lördag 2 november 2019

Grattis Djurgården!

Att ÖSK skulle ha något att sätta emot i hemmamatchen mot Malmö FF, var det väl ingen som trodde. De ljusblå hade allt med sig, en högljudd klack, motivation och klass. Att de i allra högsta grad hade att spela för guldet märktes redan i början av matchen. Efter en kvart hade två mål gjorts både i Norrköping och i Örebro. Alla fyra målen i Malmös favör.

Dock är jag ganska säker på att MFF:s andra mål egentligen var offside, men det kvittar, för de radade upp målchanser. Det hade kunnat vara 0-5 redan i paus och det närmaste ÖSK kom var ett ribbskott av Kevin Wright.

Redan när jag såg Djurgården hemma i april på Behrn arena förstod jag att de skulle komma långt i årets serie. Då var det länge sedan jag såg ett så utspelat ÖSK. Så både årets första och årets sista hemmamatch blev rejäla utskåpningar.

Att en 36-åring blir vald till matchens ÖSK:are kanske också säger en del om övriga laget. Men man var inte på tårna idag helt enkelt. En ÖSK-upplaga som vi såg på plan idag hade haft svårt att hävda sig i allsvenskan, och det är väl tur att man gjort bättre matcher under säsongen, så att nedflyttningsspöket har hållits undan.

MFF fortsatte att trumma på efter paus, vilket snabbt resulterade. Kanske bortaklacken anade oråd i den 50 matchminuten då 2-1 kom upp på resultattavlan från matchen mellan IFK Norrköping och Djurgården.

Ungefär samtidigt som Markus Rosenberg punkterade matchen med sitt 0-5-mål så kom 2-2 upp på resultattavlan. Detta betydde att guldet fanns hos Järnkaminerna.

Men Hammarby då? Ja, eftersom de var så sena med målskyttet hemma mot Häcken fick de finna sig i att skugga Malmö, som hela tiden hade bättre målskillnad än både Hammarby och Djurgården. Men när slutsignalen kom och DIF hade säkrat 2-2 spelade ingen målskillnad i världen någon roll i slutstriden.

Vi får säga grattis till ex-ÖSK:arna Astrit Ajdarevic och Kevin Walker, plus förstås till Rolle Åhman som gör en del jobb i den föreningen.

På tal om ÖSK-legendarer på Eyravallen så fick jag nöjet att samla fyra sådana på bild i pressrummet; Thomas Nordahl, Dixie Ericsson, Anders Edh och Sven-Gunnar Larsson. Fotbollssnacket med dem, plus rapporttavlan var dagens behållning.



Samtidigt säger jag tack till Krister Linnér och alla andra pressvärdar under årens lopp. De har alltid varit serviceminded och haft ett trevligt bemötande under åren som LP-bloggen har funnits. Nu är framtiden för Länsposten osäker, men förhoppningsvis kan ändå bloggen fortgå i någon form.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar