måndag 18 juni 2018

Äntligen mål och tre poäng!


                                        "Granen" har nyss satt 1-0 på straff.
Som kan ses i bildspelet på Länspostens webbsida var det mycket folk uppe i Örebro centrum under måndagseftermiddagen. Lika mycket människor som en normal lördag. Många var klädda i blågult och fler skulle säkert ha varit det med några fler plusgrader i luften. Det var folk överallt, såväl på Frimis brygga, Strömpis och de mindre restaurangerna och sportbarerna. Och visst fick de jubla, le och dansa, till slut, och dricka varandra till.

Alla var de svenska fans allihopa, som man sjunger i ramsan, och alla ville de se mål och tre poäng. Efter Tysklands förlust mot Mexico dagen innan var det nästan kniven mot strupen för Sverige. Ett poängtapp mot Sydkorea och chansen att gå vidare till åttondelen hade i princip varit borta.
Det var första VM-matchen för Sverige sedan 2006 och ingen svensk spelare var med i Tyskland för tolv år sedan. Nej, nu är det en ny generation fotbollslirare som ska göra det.
Och på lördag får de verkligen bekänna färg, eftersom det är Tyskland som står för motståndet i den andra gruppspelsmatchen. Ett Tyskland som slog ut Sverige för tolv år sedan. Revanschdags således.
Vad har då Sverige för realistiska chanser? Ja, man kan vänta sig ett otroligt taggat Tyskland, som inte vill förnedras en gång till. Det hör till ovanligheterna att de förlorar en VM-match och senaste förlusten i en öppningsmatch var mot Algeriet i Spanien-VM 1982.
Efter den fadäsen kom de igen och krossade Chile med 4-1, och efter seger i den avslutande matchen så gick de ändå vidare. Och man har svårt att tänka sig att Tyskland missar åttondelen även denna gång, vilket förstås går ut över Sverige.
Blågults försvarsspel har dock visat sig väldigt stabilt och kanske man kan drista sig till ett 0-0-resultat. Det skulle betyda ett utmärkt utgångsläge inför den sista omgången. Sedan är det ju inte helt säkert att Mexico vinner över Sydkorea. För asiaterna är det sista halmstrået som måste gripas, vinna eller försvinna.

Men det är alltid svårt att försöka räkna ut något på förhand. Ibland blir det överraskningar, vilket det ju vore om Tyskland missar avancemang.
                                       Jubel när slutsignalen gick.

söndag 17 juni 2018

Mexico skrällvann mot världsmästarna

Nu har VM verkligen startat och mycket fin fotboll har visats upp, av många bra lag. Det är bara timmar kvar för Sverige att göra entré, och nu spörs det om även Sverige kan visa upp samma effektiva fotboll som flera andra lag.

Vi har fått se tre lag som gjort en "Sverige", det vill säga tagit poäng mot en världsnation som matar på med anfall efter anfall. Samma bedrift som Blågult gjorde i november mot Italien. Under helgen har både Island, Mexico och Schweiz tagit poäng mot deras respektive världsnationer till motståndare; Argentina, Tyskland och Brasilien.

Största skrällen är förstås Mexicos 1-0-seger mot regerande världsmästarna, ett streck i räkningen även ur svensk synvinkel. För det var ju tänkt att Tyskland skulle slå Mexico i första matchen, som skulle få ett gynnsamt utgångsläge för fortsättningen och inte vara piskade att vinna mot Sverige på midsommardagen.

Men det blir inte alltid som man tänkt sig och för Janne Anderssons mannar är det bara att fokusera helhjärtat på matchen mot Sydkorea i morgon. Poängtapp i den kampen och VM kan vara över. Helst ska också Sverige vinna med flera mål eftersom det kan bli en målskillnadsaffär i slutändan.

Ponera att Sverige vinner mot Sydkorea och Mexico, men förlorar mot Tyskland. Då har man sex poäng. Vinner då dessutom Tyskland och Mexico mot Sydkorea, som de förväntas göra, så hamnar också dessa lag på sex poäng. Då är det alltså inte inbördes möten som är avgörande.

Att möta ett revanschhungrigt Tyskland på lördag är alltså ingen lätt uppgift, om vi nu ska gå händelserna i förväg. Men kanske världsmästarna befinner sig i en svacka? Före VM hade man några knackiga vänskapslandskamper och spelet mot Mexico var inte jätteimponerande. Viserligen låg man på och pressade, men den där riktiga målskärpan saknades, som man är van att se från Gomez och Muller.

Och i den första halvleken var det svängdörrar i Tysklandsförsvaret, man förstod inte vad de höll på med, väldigt olikt det laget. Mexico hade flera kontringslägen och det var alltså vid ett sådant som målet kom till.

Men nu säger vi bara:

VI ÄR SVENSKA FANS ALLIHOPA!!!

måndag 11 juni 2018

En 0-0-repris bra inför Tysklandsmatchen

Ett oavgjort resultat låg nära till hands inför träningsmatchen Sverige - Peru i lördags. Peru hade inte förlorat på tolv matcher och Sverige gick ytterligare hårt in för att få defensiven att klaffa.

Och visst gjorde den väl det. Liksom mot Danmark var detta det största glädjeämnet. En fokusering  på försvarsspelet påverkar förstås det offensiva spelet, och spelare som Ola Toivinen och Marcus Berg fick således inte så mycket att jobba med.

Jag vill säga att dessa bägge 0-0-matcher är guld värda inför matchen mot Tyskland, då det är precis så Blågult måste spela. Men Sydkorea då? Kanske någon invänder. Ja, den matchen kommer ju tidigare, men jag tror att Janne Andersson & co har koll. När det är skarpt läge, som det är på eftermiddagen den 18 juni, kommer de rätta vapnen plockas fram. Men det är klart, man kan förstå att folk är oroliga för offensiven, inte minst Daniel Nannskog, SVT:s expert.

Men kom ihåg, det tog också tid för Martin Dahlin och Kenneth Andersson att komma igång 1994, en tanke som kan ge både Marcus och Ola lite andrum, och kanske Isaac Kiese Thelin. Plus förhoppningsvis även John Guidetti, som man verkligen lider med. Ett drömscenario den 18 juni vore ju om han fick komma in och avgöra mot Sydkorea. Det unnar man honom verkligen.

                                         Ronald Åhman, Arne Olsson och Tord Grip.

I fredags träffade Länsposten några ex-ÖSK:are, varav några även har VM-erfarenhet. Ronald Åhman, Arne Olsson och Tord Grip. Det var med anledning av boksläppet av "Udda lirare", en samling med 125 annorlunda fotbollsspelare under historiens gång. Den är skriven av Ronald Åhman och Lars Nylin, och bjuder på många intressanta kapitel under hela 340 sidor. Mer om denna bok i Länspostens papperstidning så småningom.

Jag passade på att fråga Tord Grip om han inte skulle åka till Ryssland:

– Det får jag se. Om Sverige går vidare från sin grupp kanske jag åker dit.

Och räknar vi så långt kanske Tord får uppleva Neymar. Man får väl förmoda att Brasilien vinner sin grupp, som då får möta tvåan i Sveriges.

måndag 4 juni 2018

VM-stämningen börjar infinna sig

Om drygt en vecka börjar årets fotbolls-VM. Och visst är det lite speciellt, eller kanske rent utav mycket. Visserligen anordnas turneringen vart fjärde år, men det är ju inte varje år som Sverige lyckats kvala in till världens största idrottstävling, med större intresse än självaste OS.
Men nu är Sverige där, efter sin bragdmässiga väg med konkurrens av både Nederländerna, Frankrike och Italien. Inget lag har skrämt blågult under resans gång, även om det gått lite trögt i träningsmatcherna.
 
Efter två vänskapsförluster i mars kom nu i alla fall en poäng mot Danmark. Resultatet 0-0 kanske inte är så upphetsande, men jag tror ändå att det är ett steg närmare den succé som Janne Andersson har kapacitet att plocka fram hos sina mannar.
 
Som jag skriver i vår fotbollsbilagas krönika på torsdag var Sverige inledningsvis inte övertygande året 1994 heller, som skulle bli tidernas turnering, jämte VM-58. Och VM 2018 har ju inte börjat, vi är ju mitt inne i uppbyggnadsfasen.
 
Det bästa beskedet som Danmarksmatchen gav var ändå att den tidigare axelskadade målvakten Robin Olsen är tillbaka i gammalt fint slag. Visserligen var det inte lika svettigt som mot Italien i höstas, men han visade en trygghet längst där bak som kommer vara viktig för hela laget.
 
Det svenska försvaret lyckades krympa ytorna för danskarna. När det gäller anfallsspelet tror jag att det kommer, även om det var ganska tunnsått framåt. Men matchens bästa tillfälle hade ändå en örebroare mot slutet, Isaac Kiese Thelin. Efter en läcker framspelning från Emil Forsberg fick Isaac nästan öppet mål. Men med hård uppvaktning och kort betänketid fick han inte till skottet som vi hade hoppats på.
 
Tänk om Isaac får sitt internationella genombrott i årets VM, precis som Martin Dahlin, som låg bakom mycket av Sveriges framgångar 1994. Vi har även andra länsspelare att hoppas på, som Ola Toivonen och Jimmy Durmaz. Den sistnämnde var riktigt bra mot Danmark.
Nu gäller det träningskamp mot Peru på lördag och då hoppas vi på fler positiva svar, än bara det försvarsmässiga.
 
Det märks i tv-tablån att vi går mot ännu ett fotbolls-VM. Förutom träningsmatcher är det återblickar och minnesprogram. Det är program om Zlatan och om turerna kring hur Ryssland fick VM-slutspelet. Det skulle egentligen tarva en krönika om varje enskilt ämne.

måndag 28 maj 2018

0-0 i första och sista vårmatchen

Drygt en tredjedel av allsvenskan i fotboll har spelats och man kan nu summera inför VM-uppehållet.
Efter förra matchen, den mot Kalmar hemma, ställde jag frågan till ÖSK:s tränare Axel Kjäll om en sammanfattning av vårsäsongen. Egentligen ville han vänta till efter den sista matchen mot Brommapojkarna, den som spelades i går och slutade 0-0.
 
En ganska ointressant match egentligen, där lagen hade varsin halvlek, så Kjälls sammanfattning kan nog få gälla även efter den.
 
Att Kjäll berömde sitt ÖSK är bara att instämma i, och laget har gjort några riktigt starka vändningar i ett par av matcherna. Även om man inte borde ha satt sig i den situation man gjorde mot Dalkurd hemma.
 
Sedan har vi ju den här omdiskuterade matchen mot Hammarby, med utvisningarna. Vid fullt manskap hade ÖSK absolut tagit poäng, antingen en eller tre.
 
Mot Djurgården hade man oturen att få möta dem när de fått upp ångan i järnkaminerna. I början av serien var de lättare att tas med och då hade ÖSK säkert klarat sig från nederlag.
 
Men endast två förluster på elva matcher är ju klart godkänt, och snudd på succé för Kjälls mannar. Åtminstone efter förutsättningarna. Nyförvärven var få och truppen tunn, men ändå har det lyckats så bra, hittills.
 
Nu vet vi ju inte hur det går om Nahir Besara försvinner under VM-uppehållet, en spelare som blir svår att ersätta i så fall.
 
Lustigt nog inledde och avslutade ÖSK med 0-0-matcher. Annandag påsk, den andra april mot GIF Sundsvall borta, och nu i går mot BP, också på bortaplan.
 
Det var ju så de flesta experter trodde det skulle se ut för Svartvitt i år. En poäng möjligtvis, mot tippade bottenlag. Och få mål, särskilt efter den målfattiga försäsongen.
 
Men vad roligt det är att ha fel ibland, särskilt om det blir åt det hållet. Dock vill man ju inte ta ut något i förskott, höstsäsongen innehåller många svåra bortamatcher.
 
Till sist lider man med Liverpools målvakt, Loris Karius. Det första och tredje baklängesmålet måste vara rena mardrömmen för en målvakt, och nu i absolut sista matchen av Champions League, inför hela världens blickar. Till råga på allt har han fått ett dödshot på sig.

tisdag 22 maj 2018

Rogic räddade ÖSK

ÖSK var illa ute i kvällens hemmadrabbning mot Kalmar. Efter hyfsat bra spel den första halvtimmen kom så chocken i den 31 matchminuten. Kalmars nummer 27 Papa Alioune Diouf gick omkull på gränsen till straffområdet och domare Kaspar Sjöberg blåste och pekade på straffpunkten. Långt ifrån ett solklart domslut och plötsligt kändes det som om all världens domare var emot ÖSK - igen.

Publiken hade incidenten mot Hammarby kvar i färskt minne, där domare Mohammed Al - Hakim visade ut Kennedy Agboananike och gav rött till Johan Mårtensson. På läktaren hade därför ÖSK-klacken en stor banderoll med texten: "Visa ut Al - Hakim!".

Visst förstod man Örebropublikens ilska, men en rejäl lättnad skulle komma bara sju minuter senare. Då fick också domaren chans att revanschera sig, eller åtminstone att vara hård, men rättvis. Han dömde straff till ÖSK efter en hands på en Kalmarit. Egentligen är det en onaturlig handrörelse, och fullt riktigt.

Bägge straffarna resulterade i mål, men ÖSK:s fick ta en senväg via straffretur. Filip Rogic höll sig framme efter Nahir Besaras straffmiss, eller Kalmarmålvaktens räddning.

Efter ÖSK:s dubbelchans i den 21 och 22:a minuten, skulle 1-0 annars ha varit mest rättvist i paus. Jag tänker mest på Arvid Brorssons nick som såg ut att segla in förbi Lucas Hägg- Johansson i Kalmarmålet, men där han gjorde årets svettigaste räddning.

Nåväl 1-1 fick ÖSK-supportrarna ändå vara nöjda med. I pausen kunde ex-domaren Peter Fröjdfeldt i pressrummet visa tydliga bilder på att bägge straffarna var helt korrekt dömda. Därmed ingen skugga över Kaspar Sjöberg denna gång.

Dock får han en bakläxa i den andra halvleken då han först delar ut en varning till Nordin Gerzic för vårdslöst spel. Men i några moment efter friar en KFF:are, då denne spelsaboterar genom att dra Gerzic i armen och förhindrar en kontring. I rimlighetens namn skulle det i så fall ha varit gult i bägge situationerna.

Men vad gör väl det en sådan här kväll när ÖSK ändå vann. På något sätt kändes det i luften att ÖSK hade mer att ge mot slutet. I den 87 minuten fick så Rogic ett snyggt inspel av Besara och kunde sätta segermålet 2-1. Denne Besara som alltså missade straffen och hade oflyt i sina mängder av måltillfällen. Men nästa gång kanske istället allting funkar, och så länge andra gör målen så spelar det ingen roll. Och är man näst sist på bollen vid målen så är det fullt godkänt.

En annan som också får fullt godkänt är hemmadebutanten Albin Granlund som fick göra ett inhopp i den 61 minuten, efter Almebäcks vadskada. Albin kan bli en stor tillgång under hösten. Förutom Rogic utmärkte sig även Sebastian Ring och Michael Omoh i denna match. Omoh som fick stående ovationer när han gick av med minuten kvar.



Albin Granlund fick också högt betyg av tränare Axel Kjäll på presskonferensen efteråt. Det var en glad ÖSK-tränare efter segern, som tyckte att ÖSK hamnade lite lågt på egen planhalva i den första halvleken. I den andra tyckte han att ÖSK kontrollerade matchbilden, och att kunna avgöra i slutet är något som laget jobbat på.

 Där passade jag på att fråga honom om en tidig sammanfattning av vårsäsongen, trots att en match är kvar, den mot BP borta på söndag.

- Vi har gjort det bra, vi har gjort många bra prestationer, vi har blivit bättre och bättre. Det är många tuffa matcher. Det var starkt idag att göra den här prestationen mot ett bra lag. Men när vi har mött BP ska vi så klart summera lite mer.

torsdag 17 maj 2018

Djurgårdskomplexet sitter i

Kvällens förlust mot Djurgården var den sjunde raka och med målskillnaden 3-18. Synd att inte ÖSK fick möta DIF för några veckor sedan, då laget var inne i en svacka. Nu verkar Järnkaminerna ha fått upp ångan och det var väntat att det skulle bli svårt. Särskilt som att tre ordinarie spelare saknades, efter förra matchen mot Hammarby.

Men ändå verkade ÖSK stå upp bra i den första halvleken, med mycket bollinnehav. Men de riktigt farliga målchanserna ville inte infinna sig. I den 27 minuten såg ändå Daniel Björnqvist till att servera Michael Omoh en insticksboll i straffområdet. Omoh var säkert inte med på passningen och fick därför inte till något bra skott.

Med lite flyt hade ÖSK kunnat få en straff i den 38 minuten i Ring-duellen. Sebastian Ring var inne i straffområdet där brorsan Jonathan satte ut en fot. En otydlig straffsituation, men ändå.

Djurgården hade några möjligheter i den första då Oscar Jansson verkligen fick vara på tårna. Fler Djurgårdsmöjligheter blev det i den andra och till slut höll inte ÖSK-försvaret. I den 67 minuten fick Kadewere snabba ben och sprintade från tre ÖSK:are och det var 1-0. ÖSK var därefter självklart tvungna att ligga på. Viktor Sköld var tillbaka, men lyckades inte komma in och förändra matchbilden. Ganska väntat kom så 2-0 när ÖSK hade öppnat upp sig för mycket. Mbrati avgjorde i den 91:a minuten.

Därmed två raka förluster för ÖSK, som nu måste samla ihop sig till tisdag då Kalmar väntar hemma. Poäng där och i sista matchen mot BP så har man ändå gjort en godkänd vår.