett lätt arbete i år: Janne Anderssons mannar. Och han borde få en staty på sig i hemstaden Halmstad, det är han värd.

Stolpe ut för Italien ...

... och ben in för Sverige. Det var två situationer som avgjorde matchen i den andra halvlekens 60:e respektive 70:e minut. Först hade Sverige tur när Jakob Johanssons skott tog på italienaren Di Rossis ben och fullkomligt ställde veteranmålvakten Buffon vid 1-0-målet.

Sedan hade Sverige tur igen, när ett italienskt skott träffade stolpen och så ut igen, förbi tre fria blåklädda spelare. Frågan är om turen håller i sig ända till måndag? 1-0 är ett mycket bra resultat för Sverige och man befäster sin svit i sin hemmaborg Friends arena. De senaste sex hemmamatcherna har gett 19-2 i målskillnad, och då har man ändå mött lag som Holland, Frankrike och nu Italien.

Visst ser det bra ut inför måndagen, men jobbet är bara halvgjort. Idag låg fokus på att inte släppa in något mål, vilket man lyckades med. Att sedan också få in ett var rena bonusen.

Det var en riktig lagseger och en försvarsinsats utan dess like. I första halvleken hade man ju också flera fina anfall, vilka dock avtog i den andra. Fullt förståeligt, eftersom Italien ökade trycket.

Man visste att det inte skulle bli många målchanser, så det gällde att ta vara på de få som kom. Därför var det lite frustrerande när Emil Forsberg fick för mycket fot under bollen vid två tillfällen i den första. På Sveriges inledande frispark hade man önskat ett bättre avslut, liksom lite senare när han försökte lägga en boll i gaveln.

Men det är inte lätt och Forsbergs fina spel i övrigt väger upp de mindre misstagen. Även Ola Toivonen hade en möjlighet, med ett skott som smet strax utanför stolpen.

Att ändå vinna mot italienarna måste ge svenskarna råg i ryggen, vilket kan båda gott inför returen. Kan tänka att sydeuropeerna nu är ganska skakiga.

En rysare på tisdag

Att Sverige skulle falla igenom och förlora med 0-7 mot Nederländerna fanns inte på kartan. Inte ens när "Arga" Robben satte sitt andra mål i den första halvleken.

Man hade ändå en förhoppning om ett bra resultat i matchen, för att få bättre seedning i lottningen till playoff. Nu blev det inte så och Sverige får finna sig i att komma på den nedre halvan av de åtta lagen. Därmed kan det bli Danmark, Kroatien, Schweiz eller (hemska tanke) Italien.

 

 Redan innan tisdagen stod det klart att den sämsta tvåan bland de nio grupperna skulle bli Slovakien, som var det enda lag som inte kom upp i 19 poäng. Lottningen till playoff äger rum nu på tisdag den 17 oktober klockan 14.00 och det kan bli en lika stor rysare som själva fotbollsmatcherna. Dessa kommer fördelas ut på sex olika datum. Den första omgången spelas 9, 10 och 11 november. Returmötet den 12, 13 och den 14 i samma månad.

 

Skulle Sverige få danskt motstånd igen så blir det väl full revanschlusta hos grannarna i söder. Men ändå är det detta land som står högst på önskelistan. Kroatien är ett fotbollsskickligt land som inger viss respekt, och som man helst vill slippa.

Schweiz hade ledat sin VM-kvalgrupp hela tiden fram till sista omgången då de blev nedpetade av Portugal. Kanske att det nu kan vara ett lag att komma till tals med. Men Italien är alltid Italien, och det minst önskade alternativet.

Jag har tidigare rosat Janne Andersson som tränare och gör det igen. Jag tror att han tar oss till VM, med ett framtidslag, som till stora delar gav Sverige ett U21-EM för två år sedan.

Samma år som Janne Anderssons IFK Norrköping helt otippat tog guld i allsvenskan.

 

Jag tror att Janne Andersson har matjord i fickorna.

Bevare oss från Portugal ... eller Italien!

Trots att en omgång av VM-kvalet återstår är det nu i praktiken klart att Sverige blir tvåa i gruppen och går till playoff. Att Sverige ska falla igenom och förlora med 0-7 mot Nederländerna på tisdag behöver vi knappast vara rädda för. Det räcker alltså med en 0-6-förlust och ändå gå vidare.

Och sådana konstateranden kan vi tacka urladdningen på Friends arena för. Ett rekord i kvalsammanhang, dessutom inför ett fullsatt stadium. Verkligen kul för publiken. Och ytterligare ett drömmål, om ändå inte i klass med Zlatans 4-2 mot England, men Toivonens volleymål i den andra går inte heller av för hackor. Det kommer vevas mycket ute i Europa. Påminner faktiskt mycket om ett som ÖSK-spelaren Leif Eriksson gjorde i en landskamp mot Norge, i början av 70-talet.

För att återgå till rubriken så vill vi inte ha en repris av det playoff som spelades för fyra år sedan, då Portugals Ronaldo krossade alla Sveriges VM-drömmar. Men det kan lika väl bli så att Portugal tar sig direkt till VM, om de på tisdag slår Schweiz hemma, vilken dramatik!

Det får gärna en repris från playoff till EM då Sverige gick vidare mot Danmark. Men jag vet egentligen inte om jag vill se Danmark. Inbillar mig att de nu är supertaggade och revanschlystna uti fingerspetsarna. Det borde väl även Sverige vara mot Portugal förstås.

Inte heller Italien är att föredra i lottningen till de bägge utslagsmatcherna mellan 9 - 14/11. Nej, då finns det andra lag att hoppas på, som de brittiska lagen i grupp C Nordirland, grupp D Wales/Irland och grupp F Skottland. Visserligen var ju walesarna väldigt bra i EM och Irland hade vi ju själva besvär med i inledningsmatchen där. I Skottlands grupp kan det lika gärna bli Slovakien, som kanske är laget att föredra allra mest. Eller Grekland i grupp H. Något av dessa kan förresten bli sämsta tvåa i de nio grupperna och inte alls nå fram till playoff.

I grupp I slutligen möts Ukraina - Kroatien i morgon måndag, och vinnaren där går till playoff. Kanske vi kan få revansch på Ukraina efter den snöpliga 1-2-förlusten i EM 2012?

Vilken baksmälla!

Sverige hade svävat på moln i nästan tre månader sedan den euforiska bragden mot Frankrike den 9 juni. Men igår kom den riktiga baksmällan, den svidande förlusten mot Bulgarien där hemmalaget vann med 3-2. En darrig svensk insats, även om man lyckades komma igen två gånger om. Men flera enkla misstag bäddade för förlusten.

1) Huvudspelet i försvaret. Typiskt nog så hade jag i min krönika i papperstidningen berömt det svenska försvaret för det respektfulla huvudspelet den senaste tiden. Eftersom det för några år sedan var Sveriges akilleshäl. Är vi tillbaka på ruta ett igen?

2) För dålig ansats. En reflektion innan straffen var Emil Forsbergs alldeles för korta ansats. Det brukar ofta bli straffmissar vid sådana tillfällen. Straffläggaren får inte lika bra skjuts på bollen då. Sedan kunde man kanske ha tänkt sig Jimmy Durmaz som exekutor, med sin grymma strafform i klubblaget.

3) Johansson, rör på påkarna. Vad gör Jakob Johansson innan Bulgariens tredje mål? Ett skolexempel på misstag man inte får göra, särskilt i ett sådant läge. Backen som passade Johansson hade också kunnat välja ett annat alternativ

I min papperstidningskrönika skrev jag också att Janne Andersson innan matchen satt i en guldsits. Men det var innan jag visste om hur läget var med förbundskaptenen. Han satt snarare på en toasits. Kanske att magsjukan på något sätt störde uppladningen, omedvetet hos Janne och spelarna? Så här i efterhand kan man se att det var ett dåligt omen inför matchen, eftersom det blev skit av alltihop.

Att Sverige ledde gruppen och hade allt i egna händer var egentligen för bra för att vara sant. Nu är tabellen på sätt och vis ordningställd, för Frankrike är gruppens bästa lag. Normalt sett ska Sverige bara kunna spela av matcherna mot Vitryssland och Luxemburg, och de sex poängen borde göra så att andraplatsen redan är klar innan den sista matchen mot Nederländerna borta. Detta eftersom det är målskillnad som räknas, och då var det bra att Holland fick stryk med 0-4 mot Frankrike.

Men så har vi nästa krux. Det är nio kvalgrupper och bara de åtta bästa grupptvåorna går till playoff. Då kanske man till och med måste ta poäng mot holländarna.

Sedan har vi ju den eventuella lottningen i playoff. Ska det bli Ronaldos Portugal igen? Eller kanske Island, eller Danmark igen? Den som lever får se.