torsdag 18 maj 2017

Tre matcher kvar innan uppehållet

Den 3 juni spelar ÖSK vårsäsongens sista match och gör det mot Kalmar FF på bortaplan. Det kan mycket väl innebära att Svartvitt parkerar på nedflyttningsplats inför uppehållet. Av de tre matcher som är kvar har man även Halmstads BK på bortaplan, en match som spelas nu på lördag. Det är förstås väldigt viktiga sexpoängsdrabbningar och det trepoängsförsprång som ÖSK har till de bägge lagen kan alltså bli uppätet.

En poäng på sex matcher, ett mål på lika många duster. Inga roliga siffror precis. Tränare Alexander Axén tyckte man också skulle se på matchprogrammet och inte stirra sig blind på resultaten. Och det klart, fyra av de sex lagen man mött på senaste tiden återfinns också bland topp sex i allsvenskan.

Så här års brukar det också spekuleras om vilken tränare i allsvenskan som får gå först. Jag tror fortfarande att Axén har ett stort förtroende hos ÖSK-ledningen med Björn Åqvist i spetsen. Kanske till den grad att man även orkar med att se ÖSK på nedflyttningsplats efter 12 omgångar. Laget har de senaste åren haft en förmåga att göra en bra säsong per år, och därför ställs alla hopp nu till en helt annan höstsäsong. Men tänk om det för en gång skull inte blir så? Då är laget illa ute.

Jag tror snarare att IFK Göteborgs Jörgen Lennartsson, Elfsborgs Magnus Haglund och Kalmars Peter Swärdh behöver sova mer oroligt. Särskilt de två förstnämnda lagen har haft mycket högre förväntningar på sig, där supportar och sponsorer kräver mer. I Kalmar väntar man väl fortfarande på bröderna Elms pånyttfödelse.

Det är flera spelare i ÖSK som man hoppats mer på i år. Förra årets bäste ÖSK-målskytt Maic Sema har haft målchanser, men har inte lyckats sätta dem. Ifjol satt det mesta han gjorde. Nahir Besaras målnäsa från 2016 har inte heller visat sig och Michael Omohs dragningar har inte lett till några större farligheter. Victor Sköld väger fortfarande lite för lätt som toppforward.

Kan man då hoppas på ett sommarfönster? Ja, hoppas kan man väl alltid, men det gäller att ha flyt med sina värvningar.

söndag 14 maj 2017

Måltorkan fortsätter för ÖSK

ÖSK inledde de tre omgångarna i allsvenskan med att göra två mål i varje match, men nu verkar målskyttet ha gått i stå. Endast ett mål under fem matcher, det betydelselösa målet mot MFF för några veckor sedan. Matchen mot AIK var den andra utan avstängde Kennedy Agboananike och avsaknaden av en liknande spjutspets märks.

Men det här måste vara ett ypperligt läge för en sådan som Victor Sköld att kliva fram. Han är säkert medveten om det tunga ansvaret som ställs på honom, men har haft det svårt att komma igenom två tuffa Stockholmsförsvar. Kanske kan det bli något lättare på onsdag då GIF Sundsvall kommer på besök till Behrn arena. Det är ett gyllene tillfälle och en guldchans för denne Sköld att övertyga Örebropubliken om sin målfarlighet. Ja, den målfarlighet som han varit omtalad för, men som inte riktigt visats i den svartvita tröjan. Det är något av "nu eller aldrig" för Victor Sköld och vi är väl många som lär önska honom lycka till, inte minst Alexander Axén som trott på honom så stenhårt.

Matchen mot AIK var ett fall framåt i jämförelse med Djurgårdsmatchen. Dels höll man nere siffrorna och sedan lyckades man kunna skapa ett eget spel. Det var bara en hårsmån från att ge poängutdelning då Martin Lorentzsons lyra över målvakten räddades på mållinjen av AIK-försvarare.

Återigen blev det alltså en hedersam uddamålsförlust mot ett topplag, liksom mot Malmö, och det är bara att hoppas att det lilla sista extra sitter på onsdag.

måndag 8 maj 2017

Nu går inget ÖSK:s väg

Uppladdningen innan ÖSK:s match mot Djurgården på söndagen blev inte optimal, kan man lugnt säga. Efter den hårda domen mot Kennedy Agbonananikes avstängning på fyra matcher fick man aldrig möjlighet till någon överklagan och att få med honom i matchen.

Ett ytterst märkligt förfarande som har visats upp och man kan förstå ÖSK:s tränare Alexander Axéns frustration och ilska. Man tycker att disciplinnämnden borde granska MFF:s Marcus Rosenbergs alla förseelser, då skulle han bli avstängd för resten av säsongen.

Djurgårdens Magnus Eriksson armbåge på Sebastian Ring i slutet av första halvlek var inte heller snygg, även om det inte går att jämföra. Men där skulle det ha varit ÖSK-frispark i stället för Djurgårdens andra mål.

Överhuvudtaget var en tvåmålsledning på tok för mycket för Djurgården i paus, en rimlig ställning skulle istället ha varit 1-1. För Nordin Gerzics frispark i den 32 minuten ska inte kunna gå att plocka. Det finns bara en med Andreas Isakssons längd som kan mota ett sådant skott. Årets räddning alla kategorier.

Nej, inget gick ÖSK:s väg under denna söndag. Och oflytet skulle fortsätta med ytterligare två mål i den andra halvleken.

Nu är det bara att bryta ihop och komma igen.

måndag 1 maj 2017

Försvarstaktiken höll på att lyckas

För sjätte matchen i rad har ÖSK varit tillbakapressat, men spelat sina kort väl i förhållande till truppens förutsättningar. Försvarsinsatsen gav poäng mot Häcken i onsdags och höll på att göra det även idag mot MFF. Det skilde bara sju minuter.

Återigen får man ge försvaret lovord, trots två insläppta. Men vi är inte vana att se ÖSK så här. De flesta ÖSK-supportrar har under några år under 2010-talet blivit bortskämda med ett spelande lag, och som plockat poäng genom en offensiv fotboll. Det är förmodligen bara att acceptera att det inte går att spela på det sättet med årets lag och Alexander Axén kan ju inte trolla. Men så länge ÖSK ändå spelar jämnt mot ett topplag som Malmö på bortaplan så är det ju ingen större ko på isen, även om många förstås hellre vill se ett annat spel. Jämnt och jämnt förresten, det gällde ju bara antalet mål. Bollinnehav och målchanser säger förstås något helt annat.

Det fanns en tid i början av 60-talet då ÖSK fick en gnetstämpel på sig, som skulle sitta i under många år. Ett starkt försvar med Bergmark, Sääw, Totten och Hasse Nordin blev motståndarnas skräck och frustration. Särskilt i Malmö ogillades denna starka defensiv och ÖSK var inget favoritlag hos den mäktige MFF-hövdingen Erik Persson.

Men ÖSK:s sätt att spela på gav ändå poäng då och då, tillräckligt många för att de sällan skulle vara nära att åka ur allsvenskan, även om det inte förevisades någon toppfotboll. Inte förrän i slutet på 70-talet skulle denna fotbollsfilosofi överleva sig själv och 1978 var det därmed adjöss.

Men efter återkomsten tio år senare skulle det komma dagar då ingen kunde anklaga ÖSK för dödgrävarfotboll. Under 1990-talet fanns man med i toppen flera gånger, och 1994 var ju ÖSK allsvenskans moraliska segrare, med en närmast sambafotboll, som utmynnade i osannolika 62 mål. Också 2010 gjordes en utmärkt säsong, även om målfabrikationen inte på långt när kom upp i samma som 1994.

Nu kan man ju inte jämföra olika versioner av ÖSK-lag hur som helst, och det är bara att acceptera de spelartyper som finns just nu. Vi får nog vänja oss vid denna typen av spel från årets ÖSK. Sedan får man väl också ge laget lite tid. Kan den fina försvarstaktiken bibehållas, samtidigt som mittfältet och anfallet höjer sig ett snäpp så småningom, så kan detta utgöra ett slagkraftigt lag.

ÖSK låg rätt i positionerna i den första halvleken mot Malmö och när Kennedy Igboananike på riktigt måltjuvsmanér lyckades ta ledningen i början av andra halvleken, såg det riktigt ljust ut. Men efter ÖSK-flytet mot Häcken var man nästan förberedd på att turen inte kunde vara närvarande jämt. Innan straffen i den 63 minuten var det en 50/50-situation. Varannan domare hade blåst straff och varannan hade friat, förmodligen.

Typiskt också att det inte räckte med Rosenbergs bollmiss i den 83 minuten, utan att också Jeremejeff skulle få chansen. Han missade inte, utan satte 2-1. Men ÖSK bjöd ändå upp under denna match, och det var ändå ett fall framåt.