lördag 29 augusti 2015

Vilken skön Häckklippning!

Tredje trepoängaren och tredje nollan och nu trea från slutet inför landskampsuppehållet. Gissa om dagens seger kändes skön för alla i ÖSK-lägret. Som vanligt när det gäller ÖSK den här säsongen kunde man inte vara säker på någonting. Ledningar har förvandlats till oavgjorda på löpande band och därför satt DG:s punktering i matchens sista sekunder oerhört skönt. Extra behagligt för honom förstås, som hade två fina frilägen, men inte fick upp bollen tillräckligt högt för att den skulle passera Häckenmålvakten Peter Abrahamsson. Med en högre placerad boll blev det tredje gången gillt för DG.

Jacob Rinne måste ändå utses till matchens lirare med sitt fina målvaktsspel och den strålande straffräddningen efter en halvtimme, då ÖSK-bekantingen Paulinho i Häcken inte lyckades kvittera. För ÖSK hade fått en pangstart i matchen och tagit ledningen genom Martin Broberg redan i den 2:a minuten. Han vek in mot mitten från vänsterkanten och slog en boll otagbart för Abrahamsson i bortre hörnet.

Just sådana lägen hade sedan Häcken ett flertal i den andra och man satt med hjärtat i halsgropen nästan varje gång. Ett markant spelövertag för gästerna med 60 - 40 gjorde det mycket jobbigt för ÖSK-spelarna. Men de redde ut stormen och kan vara väldigt nöjda och stolta över att kunna bevisa för sig själva att det går att vinna en match. Och att det också går att vinna med Rinne som sista utpost, vilket inte tidigare lyckats, varken i år eller förra året.

måndag 24 augusti 2015

Status quo för ÖSK

Rubriken syftar inte på att ÖSK-spelet rockar, utan mer på ett oförändrat läge för klubben. Den hägrande trepoängaren får ÖSK-anhängarna fortfarande sukta efter, och nu är det jämnt tre månader sedan. Det verkar som förgjort.

Ändå var ÖSK helt klart det bättre laget och borde ha bärgat hela poängskörden. Särskilt i slutet av matchen hade man ett stort tryck och det syntes att viljan fanns.  Det är däremot tveksamt om Halmstad borde finnas kvar i allsvenskan, men det är ändå i slutändan poängen som räknas, inte spelet.

I de matcherna som Astrit Ajdarevic varit med har man ändock sett en klar förbättring, där även Martin Broberg går från klarhet till klarhet. Nu fick de bägge nyförvärven, plus även det tredje, Pär Eriksson, komma med i skytte- och assistprotokollet. Astrit lade hörnan som Martin nickade in redan i den 14 minuten, och 0-1 kändes som en perfekt start för ÖSK för att kunna vinna matchen.

I den 58 minuten kunde Pär Eriksson så forcera in Daniel Björnqvists fina inlägg och ÖSK ledde ytterligare än gång. Men säg den glädje som vara beständigt, bara två minuter senare hade HBK kvitterat igen.

Nu får vi hoppas att GIF Sundsvall gör sitt i matchen mot Falkenberg hemma. För ÖSK:s del ser det resterande programmet ut som följande:

Häcken (h), Hammarby (b), Elfsborg (h), Helsingborg (b), Kalmar (h), Falkenberg (h), Gefle IF (b), Åtvidaberg (b), AIK (h).

Risken är överhängande att det blir nya kryssmatcher framöver, något som tyvärr inte håller i längden.

söndag 16 augusti 2015

Det vill sig inte för ÖSK

Trots lovande spel i den första halvleken mot GIF Sundsvall så fortsätter kräftgången. Och trots spel med en man mer under den större delen av andra halvleken lyckades man inte göra något mål. Det har gått troll i bolluslingen. ÖSK ägde alltså första halvleken och hade flera möjligheter att näta, både när Pär Ericsson slet sig loss och kom fri. Men ur dålig vinkel lyckades han inte få skottet att gå förbi målvakten Naurin. Även Nordin Gerzic fick skottläge, men det blev för mycket ytterskruv på bollen som smet strax utanför. Det bästa tillfället kom nog i den 39 minuten när ÖSK hade ett ypperligt omställningsläge på mitten. Hade Ericsson lyckats hålla sig on-side där så hade det varit gata ner mot den ensamme Sundsvallsmålvakten.

Passningsspelet stämde ofta och det fanns goda intentioner för den andra halvleken. Men ändå fick ÖSK:arna vara nöjda med 0-0 i paus, eftersom hemmalaget mycket väl hade kunnat få en straff i den 32 minuten, då Gerzic höll på att ställa till det. En situation där vilken domare som helst hade kunnat blåsa.

Så kom då ÖSK:s gyllene läge i den 57 matchminuten. Robbin Sellin, som var matchhjälte i vårens match lagen emellan, såg ut att ställa till det för sitt GIF Sundsvall. Han tappade huvudet och gav ÖSK:s Robert Åhman Persson en ful och onödig eftersläng och det röda kortet lyste solklart. Men som så många gånger förr när ett lag blir drabbat på detta sätt så knyts handen i fickan och man får oanade krafter. Det var precis vad som inträffade också, för efter utvisningen var Giffarna det bättre laget. Ett lag som hade 5-0 på sina två senaste mot ett som hade 1-9 på lika många matcher visade sig ha fortsatt medvind.

Och när 1-0 kom i den 70 minuten genom Sigurjonssons långskott var det bara att konstatera att oturen grinade de svartvita i ansiktet än en gång. Nio gånger av tio fångas nämligen ett sådant skott upp av försvaret, men i det här fallet fick Sundsvalls islänning för mycket yta för att sikta.

Att RÅP byttes ut i den andra halvleken berodde säkert på att han hade en varning sedan förut och då behövs det inte mycket för att domaren ska kompensera. Ersättande Daniel Nordmark fick tyvärr inte samma tryck på anfallen. Över huvud taget var andra halvleken en stor besvikelse ur ÖSK-synpunkt, som borde ha tagit chansen att vända trenden.

söndag 9 augusti 2015

Nu börjar verkligen allvaret

ÖSK har nu mött Djurgården och Malmö FF i dubbelmöten, plus två andra topplag, IFK:arna från Göteborg och Norrköping. Att tappa poäng mot dessa är inget att säga om, men det är nu allvaret börjar. Nu kommer sexpoängsmatcherna bli allt mer vanliga, som på lördag med bortamatch mot GIF Sundsvall. Med en revanschsugen Shpetim Hasani, som nog inget hellre vill än att sänka ÖSK. Lika svårt och lika viktig match blir det helgen efter med bortamöte mot Halmstads BK.

Även om det är i dessa matcher allt ska ske så kunde man önska lite fler poäng på vägen. Två poäng på sex matcher är oroväckande lite. Och nio insläppta på två matcher är oroväckande mycket. Det kan tyckas att allt gick motståndarnas väg, både mot Göteborg och Norrköping. I eftermiddagens match åstadkom faktiskt inte IFK särskilt många målchanser, jag kunde få ihop det till fyra stycken. Att på dessa göra tre mål är imponerande. Men som så ofta förut, ett bra lag har ofta flyt, vilket "Peking" sannerligen hade idag, även om de hade spelet under större delen av matchen.

Sedan måste man nog säga att Oscar Jansson var något felplacerad vid 0-1-målet i den 20 minuten. Där borde han allt ha hållit första stolpen. Visserligen var långskottet överraskande, även för ÖSK-försvaret som inte hann med att täcka. Ett överraskande bortainlägg fick vi också se i den 39 minuten som hamnade på Christoffer Nymans huvud, och så var det 0-2. Där kunde man tänka sig bättre uppvaktning av ÖSK-backen Eidur Sigurbjörnsson.

Att ligga under med två mål i paus är inte optimalt, särskilt inte för årets ÖSK som haft svårt med målskyttet. Man hade ändå vissa förhoppningar när Nordin Gerzic och Kalle Holmberg byttes in i den 59 minuten. En matchpetad Nordin fick ganska snart en assistpoäng då han i den 61 minuten la en läcker pass till Martin Broberg som snyggt satte 1-2 via målvakt och ribba.

Men ett lag är som sårbarast efter ett eget mål, heter en gammal klyscha, vilket ÖSK fick känna på. Efter en trasslig situation gick bollen ut till en alltid lika farlig Emir Kujovic, som behärskat på volley satte 1-3. Då var det ridå för hemmalaget, som aldrig lyckades resa sig igen.

Allt gick med IFK denna match och allt gick emot ÖSK. Frågan är när denna trend ska vända? Och frågan är om laget bara ska hoppas på en framtida tur? Nej, det måste till lite andra bitar också.

söndag 2 augusti 2015

Sämsta på 42 år

ÖSK:s statistiker Christer Blohm får gärna rätta mig, men jag kan inte hitta någon resultatmässigt lika dålig insats sedan den 8 augusti 1973. Då åkte ÖSK:arna på däng med 0 - 6 i Malmö. Men att förlora mot IFK Göteborg med sex mål fick allsvenska ÖSK redan med modersmjölken. I den absolut första säsongen 1946 blev det förlust både hemma och borta, 1 - 7 resp. 2 - 8. Bara fem år senare kom den största allsvenska förlusten någonsin, 1 - 8, också det mot IFK Göteborg.

Annars hade man vissa förhoppningar efter matchen mot Djurgården, där försvaret hade hållit i riktigt bra. En omgång där IFK förlorade mot Falkenberg, och där man möjligtvis trodde på en formsvacka för göteborgarna. Men icke.

ÖSK kom till start i avsaknad av avstängde Robert Åhman Persson och med en Daniel Gustavsson på reservbänken. En överraskande ÖSK-uppställning med 4-3-3 presenterades på tv-skärmen i lokalen där vi satt några stycken och åt. I början diskuterades där om vi skulle äta glass till efterrätt, då någon nämnde att den kunde sparas till andra halvleken, för då är vi väl fortfarande kvar.

- Såvida inte ÖSK ligger under med 0 - 5 i paus, skämtar jag då.

Det är skrämmande hur nära sanningen det var. Ställningen var 4 - 0 till Göteborg i paus och bara tre minuter in på den andra kom det där femte målet. Men eftersom det bara var fyra mål så stannade vi förstås kvar även under den andra halvleken.

C More-visningen avbröts efter en kvart i den första och när sändningen efter ungefär tio minuter kom tillbaka var vi spända på resultatet. Det blev rena chocken. Under avbrottet hade IFK lyckats göra tre mål på ett svagt Örebro. Av reprissändningarna att döma var det rena bjudningarna. Både Eidur Sigurbjörnsson och Nordin Gerzic får ta på sig var sitt mål. Man kunde trösta sig med att vi under dessa tio minuter slapp se eländet.

I andra halvleken fortsatte det tafatta försvarsspelet och bristen på markeringar var påtaglig. I samma lokal satt en f.d. ÖSK-försvarare, som säkert tyckte synd om sina före detta kollegor.

Men det är bara att bryta ihop och komma igen. Alexander Axén nämnde i tv-intervjun efteråt att han inte tänkte skälla på sina spelare, de visste mycket väl att deras insats varit helt under isen.

Nu är frågan, kan det här tjäna som tändvätska för att kunna rubba ett annat topplag? Nämligen IFK Norrköping hemma på söndag.