.... vi är i VM!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Det var den mest spännande fotbollsmatchen jag sett sedan Österrike - Sverige i Gelsenkirchen 1973. Det var den där snöiga novembermatchen i playoff när Sverige lyckades gå till VM 1974. Faktiskt kan man känna samma eufori som då. Det blev en VM-sommar med Åby Ericssons manskap som gick riktigt bra, med en femteplats i Västtyskland. Med det där klassiska Ralf Edström-målet mot värdlandet. Kanske vi får uppleva samma gedigna svenskinsats i Rysslands-VM i sommar?
När det förra året blev klart att Janne Andersson tagit över landslaget efter Erik Hamrén jublade jag inombords. En superambitiös tränare som verkligen kan utföra något och få ut det där lilla extra av spelarna. Exemplet med IFK Norrköpings SM-guld var väldigt talande.
Jag har skrivit gott om Janne Andersson många gånger i Länspostens sportkrönikor och känt på mig att han har matjord i fickorna. Även om det såg tungt ut efter förlusten mot Frankrike för ett år sedan, då Sverige förlorade på två domarmissar. Men svenskarna fick ju en skön revansch mot fransoserna ett halvår senare, med Toivonens kalasmål.
Den enda matchen som Sverige underpresterat i kvalet är egentligen matchen mot Bulgarien borta, med tre baklängesmål under 90 minuter. Där Jakob Johansson blev syndabock efter att ha tappat bollen innan Bulgariens 3-2-mål. Nu var det istället han som förde oss till VM, med sitt 1-0-mål mot Italien. Det är en sorg att han troligen missar VM på grund av kvällens skada.
Mot Bulgarien var Janne Andersson magsjuk och kunde inte närvara vid uppladdningen. Faktiskt kan det ha spelat roll för den sämre insatsen. Tränarens roll kan ha väldigt stor påverkan, trots att många hävdar motsatsen. Tränaren kan ofta vara tungan på vågen.
Så var det verkligen ikväll, då varje spelare följde Janne Anderssons matchplan. Vilka lirare i försvaret sedan! Andreas Granqvist var mäktig, och att Victor Nilsson Lindelöf inte platsar i Manchester Uniteds förstaelva är ytterst märkligt. Hoppas att Mourinho såg den här matchen också, han såg den första.
I torsdagens krönika i LP konstaterade jag att Italien inte missat ett VM på 60 år, då det gick i Sverige. Jag spekulerade då att Sverige kanske är ett dåligt omen för Italien, vilket visade sig stämma. Nej, man kan inte tycka synd om Italien, ett landslag som ständigt har slagits om medaljer i VM och som blev världsmästare 2006.
Det var senaste året som Sverige deltagit och har alltså missat två VM i rad. Men inte ett tredje, som tur var. På 80-talet missade man också två VM i följd, liksom på 60-talet, men de har aldrig missat tre i rad.
Till sist kan konstateras att bragdguldjuryn får ett lätt arbete i år: Janne Anderssons mannar. Och han borde få en staty på sig i hemstaden Halmstad, det är han värd.
Länspostens redaktion bloggar om fotboll.
tisdag 14 november 2017
lördag 11 november 2017
Stolpe ut för Italien ...
... och ben in för Sverige. Det var två situationer som avgjorde matchen i den andra halvlekens 60:e respektive 70:e minut. Först hade Sverige tur när Jakob Johanssons skott tog på italienaren Di Rossis ben och fullkomligt ställde veteranmålvakten Buffon vid 1-0-målet.
Sedan hade Sverige tur igen, när ett italienskt skott träffade stolpen och så ut igen, förbi tre fria blåklädda spelare. Frågan är om turen håller i sig ända till måndag? 1-0 är ett mycket bra resultat för Sverige och man befäster sin svit i sin hemmaborg Friends arena. De senaste sex hemmamatcherna har gett 19-2 i målskillnad, och då har man ändå mött lag som Holland, Frankrike och nu Italien.
Visst ser det bra ut inför måndagen, men jobbet är bara halvgjort. Idag låg fokus på att inte släppa in något mål, vilket man lyckades med. Att sedan också få in ett var rena bonusen.
Det var en riktig lagseger och en försvarsinsats utan dess like. I första halvleken hade man ju också flera fina anfall, vilka dock avtog i den andra. Fullt förståeligt, eftersom Italien ökade trycket.
Man visste att det inte skulle bli många målchanser, så det gällde att ta vara på de få som kom. Därför var det lite frustrerande när Emil Forsberg fick för mycket fot under bollen vid två tillfällen i den första. På Sveriges inledande frispark hade man önskat ett bättre avslut, liksom lite senare när han försökte lägga en boll i gaveln.
Men det är inte lätt och Forsbergs fina spel i övrigt väger upp de mindre misstagen. Även Ola Toivonen hade en möjlighet, med ett skott som smet strax utanför stolpen.
Att ändå vinna mot italienarna måste ge svenskarna råg i ryggen, vilket kan båda gott inför returen. Kan tänka att sydeuropeerna nu är ganska skakiga.
Sedan hade Sverige tur igen, när ett italienskt skott träffade stolpen och så ut igen, förbi tre fria blåklädda spelare. Frågan är om turen håller i sig ända till måndag? 1-0 är ett mycket bra resultat för Sverige och man befäster sin svit i sin hemmaborg Friends arena. De senaste sex hemmamatcherna har gett 19-2 i målskillnad, och då har man ändå mött lag som Holland, Frankrike och nu Italien.
Visst ser det bra ut inför måndagen, men jobbet är bara halvgjort. Idag låg fokus på att inte släppa in något mål, vilket man lyckades med. Att sedan också få in ett var rena bonusen.
Det var en riktig lagseger och en försvarsinsats utan dess like. I första halvleken hade man ju också flera fina anfall, vilka dock avtog i den andra. Fullt förståeligt, eftersom Italien ökade trycket.
Man visste att det inte skulle bli många målchanser, så det gällde att ta vara på de få som kom. Därför var det lite frustrerande när Emil Forsberg fick för mycket fot under bollen vid två tillfällen i den första. På Sveriges inledande frispark hade man önskat ett bättre avslut, liksom lite senare när han försökte lägga en boll i gaveln.
Men det är inte lätt och Forsbergs fina spel i övrigt väger upp de mindre misstagen. Även Ola Toivonen hade en möjlighet, med ett skott som smet strax utanför stolpen.
Att ändå vinna mot italienarna måste ge svenskarna råg i ryggen, vilket kan båda gott inför returen. Kan tänka att sydeuropeerna nu är ganska skakiga.
söndag 5 november 2017
ÖSK föll med flaggan i topp
Att ÖSK skulle sluta på 36 poäng förutspådde jag redan efter förlusten mot Halmstad, så det var väl kanske ingen högoddsare. Men epilogen spelades ändå med ett hyfsat hungrigt ÖSK-manskap. Det syntes att de ville någonting idag och kämpade in i det sista. Ja, man kan nog säga att laget föll med flaggan i topp.
Det var en obetydlig match, med enbart poäng att kämpa om. ÖSK hade visserligen kunnat öka några placeringar, men säsongen kändes redan avgjord innan matchen. Ändå tyckte man efter en halvtimmes spel att ÖSK stod upp rätt bra mot AIK. Bästa chansen så långt i matchen hade hemmalaget haft då Nahir Besara kom igenom, men där utmärkta målisen i AIK, Oscar Linnér, fick upp en hand och tippade till hörna.
Då efter 30 minuter fick AIK sin första chans, när Kristoffer Olsson väggspelade sig fram och fick på ett bra avslut mot ÖSK-Oscar i målet. Räddning den gången, men i anfallet efter hade han inte en chans när AIK:s Nils-Eric Johansson hittade in till Chinedu Ogbuke Obasi, som skarvade in 0-1.
ÖSK lär under säsongen ha tränat på sin sårbarhet efter ett insläppta mål. Det får man slipa vidare på till nästa säsong, för kort efter 0-1 kom 0-2. Den här gången efter ett hårt och lågt inlägg från högerkanten genom Stefan Ishizaki, och där Nicolas Stefanelli höll sig framme.
Denne Stefanelli verkade kunna orka springa hur mycket som helst och såg ofta till att störa ÖSK:s uppspel. I den andra halvleken kunde AIK backa något och spela på resultat, vilket gav ÖSK övertaget i spelet. Det skulle ändå resultera i ett tröstmål i den 67:e minuten då Kennedy Agboananike nickade in 1-2 på ett snyggt vänsterinlägg.
Men längre än så kom inte Svartvitt, trots ihärdiga försök, och trots en ny spelplan som på en papperslapp anbringades Nordin Gerzic, från tränare Axel Kjäll. Sådana lappar skrivs emellanåt i brist på tid att samla ihop manskapet till taktiksnack. Nordin kastade informationen på gräset efter läsningen, och tänk nu om någon AIK:are hade fått för sig att tjuvläsa lappen. Han hade inte kunna bli varnad för det, men det hade varit lika oetiskt som att inte lämna tillbaka bollen efter att motståndarna slagit ut den till inkast.
Nåväl, det var lite kuriosa kring matchen, som hände när ÖSK-profilen Patrik Haginge gick ut från planen för alltid. I den 79:e minuten avslutade han sin sista allsvenska match, och det blev 144 sådana under karriären, plus ett antal superettanmatcher. Hagge fick otroligt värmande applåder från de 6 572 i publiken.
Nåja, vi får nog räkna bort ett par tusen som inte brydde sig om att Haginge avslutade sin sejour i ÖSK-tröjan. AIK-klacken gav honom istället bu-rop vid inkast nära den östra sidan. Men det fick förresten alla ÖSK:are som var inkastare och slog hörnor nära klacken.
Det hör väl tyvärr till och är det inte värre tilltag än så från AIK-läktaren må det vara hänt. De kanske har blivit något mer humana och beskedliga de senaste åren, sedan deras hemmaarena heter Friends arena. Bland melodierna på läktarna kunde bland annat höras "I natt jag drömde" och en barnlåt från Fem myror. Visserligen med en annan text, men ändå.
Några incidenter lär ha rapporterats, som ett par polisingripanden, knallskott och bengaler. Tyvärr verkar det kunna vara svårt att få till stånd en match utan att något sådant händer, men ändå inga allvarligare förseelser. AIK fick ju ändå Stora silver, och anhängarna borde således ha varit nöjda.
ÖSK får bygga vidare på sitt lag i jakt på eventuella medaljer nästa år. Att Maic Sema inte tillhör laget 2018 är väl tråkigt, men ändå ingen större förlust. Det finns säkert andra som kan komplettera Nordin & co till nästa år.
Lustigt nog blev det ingen hemmaseger i den avslutande allsvenska omgången, med hela sex bortasegrar.
* Årets besvikelse måste väl ändå bli IFK Göteborg, tätt följd av Elfsborg. Två klubbar som också sparkade sina tränare.
* Årets överraskning får Djurgården och Sirius dela på. Att Östersund hade kapacitet att blanda sig i toppen visste vi.
* Årets mål. Ja, själv skulle jag rösta på Johan Oremos för Halmstad BK i början av augusti.
Det var en obetydlig match, med enbart poäng att kämpa om. ÖSK hade visserligen kunnat öka några placeringar, men säsongen kändes redan avgjord innan matchen. Ändå tyckte man efter en halvtimmes spel att ÖSK stod upp rätt bra mot AIK. Bästa chansen så långt i matchen hade hemmalaget haft då Nahir Besara kom igenom, men där utmärkta målisen i AIK, Oscar Linnér, fick upp en hand och tippade till hörna.
Då efter 30 minuter fick AIK sin första chans, när Kristoffer Olsson väggspelade sig fram och fick på ett bra avslut mot ÖSK-Oscar i målet. Räddning den gången, men i anfallet efter hade han inte en chans när AIK:s Nils-Eric Johansson hittade in till Chinedu Ogbuke Obasi, som skarvade in 0-1.
ÖSK lär under säsongen ha tränat på sin sårbarhet efter ett insläppta mål. Det får man slipa vidare på till nästa säsong, för kort efter 0-1 kom 0-2. Den här gången efter ett hårt och lågt inlägg från högerkanten genom Stefan Ishizaki, och där Nicolas Stefanelli höll sig framme.
Denne Stefanelli verkade kunna orka springa hur mycket som helst och såg ofta till att störa ÖSK:s uppspel. I den andra halvleken kunde AIK backa något och spela på resultat, vilket gav ÖSK övertaget i spelet. Det skulle ändå resultera i ett tröstmål i den 67:e minuten då Kennedy Agboananike nickade in 1-2 på ett snyggt vänsterinlägg.
Men längre än så kom inte Svartvitt, trots ihärdiga försök, och trots en ny spelplan som på en papperslapp anbringades Nordin Gerzic, från tränare Axel Kjäll. Sådana lappar skrivs emellanåt i brist på tid att samla ihop manskapet till taktiksnack. Nordin kastade informationen på gräset efter läsningen, och tänk nu om någon AIK:are hade fått för sig att tjuvläsa lappen. Han hade inte kunna bli varnad för det, men det hade varit lika oetiskt som att inte lämna tillbaka bollen efter att motståndarna slagit ut den till inkast.
Nåväl, det var lite kuriosa kring matchen, som hände när ÖSK-profilen Patrik Haginge gick ut från planen för alltid. I den 79:e minuten avslutade han sin sista allsvenska match, och det blev 144 sådana under karriären, plus ett antal superettanmatcher. Hagge fick otroligt värmande applåder från de 6 572 i publiken.
Nåja, vi får nog räkna bort ett par tusen som inte brydde sig om att Haginge avslutade sin sejour i ÖSK-tröjan. AIK-klacken gav honom istället bu-rop vid inkast nära den östra sidan. Men det fick förresten alla ÖSK:are som var inkastare och slog hörnor nära klacken.
Det hör väl tyvärr till och är det inte värre tilltag än så från AIK-läktaren må det vara hänt. De kanske har blivit något mer humana och beskedliga de senaste åren, sedan deras hemmaarena heter Friends arena. Bland melodierna på läktarna kunde bland annat höras "I natt jag drömde" och en barnlåt från Fem myror. Visserligen med en annan text, men ändå.
Några incidenter lär ha rapporterats, som ett par polisingripanden, knallskott och bengaler. Tyvärr verkar det kunna vara svårt att få till stånd en match utan att något sådant händer, men ändå inga allvarligare förseelser. AIK fick ju ändå Stora silver, och anhängarna borde således ha varit nöjda.
ÖSK får bygga vidare på sitt lag i jakt på eventuella medaljer nästa år. Att Maic Sema inte tillhör laget 2018 är väl tråkigt, men ändå ingen större förlust. Det finns säkert andra som kan komplettera Nordin & co till nästa år.
Lustigt nog blev det ingen hemmaseger i den avslutande allsvenska omgången, med hela sex bortasegrar.
* Årets besvikelse måste väl ändå bli IFK Göteborg, tätt följd av Elfsborg. Två klubbar som också sparkade sina tränare.
* Årets överraskning får Djurgården och Sirius dela på. Att Östersund hade kapacitet att blanda sig i toppen visste vi.
* Årets mål. Ja, själv skulle jag rösta på Johan Oremos för Halmstad BK i början av augusti.
fredag 20 oktober 2017
Bottenlagen inte ÖSK:s melodi
Det händer tyvärr ofta att ÖSK gör plattmatcher mot bottenlag. Å andra sidan kan de ibland även göra bättre matcher mot lagen i toppen. Men mot kölagen Eskilstuna och Halmstad har ÖSK i år bara tagit två poäng av tolv möjliga. Det håller inte om man vill försöka vara i toppen.
Förutsättningarna var verkligen inte de bästa ikväll. Att publiken ändå uppgick till 3 719 är förvånande med tanke på omständigheterna. Fredagsmyset i värmen framför tv:n valdes hellre av de flesta än att huttrandes i oktobermörkret titta på ett till synes mätt ÖSK-lag, som skulle försöka bjuda motstånd mot ett bottenlag.
Någon sambafotboll blev det därför inte i den första halvleken och målchanserna var få från bägge håll. I den 10:e minuten lyckades ändå Maic Sema tråckla fram bollen och åstadkomma en halvchans. Också Halmstad hade en halvchans i början av matchen.
ÖSK försökte spela sig fram och hålla bollen inom laget. Men man saknade verkligen farten i anfallen och när man lyckades med en kombination blev ofta sista passen fel. En mycket gäspig första halvlek följdes av ännu en.
Men i den blev det ändå ett mål, dock för HBK. Hallänningarna hade bara en spelare som gjort två mål tidigare, resten var enmålsskyttar. Nu skulle tvåmålsskytten Gabriel Gudmundsson också få göra sitt tredje. Det kom i den 52:a matchminuten, då han oattackerad fick närma sig målet och få skottchans.
Närmast en kvittering kom i den 61:a minuten då Michael Omohs närskott räddades skickligt av HBK:s målvakt Malkolm Nilsson.
Det är stor risk att ÖSK:s poängskörd stannar på 36 poäng och de lär därmed sjunka i tabellen till en 12:e-plats.
Förutsättningarna var verkligen inte de bästa ikväll. Att publiken ändå uppgick till 3 719 är förvånande med tanke på omständigheterna. Fredagsmyset i värmen framför tv:n valdes hellre av de flesta än att huttrandes i oktobermörkret titta på ett till synes mätt ÖSK-lag, som skulle försöka bjuda motstånd mot ett bottenlag.
Någon sambafotboll blev det därför inte i den första halvleken och målchanserna var få från bägge håll. I den 10:e minuten lyckades ändå Maic Sema tråckla fram bollen och åstadkomma en halvchans. Också Halmstad hade en halvchans i början av matchen.
ÖSK försökte spela sig fram och hålla bollen inom laget. Men man saknade verkligen farten i anfallen och när man lyckades med en kombination blev ofta sista passen fel. En mycket gäspig första halvlek följdes av ännu en.
Men i den blev det ändå ett mål, dock för HBK. Hallänningarna hade bara en spelare som gjort två mål tidigare, resten var enmålsskyttar. Nu skulle tvåmålsskytten Gabriel Gudmundsson också få göra sitt tredje. Det kom i den 52:a matchminuten, då han oattackerad fick närma sig målet och få skottchans.
Närmast en kvittering kom i den 61:a minuten då Michael Omohs närskott räddades skickligt av HBK:s målvakt Malkolm Nilsson.
Det är stor risk att ÖSK:s poängskörd stannar på 36 poäng och de lär därmed sjunka i tabellen till en 12:e-plats.
onsdag 11 oktober 2017
En rysare på tisdag
Att Sverige skulle falla igenom och förlora med 0-7 mot Nederländerna fanns inte på kartan. Inte ens när "Arga" Robben satte sitt andra mål i den första halvleken.
Man hade ändå en förhoppning om ett bra resultat i matchen, för att få bättre seedning i lottningen till playoff. Nu blev det inte så och Sverige får finna sig i att komma på den nedre halvan av de åtta lagen. Därmed kan det bli Danmark, Kroatien, Schweiz eller (hemska tanke) Italien.
Redan innan tisdagen stod det klart att den sämsta tvåan bland de nio grupperna skulle bli Slovakien, som var det enda lag som inte kom upp i 19 poäng. Lottningen till playoff äger rum nu på tisdag den 17 oktober klockan 14.00 och det kan bli en lika stor rysare som själva fotbollsmatcherna. Dessa kommer fördelas ut på sex olika datum. Den första omgången spelas 9, 10 och 11 november. Returmötet den 12, 13 och den 14 i samma månad.
Schweiz hade ledat sin VM-kvalgrupp hela tiden fram till sista omgången då de blev nedpetade av Portugal. Kanske att det nu kan vara ett lag att komma till tals med. Men Italien är alltid Italien, och det minst önskade alternativet.
Jag har tidigare rosat Janne Andersson som tränare och gör det igen. Jag tror att han tar oss till VM, med ett framtidslag, som till stora delar gav Sverige ett U21-EM för två år sedan.
Samma år som Janne Anderssons IFK Norrköping helt otippat tog guld i allsvenskan.
Jag tror att Janne Andersson har matjord i fickorna.
söndag 8 oktober 2017
Bevare oss från Portugal ... eller Italien!
Trots att en omgång av VM-kvalet återstår är det nu i praktiken klart att Sverige blir tvåa i gruppen och går till playoff. Att Sverige ska falla igenom och förlora med 0-7 mot Nederländerna på tisdag behöver vi knappast vara rädda för. Det räcker alltså med en 0-6-förlust och ändå gå vidare.
Och sådana konstateranden kan vi tacka urladdningen på Friends arena för. Ett rekord i kvalsammanhang, dessutom inför ett fullsatt stadium. Verkligen kul för publiken. Och ytterligare ett drömmål, om ändå inte i klass med Zlatans 4-2 mot England, men Toivonens volleymål i den andra går inte heller av för hackor. Det kommer vevas mycket ute i Europa. Påminner faktiskt mycket om ett som ÖSK-spelaren Leif Eriksson gjorde i en landskamp mot Norge, i början av 70-talet.
För att återgå till rubriken så vill vi inte ha en repris av det playoff som spelades för fyra år sedan, då Portugals Ronaldo krossade alla Sveriges VM-drömmar. Men det kan lika väl bli så att Portugal tar sig direkt till VM, om de på tisdag slår Schweiz hemma, vilken dramatik!
Det får gärna en repris från playoff till EM då Sverige gick vidare mot Danmark. Men jag vet egentligen inte om jag vill se Danmark. Inbillar mig att de nu är supertaggade och revanschlystna uti fingerspetsarna. Det borde väl även Sverige vara mot Portugal förstås.
Inte heller Italien är att föredra i lottningen till de bägge utslagsmatcherna mellan 9 - 14/11. Nej, då finns det andra lag att hoppas på, som de brittiska lagen i grupp C Nordirland, grupp D Wales/Irland och grupp F Skottland. Visserligen var ju walesarna väldigt bra i EM och Irland hade vi ju själva besvär med i inledningsmatchen där. I Skottlands grupp kan det lika gärna bli Slovakien, som kanske är laget att föredra allra mest. Eller Grekland i grupp H. Något av dessa kan förresten bli sämsta tvåa i de nio grupperna och inte alls nå fram till playoff.
I grupp I slutligen möts Ukraina - Kroatien i morgon måndag, och vinnaren där går till playoff. Kanske vi kan få revansch på Ukraina efter den snöpliga 1-2-förlusten i EM 2012?
Och sådana konstateranden kan vi tacka urladdningen på Friends arena för. Ett rekord i kvalsammanhang, dessutom inför ett fullsatt stadium. Verkligen kul för publiken. Och ytterligare ett drömmål, om ändå inte i klass med Zlatans 4-2 mot England, men Toivonens volleymål i den andra går inte heller av för hackor. Det kommer vevas mycket ute i Europa. Påminner faktiskt mycket om ett som ÖSK-spelaren Leif Eriksson gjorde i en landskamp mot Norge, i början av 70-talet.
För att återgå till rubriken så vill vi inte ha en repris av det playoff som spelades för fyra år sedan, då Portugals Ronaldo krossade alla Sveriges VM-drömmar. Men det kan lika väl bli så att Portugal tar sig direkt till VM, om de på tisdag slår Schweiz hemma, vilken dramatik!
Det får gärna en repris från playoff till EM då Sverige gick vidare mot Danmark. Men jag vet egentligen inte om jag vill se Danmark. Inbillar mig att de nu är supertaggade och revanschlystna uti fingerspetsarna. Det borde väl även Sverige vara mot Portugal förstås.
Inte heller Italien är att föredra i lottningen till de bägge utslagsmatcherna mellan 9 - 14/11. Nej, då finns det andra lag att hoppas på, som de brittiska lagen i grupp C Nordirland, grupp D Wales/Irland och grupp F Skottland. Visserligen var ju walesarna väldigt bra i EM och Irland hade vi ju själva besvär med i inledningsmatchen där. I Skottlands grupp kan det lika gärna bli Slovakien, som kanske är laget att föredra allra mest. Eller Grekland i grupp H. Något av dessa kan förresten bli sämsta tvåa i de nio grupperna och inte alls nå fram till playoff.
I grupp I slutligen möts Ukraina - Kroatien i morgon måndag, och vinnaren där går till playoff. Kanske vi kan få revansch på Ukraina efter den snöpliga 1-2-förlusten i EM 2012?
söndag 1 oktober 2017
ÖSK ville säkra bakåt
Ett ÖSK som i de bägge tidigare mötena mot nykomlingarna Eskilstuna och Sirius släppt in tre mål, ville ikväll säkra defensiven, och lyckades med det. Därför fick de 5 176 i publiken se ett rätt återhållsamt hemmalag, som faktiskt spelade mer som ett bortalag.
Tränaren Axel Kjäll ville se sitt lag hålla ihop i de bakre leden, och det var tydligt att man istället satsade mer på kontringar och omställningar. Därför funkade försvaret i det närmaste prickfritt, även om det på några hörnor var lite oroligt, men där ÖSK-försvaret redde upp det hela.
Även om det spelmässigt var mer Kalmar under matchen så höll alltså ÖSK:s spelplan matchen ut, även om det hade kunnat gå illa i den 25 minuten. Då inträffade egentligen den enda markeringsmissen när Kalmars nummer 14 Stefan Larsson helt plötsligt fick gata fram mot en ensam Oscar Jansson. Vinkeln var kanske inte den bästa, men en van målskytt hade satt den. Larsson hade inte nätat någon gång i år, och gjorde det inte nu heller. Skottet gick utanför, och ÖSK:arna kunde pusta ut.
Framåt var Besara närmast med ett stolpskott i den åttonde minuten, innan alltid farlige Filip Rogic fick iväg en nick på mål i den 43:e. Målvakten lämnade retur och där höll sig påpassligt Kennedy Agbonanaike framme och kunde näta. Två chanser och ett mål, gav en riktigt bra utdelningsprocent för hemmalaget.
I den 61:a var ÖSK närmast 2-0 när laget väggspelade och där Brendan Hines-Ike tillfälligt hade klivit upp i anfallet. Han avslutade med ett skott på kraft istället för att försöka placera bollen, vilket gjorde att målvakten klarade skottet. Hines-Ike har annars tillsammans med Rogic vuxit ut till höstens bättre ÖSK:are.
Men Nordin Gerzic har också gjort en hyfsat bra höst, med undantag för några matcher. Han visar återigen hur viktig han är för laget med sitt styrande spel. Jag tycker Sebastian Ring vann brödrakampen mot Jonathan. Sebastian är säker på sin vänsterbackplats och jag blev därför ganska förvånad när han byttes ut mot slutet mot Logi Valgardsson.
Förresten, i den 39 matchminuten fick publiken uppleva Ring - Ring, och man kunde nästan höra ABBA:s gamla slagdänga. Sebastian passade Jonathan, helt ofrivilligt förstås, men det blev aldrig någon farlighet av fadäsen.
Med 1-0-segern är ÖSK nu på säker mark och ligger faktiskt sjua i tabellen. Det trodde man inte för några veckor sedan. Nu väntar laget som ligger på sjätte plats, med fyra poäng mer, Östersund. Och då väntar ännu en brödrakamp, Sema mot Sema, Ken mot Maic.
Vi kan säga så här: Ken kan få lyckas i Blågult, men mot Svartvitt får det vara Maics tur ...
Tränaren Axel Kjäll ville se sitt lag hålla ihop i de bakre leden, och det var tydligt att man istället satsade mer på kontringar och omställningar. Därför funkade försvaret i det närmaste prickfritt, även om det på några hörnor var lite oroligt, men där ÖSK-försvaret redde upp det hela.
Även om det spelmässigt var mer Kalmar under matchen så höll alltså ÖSK:s spelplan matchen ut, även om det hade kunnat gå illa i den 25 minuten. Då inträffade egentligen den enda markeringsmissen när Kalmars nummer 14 Stefan Larsson helt plötsligt fick gata fram mot en ensam Oscar Jansson. Vinkeln var kanske inte den bästa, men en van målskytt hade satt den. Larsson hade inte nätat någon gång i år, och gjorde det inte nu heller. Skottet gick utanför, och ÖSK:arna kunde pusta ut.
Framåt var Besara närmast med ett stolpskott i den åttonde minuten, innan alltid farlige Filip Rogic fick iväg en nick på mål i den 43:e. Målvakten lämnade retur och där höll sig påpassligt Kennedy Agbonanaike framme och kunde näta. Två chanser och ett mål, gav en riktigt bra utdelningsprocent för hemmalaget.
I den 61:a var ÖSK närmast 2-0 när laget väggspelade och där Brendan Hines-Ike tillfälligt hade klivit upp i anfallet. Han avslutade med ett skott på kraft istället för att försöka placera bollen, vilket gjorde att målvakten klarade skottet. Hines-Ike har annars tillsammans med Rogic vuxit ut till höstens bättre ÖSK:are.
Men Nordin Gerzic har också gjort en hyfsat bra höst, med undantag för några matcher. Han visar återigen hur viktig han är för laget med sitt styrande spel. Jag tycker Sebastian Ring vann brödrakampen mot Jonathan. Sebastian är säker på sin vänsterbackplats och jag blev därför ganska förvånad när han byttes ut mot slutet mot Logi Valgardsson.
Förresten, i den 39 matchminuten fick publiken uppleva Ring - Ring, och man kunde nästan höra ABBA:s gamla slagdänga. Sebastian passade Jonathan, helt ofrivilligt förstås, men det blev aldrig någon farlighet av fadäsen.
Med 1-0-segern är ÖSK nu på säker mark och ligger faktiskt sjua i tabellen. Det trodde man inte för några veckor sedan. Nu väntar laget som ligger på sjätte plats, med fyra poäng mer, Östersund. Och då väntar ännu en brödrakamp, Sema mot Sema, Ken mot Maic.
Vi kan säga så här: Ken kan få lyckas i Blågult, men mot Svartvitt får det vara Maics tur ...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)