Att ÖSK skulle sluta på 36 poäng förutspådde jag redan efter förlusten mot Halmstad, så det var väl kanske ingen högoddsare. Men epilogen spelades ändå med ett hyfsat hungrigt ÖSK-manskap. Det syntes att de ville någonting idag och kämpade in i det sista. Ja, man kan nog säga att laget föll med flaggan i topp.
Det var en obetydlig match, med enbart poäng att kämpa om. ÖSK hade visserligen kunnat öka några placeringar, men säsongen kändes redan avgjord innan matchen. Ändå tyckte man efter en halvtimmes spel att ÖSK stod upp rätt bra mot AIK. Bästa chansen så långt i matchen hade hemmalaget haft då Nahir Besara kom igenom, men där utmärkta målisen i AIK, Oscar Linnér, fick upp en hand och tippade till hörna.
Då efter 30 minuter fick AIK sin första chans, när Kristoffer Olsson väggspelade sig fram och fick på ett bra avslut mot ÖSK-Oscar i målet. Räddning den gången, men i anfallet efter hade han inte en chans när AIK:s Nils-Eric Johansson hittade in till Chinedu Ogbuke Obasi, som skarvade in 0-1.
ÖSK lär under säsongen ha tränat på sin sårbarhet efter ett insläppta mål. Det får man slipa vidare på till nästa säsong, för kort efter 0-1 kom 0-2. Den här gången efter ett hårt och lågt inlägg från högerkanten genom Stefan Ishizaki, och där Nicolas Stefanelli höll sig framme.
Denne Stefanelli verkade kunna orka springa hur mycket som helst och såg ofta till att störa ÖSK:s uppspel. I den andra halvleken kunde AIK backa något och spela på resultat, vilket gav ÖSK övertaget i spelet. Det skulle ändå resultera i ett tröstmål i den 67:e minuten då Kennedy Agboananike nickade in 1-2 på ett snyggt vänsterinlägg.
Men längre än så kom inte Svartvitt, trots ihärdiga försök, och trots en ny spelplan som på en papperslapp anbringades Nordin Gerzic, från tränare Axel Kjäll. Sådana lappar skrivs emellanåt i brist på tid att samla ihop manskapet till taktiksnack. Nordin kastade informationen på gräset efter läsningen, och tänk nu om någon AIK:are hade fått för sig att tjuvläsa lappen. Han hade inte kunna bli varnad för det, men det hade varit lika oetiskt som att inte lämna tillbaka bollen efter att motståndarna slagit ut den till inkast.
Nåväl, det var lite kuriosa kring matchen, som hände när ÖSK-profilen Patrik Haginge gick ut från planen för alltid. I den 79:e minuten avslutade han sin sista allsvenska match, och det blev 144 sådana under karriären, plus ett antal superettanmatcher. Hagge fick otroligt värmande applåder från de 6 572 i publiken.
Nåja, vi får nog räkna bort ett par tusen som inte brydde sig om att Haginge avslutade sin sejour i ÖSK-tröjan. AIK-klacken gav honom istället bu-rop vid inkast nära den östra sidan. Men det fick förresten alla ÖSK:are som var inkastare och slog hörnor nära klacken.
Det hör väl tyvärr till och är det inte värre tilltag än så från AIK-läktaren må det vara hänt. De kanske har blivit något mer humana och beskedliga de senaste åren, sedan deras hemmaarena heter Friends arena. Bland melodierna på läktarna kunde bland annat höras "I natt jag drömde" och en barnlåt från Fem myror. Visserligen med en annan text, men ändå.
Några incidenter lär ha rapporterats, som ett par polisingripanden, knallskott och bengaler. Tyvärr verkar det kunna vara svårt att få till stånd en match utan att något sådant händer, men ändå inga allvarligare förseelser. AIK fick ju ändå Stora silver, och anhängarna borde således ha varit nöjda.
ÖSK får bygga vidare på sitt lag i jakt på eventuella medaljer nästa år. Att Maic Sema inte tillhör laget 2018 är väl tråkigt, men ändå ingen större förlust. Det finns säkert andra som kan komplettera Nordin & co till nästa år.
Lustigt nog blev det ingen hemmaseger i den avslutande allsvenska omgången, med hela sex bortasegrar.
* Årets besvikelse måste väl ändå bli IFK Göteborg, tätt följd av Elfsborg. Två klubbar som också sparkade sina tränare.
* Årets överraskning får Djurgården och Sirius dela på. Att Östersund hade kapacitet att blanda sig i toppen visste vi.
* Årets mål. Ja, själv skulle jag rösta på Johan Oremos för Halmstad BK i början av augusti.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar