Jaaaaaa ....

.... vi är i VM!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Det var den mest spännande fotbollsmatchen jag sett sedan Österrike - Sverige i Gelsenkirchen 1973. Det var den där snöiga novembermatchen i playoff när Sverige lyckades gå till VM 1974. Faktiskt kan man känna samma eufori som då. Det blev en VM-sommar med Åby Ericssons manskap som gick riktigt bra, med en femteplats i Västtyskland. Med det där klassiska Ralf Edström-målet mot värdlandet. Kanske vi får uppleva samma gedigna svenskinsats i Rysslands-VM i sommar?

När det förra året blev klart att Janne Andersson tagit över landslaget efter Erik Hamrén jublade jag inombords. En superambitiös tränare som verkligen kan utföra något och få ut det där lilla extra av spelarna. Exemplet med IFK Norrköpings SM-guld var väldigt talande.

Jag har skrivit gott om Janne Andersson många gånger i Länspostens sportkrönikor och känt på mig att han har matjord i fickorna. Även om det såg tungt ut efter förlusten mot Frankrike för ett år sedan, då Sverige förlorade på två domarmissar. Men svenskarna fick ju en skön revansch mot fransoserna ett halvår senare, med Toivonens kalasmål.

Den enda matchen som Sverige underpresterat i kvalet är egentligen matchen mot Bulgarien borta, med tre baklängesmål under 90 minuter. Där Jakob Johansson blev syndabock efter att ha tappat bollen innan Bulgariens 3-2-mål. Nu var det istället han som förde oss till VM, med sitt 1-0-mål mot Italien. Det är en sorg att han troligen missar VM på grund av kvällens skada.

Mot Bulgarien var Janne Andersson magsjuk och kunde inte närvara vid uppladdningen. Faktiskt kan det ha spelat roll för den sämre insatsen. Tränarens roll kan ha väldigt stor påverkan, trots att många hävdar motsatsen. Tränaren kan ofta vara tungan på vågen.

Så var det verkligen ikväll, då varje spelare följde Janne Anderssons matchplan. Vilka lirare i försvaret sedan! Andreas Granqvist var mäktig, och att Victor Nilsson Lindelöf inte platsar i Manchester Uniteds förstaelva är ytterst märkligt. Hoppas att Mourinho såg den här matchen också, han såg den första.

I torsdagens krönika i LP konstaterade jag att Italien inte missat ett VM på 60 år, då det gick i Sverige. Jag spekulerade då att Sverige kanske är ett dåligt omen för Italien, vilket visade sig stämma. Nej, man kan inte tycka synd om Italien, ett landslag som ständigt har slagits om medaljer i VM och som blev världsmästare 2006.

Det var senaste året som Sverige deltagit och har alltså missat två VM i rad. Men inte ett tredje, som tur var. På 80-talet missade man också två VM i följd, liksom på 60-talet, men de har aldrig missat tre i rad.

Till sist kan konstateras att bragdguldjuryn får ett lätt arbete i år: Janne Anderssons mannar. Och han borde få en staty på sig i hemstaden Halmstad, det är han värd.