Målen uteblir

I början av allsvenskan öste ÖSK in mål, på alla möjliga och omöjliga sätt. Nu har man inte nätat på mer än 270 minuter. Anledning till oro? Nja, motståndet har varit svårt under de här tre matcherna med AIK och Malmö borta. Visserligen är också Häcken ett lag på den övre halvan, men hemma mot göteborgarna ska inte ÖSK behöva gå mållöst. Åtminstone om man gör anspråk på att vara ett topplag.

Så lite oroligt känns det faktiskt när man ser hur både DG, Broberg, Ajdarevic och övriga kämpar och står i utan att få till det. Att Sema och Ajdarevic är ÖSK:s toppforwards i uppställningen  ger en känsla av brist på utpräglade anfallare. De är egentligen mittfältare, som ÖSK har en uppsjö av. Vi får se av sommarens nyförvärv om det kan finnas några spår av en riktig målspruta.

Trots 0-0 i matchen mot Häcken så saknades det inte målchanser. Ungefär lika många åt bägge håll och varsin ramträff. De kom nära i tid då Häckens Samuel Gustafson efter 22 minuter prickade stolpen efter en omställning. Vid ett frisparksinlägg fyra minuter senare seglade Ajdarevics boll över alla spelare, inklusive Häckenmålvakten Peter Abrahamsson, men tog i ribban.

Häcken började matchen bäst, men sedan tog ÖSK över och hade vissa bud på mål. Den bästa chansen kom i den 31 minuten då Broberg helt plötsligt befann sig fri med målvakten. Han hade tre alternativ: slå bollen till vänster, till höger eller mellan benen. Beslutet måste komma ögonblickligen och det är svårt att säga vilket alternativ som hade varit det bästa. Nu försökte Broberg få in bollen mellan målvakten och stolpen, men Abrahamsson fick upp en hand och räddade till hörna.

I den första halvlekens slutskede fick ÖSK en frispark strax utanför Häckens straffområde. Det är vid sådana lägen som vi sett Nordin knorra in bollen i krysset och man hade nog hoppats att han fått chansen även denna gång. Men Ajdarevic är också ett frisparksnamn, där hans skott mer går på kraft. Bollen gick stenhårt under muren, ungefär som 0-3 mot Gefle, men denna gång räddade målvakten.

Andra halvleken ägdes faktiskt mest av Häcken och ett bortamål hängde i luften flera gånger. ÖSK sackade rejält i den andra halvan och fick inte till mycket framåt. Det var samma mot MFF och uppenbarligen har inte Svartvitt kommit in i det allsvenska tempot igen efter sommaruppehållet.

Som det ser ut nu ska man därför inte ha för höga förväntningar på laget framöver. Kanske att det gick lite för lätt i våras. Kom ihåg att man hade ett stort flyt i slutet av flera matcher som mot Hammarby och Elfsborg.

Glädjande är ändå att försvarsspelet verkar sitta säkert och där Moberg styr sin fyrbackslinje på ett förtroendegivande sätt. Bäst i ÖSK idag och kanske bäst på plan var ändå Nordin Gerzic, som tog ett stort ansvar både framåt och hemåt. Hans fina spel behövs senare när Ajdarevic försvinner till OS-spel. Dock finns inte Nordin med i nästa match borta mot Falkenberg, eftersom han är avstängd.

Styrkebesked av Oscar

Att ÖSK på måndagskvällen förlorade borta mot Malmö med matchens enda mål kan absolut inte skyllas på comebackande Oscar Jansson. Tvärt om, han höll siffrorna nere och såg till att det var match i 94 minuter.

Men det visste vi ju om och därför var vi inte oroliga när Jacob Rinne tog beslutet att pröva sina vingar utomlands. Det känns tryggt inför hösten att veta att den sista utposten är oförändrad mot i våras.

I övrigt då? Ja, Malmö är inget lätt lag att möta och det är ju därför de leder tabellen. Men ÖSK gjorde ett tappert försök att ta kommandot och hade de första 20 minuterna. Både Broberg och Ajdarevic testade skott, men Malmö-försvaret var samlat. Även om ett visst ÖSK-tryck fanns under denna period så uppkom inga riktiga målchanser.

Närmast var egentligen Martin Broberg i den andra halvleken, med ett stolpskott. I anfallet därefter tog Malmö ledningen genom Jo Inge Berget i den 52 minuten. Andra halvleken var helt klart Malmös och Oscar visade upp några svettiga räddningar.

ÖSK:s anfall hade dock vissa svårigheter och tyvärr vägde Maic Sema lite för lätt denna kväll. Även inhoppande Kalle Holmberg hade det svårt mot det resoluta MFF-försvaret. Farligast blev det nog när Crespo hoppade in mot slutet. Det är egentligen synd att tappa en sådan spelare, och ÖSK behöver ha en bra bänk nu när avstängningarna kommer tätare.

Därför känns det onödigt att både Kalle Holmberg och Sebastian Ring tar de här huvudlösa varningarna, och låter humöret styra. Nordin får också lite skäll: sluta dräll med boll!

Summa summarum att förlora borta mot MFF är ingen katastrof. Det är inte där poängen ska tas, som ska hålla kvar ÖSK i toppen.

Portugal gjorde en Grekland

EM-mästarna Portugal fick sin titel retroaktivt, tolv år. För visst skulle de väl ha tagit hem EM på hemmaplan redan 2004, då Grekland snöpligt nog knep guldet mitt framför ögonen på dem. Detta sagt utan att ta från grekerna något från hjälteinsatsen.

I årets final fick Frankrike uppleva något liknande, att som hemmanation bli snuvade från mästartiteln. Dessutom av ett lag som hela tiden kommit smygande, utan att direkt övertyga. Den enda matchen som Portugal vann under ordinarie tid i årets EM, var i semifinalen mot Wales, då man vann med 2-0. Sedan har det blivit idel oavgjorda.

Så därför låg väl också ett oavgjort resultat efter 90 minuter i luften, särskilt som Frankrike inte förlorat under dessa minuter.

Minns att Portugal var extra illa ute den 22 juni. De låg under mot Ungern tre gånger, men lyckades komma tillbaka in i matchen och turneringen. Förlust där och det hade varit färdigspelat redan efter tre matcher. Nu fick de spela maximala sju matcher.

Detta tack vare undret Ronaldo, som har en förmåga att dyka upp när man minst anar det. Ett Portugal utan Ronaldo är betydligt decimerat. Det visste Frankrike och även den franske spelaren Dimitri Payet, som gick in väldigt elakt i en närkamp mot portugisen.

Det slutade med att Ronaldo var tvungen att bryta och Frankrike hade fått trumf på hand. Men en hjälteinsats av de övriga Portugalspelarna gjorde det svårt för Frankrike att näta. Närmast var man i den sista matchminuten innan förlängningen, då med ett stolpskott av inhopparen André-Pierre Gingac.

I den 115 minuten fick den inhoppande portugisen Eder extra yta och kunde få till ett skott som betydde 1-0. Förresten, kusligt likt det mål som Sverige föll mot Italien med. Också det inskjutet av en spelare med namnet Eder.


Det är inte utan än att man gläds med portugiserna som tvingades till det stora avbräcket i matchinledningen.

Ö-kriget avgjort - Islandssagan fortsätter

Det låg i luften. Island har haft flow i årets EM och detta fortsatte mot England. Efter en mardrömsstart där den isländske målvakten onödigt fällde sin motståndare och orsakade straff och baklängesmål så kom islänningarna tillbaka med kvittering bara minuter efteråt. Efter 18 minuter hade man till och med en 2-1-ledning mot engelsmännen.

Ett härligt krigande gäng från den nordliga ön skulle hålla undan och försvara sitt mål på ett heroiskt sätt. Brytningen av Ragnar Sigurdsson i den 70 minuten var svettig och riskabel, men helt klockren. Den största EM-skrällen sedan Greklands guld 2004 var ett faktum. Även om de nu bara gått till kvartsfinal.

Men man måste betänka att det är en pyttenation med blott 330 000 invånare, varav fantastiska 10 % befinner sig i Frankrike. Just det landet står för motståndet i kvartsfinalen på söndag och man förstår om de är skärrade av de nordiska vikingarnas bedrift.

Hur det än går där så har Lasse Lagerbäck gjort en otrolig prestation med sitt landslag och det unnar man honom mer än gärna. Vi ska inte glömma att han tog Sverige vidare från tre gruppspel i EM och VM.

Välkommen Janne och tack Zlatan!

                       Sveriges nye förbundskapten, Janne Andersson.

Janne Andersson, du är efterlängtad som coach. Nu får vi kanske se Emir Kujovic i anfallet, en spelare som din företrädare inte tordes matcha. Troligtvis var det Hamréns ifrågasatta byten som gjorde att EM-äventyret nu tog stopp.

Men spelarna på planen föll med flaggan i topp och de var värda en bättre coachning. Märk att baklängesmålen i bägge matcherna kom efter att de nya spelarna i respektive matcher kommit in på banan.

Vi ska komma ihåg att Lasse Lagerbäck tog oss vidare från gruppspelet i tre mästerskap. Nu gjorde han det osannolika även med Island. Han har vad som krävs av en framgångsrik förbundskapten. Nu hoppas vi och tror att även Janne Andersson är en lyckogubbe.

Slutligen tack Zlatan för dina 62 landskampsmål under 15 år. Många är redan historiska och något vi kommer minnas länge, länge än.

Osäkert agerande av Hamrén

Erik Hamrén känns inte som en förbundskapten som står med bägge fötterna på jorden


Sverige hade länge en poäng mot Italien och borde ha fått den med sig. Men i den 88 minuten sänkte Eder de svenska förhoppningarna om att få något från matchen. Dessförinnan hade Sveriges förbundskapten Erik Hamrén gjort några tveksamma byten, som kan ha kostat laget poängen. Åtminstone fick man den känslan när bytena gjordes.

Albin Ekdahl och Emil Forsberg borde ha fått vara kvar på banan. Två nyttiga spelare som tillhört de bästa i laget, om än med tunga ben, men med en vinnarinstinkt och kämpaglöd av bästa märke. Att Guidetti byttes ut  var helt i sin ordning, eftersom han var trött. Men då fegar Hamrén ur och inte låter Emir Kujovic få chansen. In kommer en Marcus Berg som man trodde hade gjort sitt i EM.

Ett grovt tjänstefel! Och nu får man tyvärr säga adjöss för denna turnering. Skönt att landslaget får en ny ledning efter EM och troligtvis lite bättre styrning. Att coacha är säkert ingen lätt uppgift och för att lyckas måste man vara utrustad med en stor portion fingetoppskänsla. Det saknar tydligen herr Hamrén.

Däremot finns det utmärkta exempel på motsatsen och vi kan bara gå till förre ÖSK-tränaren Roy Hodgsons agerande mot Wales, då han i pausen bytte in två spelare som skulle komma att vända matchen med två mål. "Det är ändå spelarna som ska göra jobbet" är en fras som ofta används. Men när det är så jämnt i vissa matcher så betyder tränarens agerande så otroligt mycket.

Nu är det bara att ladda om till VM-kvalet i höst, men inte heller det blir lätt, med lag som Frankrike och Holland i gruppen.

Nu kanske undertecknad målar hin håle på väggen, eftersom matchen mot Belgien återstår. Där krävs det vinst för att ev. komma tvåa eller bli en av de fyra treorna som går vidare. Men i dagsläget finns inget som tyder på att dagens svenska landslag, med dess ifrågasatta förbundskapten, ska klara av en sådan bedrift.

Adieu Hamrén!

Nu krävs bättre takter mot Italien

                               Stade de France där Sverige - Irland spelade 1-1

Matchen mot Irland skulle bli den enklaste i gruppen för Sverige, var det tänkt. Nu finns det ju inga enkla matcher i EM och förmodligen passar det Sverige bättre att slå ur underläge än att bära ett favoritskap. Mot Italien på fredag kan Blågult spela efter sina resurser och kanske överraska med en vinst. Men då måste det till helt annat spel än mot Irland. Marcus Berg kom inte till sin rätt, men det ska dock sägas till hans försvar att han inte fick särskilt många bollar att jobba med. Guidetti kan vara ett alternativ, men mot något kortväxta italienare skulle jag föreslå Emir Kujovic ihop med Zlatan i anfallet.

Chanserna är inte stora att vi kan spela oss in i italienarnas straffområde. Så bollskickliga är vi inte. Men varför inte mata in höjdbollar på dessa två fyrtorn? Det kan sätta myror i huvudet på våra motståndare på fredag. Hamrén måste hitta på något drastiskt och Sverige har dessutom mer att spela för än Italien. Förmodligen är de redan nu klara att gå vidare från gruppspelet, eftersom förutom ettan och tvåan, även de fyra bästa treorna går vidare till åttondelsfinal.

Passningsspelet ja, det var inte värst mot Irland. Kanske det var stundens allvar som gjorde felpassningsprocenten så hög? Flera av spelarna var helt ovana att spela inför en sådan mäktig publik som det var. Det var stora hav av gula tröjor, men många av de 75 000 åskådarna bar även gröna sådana.

Här var det inga förskräckliga scener, liknande de som utspelades i Marseille mellan ryska och engelska supportrar. Nej, här sågs irländare och svenskar skåla med varandra före matchen. De umgicks och spelade till och med fotboll tillsammans utanför arenan. Det är sådan förbrödring som är fotbollens idé. Inga våldsamheter. Därför var det på sätt och vis symptomatiskt att matchen slutade oavgjord.

Av ansiktsminer efteråt såg man dock att irländarna var missnöjda. De hade ju ledat med 1-0 till den 71 minuten, innan deras egen spelare nickade i eget mål. Men så otroligt viktigt för di svenske. En förlust hade i praktiken inneburit adieu.

Nu har alla lag spelat sin första match och inget av dem har ännu gjort mer än två mål. Det har inneburit idel spännande matcher in i det sista. Roligt för Lagerbäcks Island att få med sig en pinne i sin första historiska mästerskapsmatch. Målvakten Hannes Halldorsson spelade strålande och gjorde utmärkt reklam för sig i sin fortsatta karriär.

Till sist kanske man kan hoppas på fredag att italienarna känner sig något säkra på avancemang och omedvetet tar lättare på matchen.