tisdag 21 november 2017

Guldbollen till Granen

Andreas "Granen" Granqvist är bara att gratulera till priset Guldbollen, som delas ut av Aftonbladet till Sveriges bäste fotbollsspelare varje år. Zlatan hade fått priset elva gånger och är den ende som fått priset fler än två gånger. Hans skada i våras gjorde att hans chanser detta året starkt förminskades. Det låg i luften att det var dags för någon annan pristagare.

Både Emil Forsberg och Andreas Granqvist hade lyfts fram som arvtagare till årets Guldboll, och de flesta hade nog trott på den förstnämnde. Emil har verkligen visat framfötterna i RB Leipzig i tyska Bundesliga, dit han kom 2015.
 
Mittfältaren har haft ett sällsynt bra år, lotsade sitt lag till en andraplats, efter "omöjliga" Bayern München. Förra säsongen gjorde 26-åringen hela 22 målgivande passningar, vilket var det högsta antalet i alla de fem bästa ligorna i Europa. Även i landslaget har Emil gjort bra ifrån sig.
Också "Granen" har gjort ett bra år och så här var juryns utlåtande:
"Andreas Granqvist får guldbollen för sina insatser i landslaget och i klubblaget Krasnodar. Med enastående ledaregenskaper har han satt sin kompetens i kollektivets tjänst, och fört sin klubb till Europaspel och sitt land till VM”.
 
Andreas Granqvists spel i VM-kvalet har varit lysande, med de två bragdmatcherna mot Italien som grädde på moset. Hans starka reaktioner efter matchen på San Siro gav ögonblicksbilder som alla fotbollsintresserade kommer bära med sig länge. Han är 32 år och det här var sista tåget för honom att uppleva ett VM, och förmodligen även att få Guldbollen.
 
Emil Forsberg däremot blir bara bättre och bättre. Får han vara hel och utvecklas än mer så är han förmodligen Guldbollenvinnare nästa år, och kanske även 2019.
 
När vi talar om det ärorika fotbollspriset, visste ni att tidernas första Gulboll från 1946 finns i länet? Det tilldelades Gunnar Gren och har genom årens lopp hamnat på Fotbollsmuseet i Degerfors.
 
På damsidan fick Kosovare Asllani priset som bästa kvinnliga lirare, Diamantbollen. Det var mittfältarens första utmärkelse. Även Kosovare är tongivande i landslaget och är proffs i England.
 
Bland Fotbollsgalans utmärkelser kan även nämnas ett nyinstiftat stipendium av Zlatan Ibrahimovic. "Number 10" heter det och gick till fyra ungdomar i teamet "Locker room talk". Deras arbete ligger i att ge fotbollsungdomar rätt värderingar för framtiden.

tisdag 14 november 2017

Jaaaaaa ....

.... vi är i VM!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Det var den mest spännande fotbollsmatchen jag sett sedan Österrike - Sverige i Gelsenkirchen 1973. Det var den där snöiga novembermatchen i playoff när Sverige lyckades gå till VM 1974. Faktiskt kan man känna samma eufori som då. Det blev en VM-sommar med Åby Ericssons manskap som gick riktigt bra, med en femteplats i Västtyskland. Med det där klassiska Ralf Edström-målet mot värdlandet. Kanske vi får uppleva samma gedigna svenskinsats i Rysslands-VM i sommar?

När det förra året blev klart att Janne Andersson tagit över landslaget efter Erik Hamrén jublade jag inombords. En superambitiös tränare som verkligen kan utföra något och få ut det där lilla extra av spelarna. Exemplet med IFK Norrköpings SM-guld var väldigt talande.

Jag har skrivit gott om Janne Andersson många gånger i Länspostens sportkrönikor och känt på mig att han har matjord i fickorna. Även om det såg tungt ut efter förlusten mot Frankrike för ett år sedan, då Sverige förlorade på två domarmissar. Men svenskarna fick ju en skön revansch mot fransoserna ett halvår senare, med Toivonens kalasmål.

Den enda matchen som Sverige underpresterat i kvalet är egentligen matchen mot Bulgarien borta, med tre baklängesmål under 90 minuter. Där Jakob Johansson blev syndabock efter att ha tappat bollen innan Bulgariens 3-2-mål. Nu var det istället han som förde oss till VM, med sitt 1-0-mål mot Italien. Det är en sorg att han troligen missar VM på grund av kvällens skada.

Mot Bulgarien var Janne Andersson magsjuk och kunde inte närvara vid uppladdningen. Faktiskt kan det ha spelat roll för den sämre insatsen. Tränarens roll kan ha väldigt stor påverkan, trots att många hävdar motsatsen. Tränaren kan ofta vara tungan på vågen.

Så var det verkligen ikväll, då varje spelare följde Janne Anderssons matchplan. Vilka lirare i försvaret sedan! Andreas Granqvist var mäktig, och att Victor Nilsson Lindelöf inte platsar i Manchester Uniteds förstaelva är ytterst märkligt. Hoppas att Mourinho såg den här matchen också, han såg den första.

I torsdagens krönika i LP konstaterade jag att Italien inte missat ett VM på 60 år, då det gick i Sverige. Jag spekulerade då att Sverige kanske är ett dåligt omen för Italien, vilket visade sig stämma. Nej, man kan inte tycka synd om Italien, ett landslag som ständigt har slagits om medaljer i VM och som blev världsmästare 2006.

Det var senaste året som Sverige deltagit och har alltså missat två VM i rad. Men inte ett tredje, som tur var. På 80-talet missade man också två VM i följd, liksom på 60-talet, men de har aldrig missat tre i rad.

Till sist kan konstateras att bragdguldjuryn får ett lätt arbete i år: Janne Anderssons mannar. Och han borde få en staty på sig i hemstaden Halmstad, det är han värd.

lördag 11 november 2017

Stolpe ut för Italien ...

... och ben in för Sverige. Det var två situationer som avgjorde matchen i den andra halvlekens 60:e respektive 70:e minut. Först hade Sverige tur när Jakob Johanssons skott tog på italienaren Di Rossis ben och fullkomligt ställde veteranmålvakten Buffon vid 1-0-målet.

Sedan hade Sverige tur igen, när ett italienskt skott träffade stolpen och så ut igen, förbi tre fria blåklädda spelare. Frågan är om turen håller i sig ända till måndag? 1-0 är ett mycket bra resultat för Sverige och man befäster sin svit i sin hemmaborg Friends arena. De senaste sex hemmamatcherna har gett 19-2 i målskillnad, och då har man ändå mött lag som Holland, Frankrike och nu Italien.

Visst ser det bra ut inför måndagen, men jobbet är bara halvgjort. Idag låg fokus på att inte släppa in något mål, vilket man lyckades med. Att sedan också få in ett var rena bonusen.

Det var en riktig lagseger och en försvarsinsats utan dess like. I första halvleken hade man ju också flera fina anfall, vilka dock avtog i den andra. Fullt förståeligt, eftersom Italien ökade trycket.

Man visste att det inte skulle bli många målchanser, så det gällde att ta vara på de få som kom. Därför var det lite frustrerande när Emil Forsberg fick för mycket fot under bollen vid två tillfällen i den första. På Sveriges inledande frispark hade man önskat ett bättre avslut, liksom lite senare när han försökte lägga en boll i gaveln.

Men det är inte lätt och Forsbergs fina spel i övrigt väger upp de mindre misstagen. Även Ola Toivonen hade en möjlighet, med ett skott som smet strax utanför stolpen.

Att ändå vinna mot italienarna måste ge svenskarna råg i ryggen, vilket kan båda gott inför returen. Kan tänka att sydeuropeerna nu är ganska skakiga.

söndag 5 november 2017

ÖSK föll med flaggan i topp

Att ÖSK skulle sluta på 36 poäng förutspådde jag redan efter förlusten mot Halmstad, så det var väl kanske ingen högoddsare. Men epilogen spelades ändå med ett hyfsat hungrigt ÖSK-manskap. Det syntes att de ville någonting idag och kämpade in i det sista. Ja, man kan nog säga att laget föll med flaggan i topp.

Det var en obetydlig match, med enbart poäng att kämpa om. ÖSK hade visserligen kunnat öka några placeringar, men säsongen kändes redan avgjord innan matchen. Ändå tyckte man efter en halvtimmes spel att ÖSK stod upp rätt bra mot AIK. Bästa chansen så långt i matchen hade hemmalaget haft då Nahir Besara kom igenom, men där utmärkta målisen i AIK, Oscar Linnér, fick upp en hand och tippade till hörna.

Då efter 30 minuter fick AIK sin första chans, när Kristoffer Olsson väggspelade sig fram och fick på ett bra avslut mot ÖSK-Oscar i målet. Räddning den gången, men i anfallet efter hade han inte en chans när AIK:s Nils-Eric Johansson hittade in till Chinedu Ogbuke Obasi, som skarvade in 0-1.

ÖSK lär under säsongen ha tränat på sin sårbarhet efter ett insläppta mål. Det får man slipa vidare på till nästa säsong, för kort efter 0-1 kom 0-2. Den här gången efter ett hårt och lågt inlägg från högerkanten genom Stefan Ishizaki, och där Nicolas Stefanelli höll sig framme.

Denne Stefanelli verkade kunna orka springa hur mycket som helst och såg ofta till att störa ÖSK:s uppspel. I den andra halvleken kunde AIK backa något och spela på resultat, vilket gav ÖSK övertaget i spelet. Det skulle ändå resultera i ett tröstmål i den 67:e minuten då Kennedy Agboananike nickade in 1-2 på ett snyggt vänsterinlägg.

Men längre än så kom inte Svartvitt, trots ihärdiga försök, och trots en ny spelplan som på en papperslapp anbringades Nordin Gerzic, från tränare Axel Kjäll. Sådana lappar skrivs emellanåt i brist på tid att samla ihop manskapet till taktiksnack. Nordin kastade informationen på gräset efter läsningen, och tänk nu om någon AIK:are hade fått för sig att tjuvläsa lappen. Han hade inte kunna bli varnad för det, men det hade varit lika oetiskt som att inte lämna tillbaka bollen efter att motståndarna slagit ut den till inkast.

Nåväl, det var lite kuriosa kring matchen, som hände när ÖSK-profilen Patrik Haginge gick ut från planen för alltid. I den 79:e minuten avslutade han sin sista allsvenska match, och det blev 144 sådana under karriären, plus ett antal superettanmatcher. Hagge fick otroligt värmande applåder från de 6 572 i publiken.

Nåja, vi får nog räkna bort ett par tusen som inte brydde sig om att Haginge avslutade sin sejour i ÖSK-tröjan. AIK-klacken gav honom istället bu-rop vid inkast nära den östra sidan. Men det fick förresten alla ÖSK:are som var inkastare och slog hörnor nära klacken.

Det hör väl tyvärr till och är det inte värre tilltag än så från AIK-läktaren må det vara hänt. De kanske har blivit något mer humana och beskedliga de senaste åren, sedan deras hemmaarena heter Friends arena. Bland melodierna på läktarna kunde bland annat höras "I natt jag drömde" och en barnlåt från Fem myror. Visserligen med en annan text, men ändå.

Några incidenter lär ha rapporterats, som ett par polisingripanden, knallskott och bengaler. Tyvärr verkar det kunna vara svårt att få till stånd en match utan att något sådant händer, men ändå inga allvarligare förseelser. AIK fick ju ändå Stora silver, och anhängarna borde således ha varit nöjda.

ÖSK får bygga vidare på sitt lag i jakt på eventuella medaljer nästa år. Att Maic Sema inte tillhör laget 2018 är väl tråkigt, men ändå ingen större förlust. Det finns säkert andra som kan komplettera Nordin & co till nästa år.

Lustigt nog blev det ingen hemmaseger i den avslutande allsvenska omgången, med hela sex bortasegrar.

* Årets besvikelse måste väl ändå bli IFK Göteborg, tätt följd av Elfsborg. Två klubbar som också sparkade sina tränare.
* Årets överraskning får Djurgården och Sirius dela på. Att Östersund hade kapacitet att blanda sig i toppen visste vi.
* Årets mål. Ja, själv skulle jag rösta på Johan Oremos för Halmstad BK i början av augusti.