söndag 17 juli 2016

Målen uteblir

I början av allsvenskan öste ÖSK in mål, på alla möjliga och omöjliga sätt. Nu har man inte nätat på mer än 270 minuter. Anledning till oro? Nja, motståndet har varit svårt under de här tre matcherna med AIK och Malmö borta. Visserligen är också Häcken ett lag på den övre halvan, men hemma mot göteborgarna ska inte ÖSK behöva gå mållöst. Åtminstone om man gör anspråk på att vara ett topplag.

Så lite oroligt känns det faktiskt när man ser hur både DG, Broberg, Ajdarevic och övriga kämpar och står i utan att få till det. Att Sema och Ajdarevic är ÖSK:s toppforwards i uppställningen  ger en känsla av brist på utpräglade anfallare. De är egentligen mittfältare, som ÖSK har en uppsjö av. Vi får se av sommarens nyförvärv om det kan finnas några spår av en riktig målspruta.

Trots 0-0 i matchen mot Häcken så saknades det inte målchanser. Ungefär lika många åt bägge håll och varsin ramträff. De kom nära i tid då Häckens Samuel Gustafson efter 22 minuter prickade stolpen efter en omställning. Vid ett frisparksinlägg fyra minuter senare seglade Ajdarevics boll över alla spelare, inklusive Häckenmålvakten Peter Abrahamsson, men tog i ribban.

Häcken började matchen bäst, men sedan tog ÖSK över och hade vissa bud på mål. Den bästa chansen kom i den 31 minuten då Broberg helt plötsligt befann sig fri med målvakten. Han hade tre alternativ: slå bollen till vänster, till höger eller mellan benen. Beslutet måste komma ögonblickligen och det är svårt att säga vilket alternativ som hade varit det bästa. Nu försökte Broberg få in bollen mellan målvakten och stolpen, men Abrahamsson fick upp en hand och räddade till hörna.

I den första halvlekens slutskede fick ÖSK en frispark strax utanför Häckens straffområde. Det är vid sådana lägen som vi sett Nordin knorra in bollen i krysset och man hade nog hoppats att han fått chansen även denna gång. Men Ajdarevic är också ett frisparksnamn, där hans skott mer går på kraft. Bollen gick stenhårt under muren, ungefär som 0-3 mot Gefle, men denna gång räddade målvakten.

Andra halvleken ägdes faktiskt mest av Häcken och ett bortamål hängde i luften flera gånger. ÖSK sackade rejält i den andra halvan och fick inte till mycket framåt. Det var samma mot MFF och uppenbarligen har inte Svartvitt kommit in i det allsvenska tempot igen efter sommaruppehållet.

Som det ser ut nu ska man därför inte ha för höga förväntningar på laget framöver. Kanske att det gick lite för lätt i våras. Kom ihåg att man hade ett stort flyt i slutet av flera matcher som mot Hammarby och Elfsborg.

Glädjande är ändå att försvarsspelet verkar sitta säkert och där Moberg styr sin fyrbackslinje på ett förtroendegivande sätt. Bäst i ÖSK idag och kanske bäst på plan var ändå Nordin Gerzic, som tog ett stort ansvar både framåt och hemåt. Hans fina spel behövs senare när Ajdarevic försvinner till OS-spel. Dock finns inte Nordin med i nästa match borta mot Falkenberg, eftersom han är avstängd.

måndag 11 juli 2016

Styrkebesked av Oscar

Att ÖSK på måndagskvällen förlorade borta mot Malmö med matchens enda mål kan absolut inte skyllas på comebackande Oscar Jansson. Tvärt om, han höll siffrorna nere och såg till att det var match i 94 minuter.

Men det visste vi ju om och därför var vi inte oroliga när Jacob Rinne tog beslutet att pröva sina vingar utomlands. Det känns tryggt inför hösten att veta att den sista utposten är oförändrad mot i våras.

I övrigt då? Ja, Malmö är inget lätt lag att möta och det är ju därför de leder tabellen. Men ÖSK gjorde ett tappert försök att ta kommandot och hade de första 20 minuterna. Både Broberg och Ajdarevic testade skott, men Malmö-försvaret var samlat. Även om ett visst ÖSK-tryck fanns under denna period så uppkom inga riktiga målchanser.

Närmast var egentligen Martin Broberg i den andra halvleken, med ett stolpskott. I anfallet därefter tog Malmö ledningen genom Jo Inge Berget i den 52 minuten. Andra halvleken var helt klart Malmös och Oscar visade upp några svettiga räddningar.

ÖSK:s anfall hade dock vissa svårigheter och tyvärr vägde Maic Sema lite för lätt denna kväll. Även inhoppande Kalle Holmberg hade det svårt mot det resoluta MFF-försvaret. Farligast blev det nog när Crespo hoppade in mot slutet. Det är egentligen synd att tappa en sådan spelare, och ÖSK behöver ha en bra bänk nu när avstängningarna kommer tätare.

Därför känns det onödigt att både Kalle Holmberg och Sebastian Ring tar de här huvudlösa varningarna, och låter humöret styra. Nordin får också lite skäll: sluta dräll med boll!

Summa summarum att förlora borta mot MFF är ingen katastrof. Det är inte där poängen ska tas, som ska hålla kvar ÖSK i toppen.

Portugal gjorde en Grekland

EM-mästarna Portugal fick sin titel retroaktivt, tolv år. För visst skulle de väl ha tagit hem EM på hemmaplan redan 2004, då Grekland snöpligt nog knep guldet mitt framför ögonen på dem. Detta sagt utan att ta från grekerna något från hjälteinsatsen.

I årets final fick Frankrike uppleva något liknande, att som hemmanation bli snuvade från mästartiteln. Dessutom av ett lag som hela tiden kommit smygande, utan att direkt övertyga. Den enda matchen som Portugal vann under ordinarie tid i årets EM, var i semifinalen mot Wales, då man vann med 2-0. Sedan har det blivit idel oavgjorda.

Så därför låg väl också ett oavgjort resultat efter 90 minuter i luften, särskilt som Frankrike inte förlorat under dessa minuter.

Minns att Portugal var extra illa ute den 22 juni. De låg under mot Ungern tre gånger, men lyckades komma tillbaka in i matchen och turneringen. Förlust där och det hade varit färdigspelat redan efter tre matcher. Nu fick de spela maximala sju matcher.

Detta tack vare undret Ronaldo, som har en förmåga att dyka upp när man minst anar det. Ett Portugal utan Ronaldo är betydligt decimerat. Det visste Frankrike och även den franske spelaren Dimitri Payet, som gick in väldigt elakt i en närkamp mot portugisen.

Det slutade med att Ronaldo var tvungen att bryta och Frankrike hade fått trumf på hand. Men en hjälteinsats av de övriga Portugalspelarna gjorde det svårt för Frankrike att näta. Närmast var man i den sista matchminuten innan förlängningen, då med ett stolpskott av inhopparen André-Pierre Gingac.

I den 115 minuten fick den inhoppande portugisen Eder extra yta och kunde få till ett skott som betydde 1-0. Förresten, kusligt likt det mål som Sverige föll mot Italien med. Också det inskjutet av en spelare med namnet Eder.


Det är inte utan än att man gläds med portugiserna som tvingades till det stora avbräcket i matchinledningen.