torsdag 18 maj 2017

Tre matcher kvar innan uppehållet

Den 3 juni spelar ÖSK vårsäsongens sista match och gör det mot Kalmar FF på bortaplan. Det kan mycket väl innebära att Svartvitt parkerar på nedflyttningsplats inför uppehållet. Av de tre matcher som är kvar har man även Halmstads BK på bortaplan, en match som spelas nu på lördag. Det är förstås väldigt viktiga sexpoängsdrabbningar och det trepoängsförsprång som ÖSK har till de bägge lagen kan alltså bli uppätet.

En poäng på sex matcher, ett mål på lika många duster. Inga roliga siffror precis. Tränare Alexander Axén tyckte man också skulle se på matchprogrammet och inte stirra sig blind på resultaten. Och det klart, fyra av de sex lagen man mött på senaste tiden återfinns också bland topp sex i allsvenskan.

Så här års brukar det också spekuleras om vilken tränare i allsvenskan som får gå först. Jag tror fortfarande att Axén har ett stort förtroende hos ÖSK-ledningen med Björn Åqvist i spetsen. Kanske till den grad att man även orkar med att se ÖSK på nedflyttningsplats efter 12 omgångar. Laget har de senaste åren haft en förmåga att göra en bra säsong per år, och därför ställs alla hopp nu till en helt annan höstsäsong. Men tänk om det för en gång skull inte blir så? Då är laget illa ute.

Jag tror snarare att IFK Göteborgs Jörgen Lennartsson, Elfsborgs Magnus Haglund och Kalmars Peter Swärdh behöver sova mer oroligt. Särskilt de två förstnämnda lagen har haft mycket högre förväntningar på sig, där supportar och sponsorer kräver mer. I Kalmar väntar man väl fortfarande på bröderna Elms pånyttfödelse.

Det är flera spelare i ÖSK som man hoppats mer på i år. Förra årets bäste ÖSK-målskytt Maic Sema har haft målchanser, men har inte lyckats sätta dem. Ifjol satt det mesta han gjorde. Nahir Besaras målnäsa från 2016 har inte heller visat sig och Michael Omohs dragningar har inte lett till några större farligheter. Victor Sköld väger fortfarande lite för lätt som toppforward.

Kan man då hoppas på ett sommarfönster? Ja, hoppas kan man väl alltid, men det gäller att ha flyt med sina värvningar.

söndag 14 maj 2017

Måltorkan fortsätter för ÖSK

ÖSK inledde de tre omgångarna i allsvenskan med att göra två mål i varje match, men nu verkar målskyttet ha gått i stå. Endast ett mål under fem matcher, det betydelselösa målet mot MFF för några veckor sedan. Matchen mot AIK var den andra utan avstängde Kennedy Agboananike och avsaknaden av en liknande spjutspets märks.

Men det här måste vara ett ypperligt läge för en sådan som Victor Sköld att kliva fram. Han är säkert medveten om det tunga ansvaret som ställs på honom, men har haft det svårt att komma igenom två tuffa Stockholmsförsvar. Kanske kan det bli något lättare på onsdag då GIF Sundsvall kommer på besök till Behrn arena. Det är ett gyllene tillfälle och en guldchans för denne Sköld att övertyga Örebropubliken om sin målfarlighet. Ja, den målfarlighet som han varit omtalad för, men som inte riktigt visats i den svartvita tröjan. Det är något av "nu eller aldrig" för Victor Sköld och vi är väl många som lär önska honom lycka till, inte minst Alexander Axén som trott på honom så stenhårt.

Matchen mot AIK var ett fall framåt i jämförelse med Djurgårdsmatchen. Dels höll man nere siffrorna och sedan lyckades man kunna skapa ett eget spel. Det var bara en hårsmån från att ge poängutdelning då Martin Lorentzsons lyra över målvakten räddades på mållinjen av AIK-försvarare.

Återigen blev det alltså en hedersam uddamålsförlust mot ett topplag, liksom mot Malmö, och det är bara att hoppas att det lilla sista extra sitter på onsdag.

måndag 8 maj 2017

Nu går inget ÖSK:s väg

Uppladdningen innan ÖSK:s match mot Djurgården på söndagen blev inte optimal, kan man lugnt säga. Efter den hårda domen mot Kennedy Agbonananikes avstängning på fyra matcher fick man aldrig möjlighet till någon överklagan och att få med honom i matchen.

Ett ytterst märkligt förfarande som har visats upp och man kan förstå ÖSK:s tränare Alexander Axéns frustration och ilska. Man tycker att disciplinnämnden borde granska MFF:s Marcus Rosenbergs alla förseelser, då skulle han bli avstängd för resten av säsongen.

Djurgårdens Magnus Eriksson armbåge på Sebastian Ring i slutet av första halvlek var inte heller snygg, även om det inte går att jämföra. Men där skulle det ha varit ÖSK-frispark i stället för Djurgårdens andra mål.

Överhuvudtaget var en tvåmålsledning på tok för mycket för Djurgården i paus, en rimlig ställning skulle istället ha varit 1-1. För Nordin Gerzics frispark i den 32 minuten ska inte kunna gå att plocka. Det finns bara en med Andreas Isakssons längd som kan mota ett sådant skott. Årets räddning alla kategorier.

Nej, inget gick ÖSK:s väg under denna söndag. Och oflytet skulle fortsätta med ytterligare två mål i den andra halvleken.

Nu är det bara att bryta ihop och komma igen.

måndag 1 maj 2017

Försvarstaktiken höll på att lyckas

För sjätte matchen i rad har ÖSK varit tillbakapressat, men spelat sina kort väl i förhållande till truppens förutsättningar. Försvarsinsatsen gav poäng mot Häcken i onsdags och höll på att göra det även idag mot MFF. Det skilde bara sju minuter.

Återigen får man ge försvaret lovord, trots två insläppta. Men vi är inte vana att se ÖSK så här. De flesta ÖSK-supportrar har under några år under 2010-talet blivit bortskämda med ett spelande lag, och som plockat poäng genom en offensiv fotboll. Det är förmodligen bara att acceptera att det inte går att spela på det sättet med årets lag och Alexander Axén kan ju inte trolla. Men så länge ÖSK ändå spelar jämnt mot ett topplag som Malmö på bortaplan så är det ju ingen större ko på isen, även om många förstås hellre vill se ett annat spel. Jämnt och jämnt förresten, det gällde ju bara antalet mål. Bollinnehav och målchanser säger förstås något helt annat.

Det fanns en tid i början av 60-talet då ÖSK fick en gnetstämpel på sig, som skulle sitta i under många år. Ett starkt försvar med Bergmark, Sääw, Totten och Hasse Nordin blev motståndarnas skräck och frustration. Särskilt i Malmö ogillades denna starka defensiv och ÖSK var inget favoritlag hos den mäktige MFF-hövdingen Erik Persson.

Men ÖSK:s sätt att spela på gav ändå poäng då och då, tillräckligt många för att de sällan skulle vara nära att åka ur allsvenskan, även om det inte förevisades någon toppfotboll. Inte förrän i slutet på 70-talet skulle denna fotbollsfilosofi överleva sig själv och 1978 var det därmed adjöss.

Men efter återkomsten tio år senare skulle det komma dagar då ingen kunde anklaga ÖSK för dödgrävarfotboll. Under 1990-talet fanns man med i toppen flera gånger, och 1994 var ju ÖSK allsvenskans moraliska segrare, med en närmast sambafotboll, som utmynnade i osannolika 62 mål. Också 2010 gjordes en utmärkt säsong, även om målfabrikationen inte på långt när kom upp i samma som 1994.

Nu kan man ju inte jämföra olika versioner av ÖSK-lag hur som helst, och det är bara att acceptera de spelartyper som finns just nu. Vi får nog vänja oss vid denna typen av spel från årets ÖSK. Sedan får man väl också ge laget lite tid. Kan den fina försvarstaktiken bibehållas, samtidigt som mittfältet och anfallet höjer sig ett snäpp så småningom, så kan detta utgöra ett slagkraftigt lag.

ÖSK låg rätt i positionerna i den första halvleken mot Malmö och när Kennedy Igboananike på riktigt måltjuvsmanér lyckades ta ledningen i början av andra halvleken, såg det riktigt ljust ut. Men efter ÖSK-flytet mot Häcken var man nästan förberedd på att turen inte kunde vara närvarande jämt. Innan straffen i den 63 minuten var det en 50/50-situation. Varannan domare hade blåst straff och varannan hade friat, förmodligen.

Typiskt också att det inte räckte med Rosenbergs bollmiss i den 83 minuten, utan att också Jeremejeff skulle få chansen. Han missade inte, utan satte 2-1. Men ÖSK bjöd ändå upp under denna match, och det var ändå ett fall framåt.

onsdag 26 april 2017

Sven-Gunnarklass på Oscar

ÖSK:s stormålvakt från 1960- och 70-talen, Sven-Gunnar Larsson, brukar sitta med oss på pressläktaren och se när hans lag spelar. Ikväll kunde han vara helnöjd med sin yngre kollega Oscar Janssons kanonmatch. Rena Sven-Gunnarklassen!

Det har väl aldrig varit lättare att ta ut matchens ÖSK:are än ikväll, då utespelarna underpresterade, men där målvakten var i en klass för sig, och 0-0 känns nästan som en seger. För i ärlighetens namn skulle Häcken ha avgjort för länge sedan. Men en kombination av storspel av Oscar och oskärpa hos Häckenspelare blev det inget mål bakåt.

Det var mycket Häcken redan i den första delen av matchen, men värre skulle det bli. Mellan matchminut 51 och 56 kunde jag räkna till ett farligt Häckenavslut varje minut. Redan i halvlek hade man efterlyst en förändring i ÖSK-elvan, som skulle kunna förlösa krampkänslan.

Den stora förändringen kom i den 56:e minuten då Michael Omoh byttes in och som fick lite snurr på ett tidigare trögt ÖSK-spel. Omoh var kvällens näst bäste ÖSK:are och så här med facit i hand skulle han kanske ha startat.

Men man förstår tränare Alexander Axén som gärna ville ge Maic Sema en chans att komma tillbaka, särskilt som Michael Omoh inte var lyckad i Borås. Sema hade det dock tungt på sin kant och blev inte den injektion som ÖSK-spelet behövde.

ÖSK - Häcken slutade 0-0 också förra året, och eftersom Häcken hade två 0-0-matcher sedan förut så kunde man tänka sig samma resultat även ikväll. Men ändå inte, för framförallt Häcken hade som sagt kvalificerade målchanser. Dessa fick de både av ÖSK-slarv och av egen kraft, främst genom farlige Nasiru Mohammed, som faktiskt var ännu vassare än Crespo.

Men ett bra försvar ska ha tur och det hade Hines, Almebäck, Lorentzson och Ring. Kryddat förstås med viss skicklighet i vissa situationer, plus en målvakt i toppform. Men som åskådare känns det ofta farligt när man ska försöka spela sig ur tilltrasslade situationer. Det klarade sig idag, men lär inte hålla mot Malmö FF på måndag.

torsdag 20 april 2017

ÖSK nere på jorden igen

Så var sötesbrödsdagarna över för ÖSK:s del, åtminstone tillfälligt får vi väl hoppas. Bortamatchen mot Elfsborg slutade som den har brukat genom åren, med en Boråsseger. Å andra sidan har ÖSK en rejäl plusstatistik mot dem på hemmaplan.

ÖSK hade vunnit i omgången innan och Elfsborg hade förlorat. Då var det upplagt för ett revanschsuget Gulsvart. I de tre första matcherna har inte ÖSK varit på hugget i inledningen och likadant blev det idag. Elfsborg fick en smakstart med Viktor Prodells nickmål redan i den 10:e matchminuten. Därefter var det närmare 2-0 än 1-1.

Inte förrän då Emir Bajrami utgick på grund av skada i den 26 minuten kunde ÖSK komma in i matchen och kunde skapa några ansatser till chanser. Men det var inte några större farligheter, tyvärr. Även i den andra halvleken var det bättre ÖSK-spel, men avsluten mot mål ville inte infinna sig.

Det första målavslutet kom inte förrän i den 80:e minuten då Nahir Besaras skott gick fram, dock utan svårigheter för Elfsborgsmålvakten att plocka. Dessförinnan hade Elfsborg ökat på till 2-0 genom Joakim Nilsson, från nära håll i den 65:e minuten.

Simon Lundevall kunde sedan fastställa siffrorna till 3-0 på straff i den tredje tilläggsminuten. Nej, det här var inte ÖSK:s dag. Tidigare poäng har tagits genom en massiv försvarsinsats, men när inte den höll idag så blev det inga poäng.

Det kändes som ett oroväckande stort glapp mellan försvar och anfall, något man måste ta itu med. Närmast mot Häcken hemma på onsdag, kanske med en gammal ÖSK:bekanting, Crespo. Förresten, så slapp ÖSK möta en annan ex-ÖSK:are idag, eftersom Daniel Gustafsson var skadad. Men Borås-laget klarade det ändå, som sagt.

onsdag 19 april 2017

AFC Eskilstuna kan snart lämna jumboplatsen i maratontabellen


Förre ÖSK:aren Daniel Björnqvist är med och skriver fotbollshistoria för sitt AFC Eskilstuna


I och med den nya klubben AFC Eskilstunas första allsvenska fotbollssäsong så kan maratontabellen läggas till med ytterligare ett lag. Numera är det 64 lag som någonsin spelat i allsvenskan ända från dess tillblivelse säsongen 1924/25.

AFC befinner sig fortfarande på sista platsen, men ett hett tips är att de redan på söndag lämnar över till det förmodat eviga jumbolaget i maratontabellen, Billingsfors IK. Just detta lag har blivit rikskända genom åren för att bara ha knåpat ihop ynka tre poäng under en allsvensk säsong.

Att få mindre än tre poäng under en säsong är nog svårt. När det dalsländska laget var uppe 1946/47 spelades visserligen bara 22 matcher i serien, mot dagens 30. ÖSK är förresten delaktigt i bottenrekordet, eftersom Billingsfors lyckades med 3-3 hemma mot närkingarna den 26 maj 1947. Det var för övrigt ÖSK:arnas första allsvenska säsong och som också fick följa med Billingsfors IK ned till tvåan det året.
Efter Eskilstunalagets briljanta första halvlek mot ÖSK och gedigna insats mot IFK Göteborg i påskhelgen törs man gissa att det inte dröjer länge förrän kommer klättra flera pinnhål i maratontabellen. Och så har de ju en riktig måltjuv, med betoning på tjuv, som heter Mohamed Buya Turay. ÖSK känner till den spelaren och numera gör IFK Göteborgs Emil Salomonsson det också. Alla ÖSK:are kunde igenkännande le lite åt Eskilstunaforwardens kvittering mot IFK. Nu har han alltså gjort tre "snap´n grab-mål" i följd.
 
I den nuvarande maratontabellen finns hela 20 lag som endast gjort en säsong i den högsta serien.
Bäst av dem ligger Östersund till, som nykomling förra säsongen lyckades skrapa ihop hela 42 poäng. Sämst ligger fortfarande, Billingsfors IK med tre poäng, kanske en evig jumboplats?

På platsen före Billingsfors ligger IK City, ett annat lag från Eskilstuna. De var uppe säsongen 1925/26 och skrapade ihop sju poäng. Snart lär AFC Eskilstuna alltså gå om detta lag.
Var har vi våra länslag då? Ja, på en 16:e plats ligger Degerfors IF, med sina 29 säsonger och 858 inspelade poäng. Där kommer de ligga fast förankrade i många år, eftersom det enda hotande laget, Häcken, ligger på en 19:e plats med 561 poäng.
ÖSK ligger elva med 48 säsonger och 1586 spelpoäng. Man har 120 poäng ner till tolvan Hammarby. Alla tio lag som ligger ovanför ÖSK i maratontabellen har vunnit SM-guld. Dessutom Hammarby, Öster, Kalmar och Åtvidaberg. Men faktiskt även IK Sleipner, på plats 22 i maratontabellen, som på 30-talet blev Svenska mästare.
ÖSK har exakt 100 poäng upp till Gais i tabellen och får de nöta på så är Svartvitt förmodligen förbi om några år. Degerfors har 119 poäng upp till Landskrona, men måste förstås först ta sig upp i allsvenskan om de ska kunna ta in på skåningarna.