ÖSK kryssar vidare

Tredje raka ÖSK-krysset och laget visar sig återigen svårslaget. Men det var en match där de flesta i publiken på 6 223 gärna hade velat se en trepoängare. I så fall hade ÖSK gått om Elfsborg i tabellen, men nu är man fortfarande efter. Men egentligen har det här med tabellplaceringen ingen större betydelse, så länge som man håller god marginal till 14:e-platsen.

Som vanligt när man möter Elfsborg blev det många mål, dock brukar ÖSK vinna hemmamatcherna mot boråsarna. Så såg det också ut efter den första halvleken då ÖSK hade tagit ledningen redan i den 9 minuten. Johan Mårtensson fick tillbaka bollen efter ett inspel i mitten och satte sitt andra mål för säsongen. När så ÖSK fick en straff som Nahir Besara säkert satte i den sista minuten av första halvlek såg en Elfsborgspoäng ut att vara långt borta.

ÖSK hade också haft 8-2 i avslut på mål och 7-1 i hörnor, men det var ändå en statistik som ljög något. Elfsborg hade hela tiden haft det mesta av spelet och var farligt hela tiden. Det låg faktiskt i luften att de Gulsvarta skulle få utdelning i den andra och kanske även en kompensationsstraff.

Så blev det också redan i den 48 minuten och ställningen var 2-1. Samma mönster visades upp i den andra, Elfsborg hade mest boll och låg på. Men det verkade ändå som att ÖSK hade mer att ge i matchen. Dock hade man svårt att till fullo utnyttja Michael Omohs kvaliteter, vilket hade behövts.

Nåja, han kom igenom bra i den 60 minuten och trasslade sig förbi sin back på högerkanten. Men istället för att fri i straffområdet skjuta ett eventuellt mål så lät han sig fällas. Dock hade domaren Andreas Ekberg inte samma mod som domaren i bortamatchen mot IFK Göteborg, det vill säga ge ÖSK två straffar i samma match. Men den straffen var mer klar än handsen i den första halvleken.

Som ett brev på posten kom så Elfsborgs 2-2 med nio minuter kvar, vilket på sätt och vis var ett rättvist resultat, sett över 90 minuter.

Snygg IFK-repris av ÖSK

ÖSK gillar tydligen att spela hemma mot Idrottsföreningen Kamraterna. Både de som kommer från Norrköping och deras namne från Göteborg. Och vilka utskåpningar som publiken på Behrn arena fått se! Och vilken show från Nahir Besara!

Hans tredje och lagets fjärde mål i den 36 minuten var bland det läckraste som skådats på arenan. En enkel tunnel på Göteborgsbacken David Boo Wiklander och förbi målvakten Pontus Dahlberg. Ibland behöver inte fotboll vara svårare.

Och Besara är en sådan kylig klasspelare som kan hitta liknande moment. Någon annan spelare kanske hade testat att gå runt backen, ett mycket svårare och osäkrare alternativ. Det är så här vi vill se Besara, som vi såg honom när han kom till klubben i höstas. Under våren har han tyvärr kommit bort sig på planen, men nu kommit tillbaka med besked.

När jag efter 4-2-segern mot IFK Norrköping frågade Alexander Axén om skillnaden på dagens ÖSK mot vårens, gav han beskedet att sådant inte går att svara på. Men visst gör det väl det! Vi hade samma svar efter Göteborgsmatchen, och det stavas med sex bokstäver: B-e-s-a-r-a!

Det var en sällan skådad utskåpning under söndagen: efter 36 minuter lyste 4-0 på rapporttavlan och Nahir Besara hade gjort ett hattrick. Vad kunde man mer begära som svartvit?

Att ÖSK skulle slå av på takten i andra halvleken var ingen högoddsare, men om inte Norrköping förmådde att rubba laget så skulle nog inte Göteborg heller kunna göra det, även om man misstänkte att de skulle göra allt för att putsa siffrorna.

När 4-1 kom i den 60 minuten fick åtminstone jag obehagliga flashbacks från 90-talet. Närmare bestämt från den 1 maj 1995 då ÖSK ledde med 4-0 mot ett annat Göteborgslag. I den 64 minuten gjorde nämligen Frölunda 4-1 och sedan rasade allt som ett korthus. Hade matchen varat fem minuter till så hade ÖSK förlorat. Nu blev det 4-4, och alltså en föregångare till 2012 års Tyskland - Sverige.

Nåväl, när IFK Göteborg reducerade till 4-2 visade matchklockan på 66 minuter spelade, men som tur var spelade ÖSK klokt och sansat under resten av matchen. Nu väntar returmöte mot ett oerhört taggat och revanschsuget IFK till helgen. Då gäller det verkligen att Sportklubben är på tårna i inledningen, och hela matchen också för den delen.

Bra första halvlek av ÖSK mot Hammarby

ÖSK gjorde en bra första halvlek mot Hammarby i helgen, men det var hemmalaget på Tele 2 arena som gjorde halvlekens enda mål. Ett inlägg från högerkanten skarvades av Hammarbybacken Birkir Mar Saevarsson, till en fristående Fredrik Torsteinbö som inte gjorde något misstag och otagbart lade in bollen bakom Oscar Jansson i ÖSK-målet.

Men visst var väl Hammarbyspelaren offside vid det tillfället? Någon minut tidigare hade ÖSK ett annat oflyt med domsluten, då Michael Omoh var på språng in i straffområdet, men blev dragen i byxorna. Ingen reaktion från den annars rutinerade domaren Stefan Johannsesson.

Nåväl, efter Hammarbys ledningsmål, som kom i den 41 minuten, hade ÖSK:arna lite mer tur. Eller egentligen skicklighet av Oscar Jansson som räddade Björn Paulsens närskott. Men tur när Dibba träffade ribba i momentet efter.

Annars hade det mesta handlat om ÖSK faktiskt, och särskilt Michael Omoh på högerkanten. Både i den 11, 21 och 25 minuten hade han snurrat upp backen Mats Solheim och skickat in farliga inlägg.

"Vi måste träffa bollen i straffområdet" löd en av tränare Alexander Axéns kommentarer i halvlek, där han syftade på dessa situationer, där det borde ha varit minst ett mål.

I början av den andra gjorde så Pa Dibba 2-0 för hemmalaget. Visserligen regelrätt, men där det kändes som en bjudning. Först bolltapp på mitten och sedan en ensam Hammarbyanfallare mot två backar, som inte lyckades avväpna Dibba. Oscar var beredd på skott, men det blev så pass distinkt och hårt där det satt i närmsta hörnet.

Vid det läget såg allt tungt ut för ÖSK. Utan målmässig utdelning efter en helt godkänd halvlek fortsatte man dock att försöka skapa farligheter, men det frjediga spelet från första halvlek var som bortblåst. Hammarby hade däremot fått ett utmärkt självförtroende, vilket ledde till 3-0 så småningom. Också där med slarvigt bolltapp och Hammarbyomställning. Men också där misstänkt offside när Dibba lade in 3-0-bollen.

Matchen var avgjord, men ÖSK skulle ändå få ett tröstmål till 3-1, genom en nick av Hines-Ike mot slutet.

Nu är det bara att ta nya tag hemma mot IFK Göteborg nästa söndag. Då ska avstängde Nordin Gerzic kunna vara med igen. ÖSK saknade en stark härförare på mitten och ersättaren Divine Naah har inte riktigt den fysiska kapaciteten att hålla i bollen, trots bra teknik.

Tyvärr får ÖSK klara sig utan Michael Omoh mot IFK eftersom han fick sitt tredje gula kort idag.

Tredje raka segern - tacka Sema och Besara för det

Att slå tabelltvåan IFK Norrköping har inte gjorts sedan 2011 och att göra fyra mål på dem var ännu längre sedan. Det var en skön 4-2-seger för alla ÖSK:are ikväll. Med både Kennedy Agboananike och Ferhad Ayaz på skadelistan för ryggbesvär så såg inte oddsen bra ut inför dusten mot de blåvita kamraterna från Östergötland. Med tanke på vad svårt ÖSK haft mot IFK de senaste åren så lutade utgången mer åt en bortaseger än tvärt om.

Kanske var det Ivan Stenbergs ande som vilade över dagens tillställning? Hur som helst blev materialförvaltaren och allt-i-allon i ÖSK, som så tragiskt gått bort pga av sjukdom, ordentligt hyllad innan matchen av de nära 9 000 i hemmapubliken. Tränare Alexander Axén hade svårt att hålla tårarna borta när han skulle intervjuas av C-More.

Denna match hade Ivan hoppats att orka med att se, men så blev det nu inte. Men hemmaspelarna ställde upp och spelade för honom. Och när inte ÖSK- målskytten Kennedy kunde närvara fick andra kliva fram. Maic Sema och Nahir Besara heter de som fick äran att göra två mål vardera, uppdelade på varsin halvlek.

Norrköpings tränare Jens Gustavsson tyckte att hela matchen präglades av att hans lag kom in snett i tillställningen. För redan i den andra minuten hade Maic Sema nickat in 1-0 på ett fint inlägg från Nahir Besara. Norrköping hade mer boll i ÖSK i den första halvleken, men åstadkom ändå inte särskilt mycket.

Men laget är alltid farligt och så har man ju en viss spelare vid namn Kalle Holmberg. Han gick upp på en hörna i den 29 minuten och så var det 1-1. Inte konstigt att han leder den allsvenska skytteligan. Själv befarade jag att behöva använda rubriken "Släkten är värst".

Dock gav Sema nytt hopp till hemmalaget genom sin påpasslighet i 37 minuten på Michael Omohs inspel från högerkanten, och 2-1. En omarkerad Sebastian Andersson såg dock till att gästerna hade en poäng i paus då han bara tre minuter för halvtidsvilan satte 2-2.

Det som hade sett så bra ut i den första halvleken höll på att återställas till det normala, att Norrköping skulle greja segern. Men Nahir Besara ville annat. Efter Semas målshow i den första inledde Besara på ett gudomligt sätt i början av den andra. Inom loppet av tre minuter hade han ensam fixat till 4-2. Vid 3-2 var fortfarande flera i publiken fullt upptagna med kaffedrickning eller annat.

Sättet som hemmalaget därefter slutförde matchen var exemplariskt. Man bevakade säkert sin tvåmålsledning matchen ut. Att Besara är en klasspelare fick han visa ikväll, vilket har varit svårare att se under våren. Roligt att Sema kommer igång med målskyttet igen. Vi minns ju hans fina mål från förra året i avgörande matcher.

Men även flera andra förtjänar beröm. Victor Sköld kämpade och slet och fick ut mer än vanligt, även om vi fortfarande väntar oss mål. Michael Omoh visade att han är varje backs mardröm och Nordin Gerzic var själva ryggraden i ÖSK-spelet.

Efter ÖSK:s 4-2 i den 50 minuten var det Norrköping som låg närmast. Oscar Jansson räddade förtjänstfullt vid några tillfällen. Och hela försvaret klarade sig bra, om man bortser från några markeringsbrister vid målen.

Jag frågade Alexander Axén om den största skillnaden mellan dagens ÖSK och vårens. Han var ovillig att göra en jämförelse, men vidhöll ändå att försvarsspelet utfördes som om det hade varit en bortamatch. Det var förmodligen det som kom att avgöra. Men också att man nu satte chanserna istället för att missa dem, som gjordes i våras.

På de två senaste hemmamatcherna har nu ÖSK slagit både tabelltvåan och tabelltrean. Efter MFF och IFK är det tätt i tabellen, men ett råd är att inte än så länge börja blicka alltför mycket uppåt. Huvudsaken är att avståndet till bottenlagen har ökat markant.

Armenteros största behållningen

Även det svenska landslaget har gått på sommarlov och sista matchen för säsongen spelades på tisdagskvällen. Matchen mot Norge i Oslo slutade 1-1, efter ett litet knackigt svenskt spel. Förbundskaptenen Janne Andersson trodde att bragdmatchen i fredags mot frankrike fortfarande satt i huvudet. Kanske var det så, men förmodligen fanns tankarna på en ledighet som snart hägrade. Och att då vara skadad under denna semester hade inte varit önskvärt. Det var säkert det som bidrog till den mer försiktiga insatsen från svensk sida.

Sedan får man väl prioritera. Janne Andersson valde att lufta spelare framför att vara säker på vinst. Det kan vara förnuftigt i längden, eftersom många spelare kan gå åt till den avgörande hösten, och förhoppningsvis nästa års VM.

Det kan nog sägas att om Sverige ställt upp med samma lag som mot Frankrike så hade utgången varit given. I denna vänskapslandskamp hade dock Sverige råd att göra ett sämre målmässigt resultat, men som ändå kanske lönar sig.

Ingen av fredagens startspelare fanns med i laget vid avspark. Endast i fredags inhoppande Sebastian Larsson och John Guidetti var med, och där åtminstone den förstnämnde kunde stärka sina aktier något. Guidetti väntar fortfarande på sitt genombrott i landslaget.

Nu får han nog finna sig i att konkurensen om forwardsplatserna hårdnat ytterligare sedan Samuel Armenteros presenterat sig i landslaget. Skyttekungen med 19 mål i den holländska ligan har den där rätta målnäsan. Det är inte bara utseendet som påminner om en viss Martin Dahlin, här är Janne Andersson att gratulera till en verklig målskytt.

Han måste väl komma med i VM-kvaltruppen och jag skulle gärna vilja se honom redan i höstens första VM-kvalmatch mot Bulgarien. Det kan bli på bekostnad av Ola Toivonen, eller också om Armenteros kommer in i andra halvleken. Men det måste i så fall bli tidigare än den 69 minuten, som mot Norge. Det bytet var kanske något signifikativt för framtiden, Guidetti ut och Armenteros in.

Efter en hyfsad start från Sverige tog dock Norge över taktpinnen. Det kanske inte var så konstigt egentligen, för så bra är inte Sverige att man kan dominera med sitt "reservlag". Norge hade flera chanser innan 1-0 kom i den 45 minuten av Mohamed Elyounoussi. Det var ett mål som hängt i luften.

 Svenske målvakten Kristoffer Nordfeldt fick visa sig på styva linan även i den andra halvleken innan den svenska ordningen återställdes. Det räckte faktiskt med att släppa in Emil Forsberg, så blev det mycket mer fart i spelet. Den spelaren kommer betyda oerhört mycket för svenskt vidkommande i framtiden. En nutida Tomas Brolin.

Och Samuel Armenteros behövde alltså bara drygt tio minuter på banan innan han gjorde sitt första mål i sin första landskamp. Imponerande, och här har vi en riktig måltjuv. Resultatet 1-1 var därmed rättvist, efter omständigheterna. Andersson och Lagerbäck kunde därmed enas i en vänskaplig handskakning.

Länsspelarna i Toulouse gav vinnarspår

Vi i vårt län kan känna oss stolta eftersom en degerforsare och en örebroare fixade så att Sverige har vinnarspår mot VM 2018. Det är förstås många svåra matcher kvar, men nu har Sverige saken i egna händer.

Tänk vad skönt för Toulousspelarna Ola Toivonen och Jimmy Durmaz att få sätta dit Frankrike, när de inte har varit helt ordinarie i klubblaget i det landet. Nu fick de allt visa vad de går för. Ingen lär nog underskatta dem efter gårdagens landskamp i VM-kvalet.

Och vilket slut sedan. Ola Toivonens mål lär nästan bli lika historiskt som Zlatans 4-2 mot England, även om målen inte kan jämföras. Att näta från den bortre planhalvan hör inte till vanligheterna och målet kommer vevas runt om i hela Europa, och kanske hela världen.

Jag var på¨plats både 2005 och 2009 i Budapest, när Zlatans konstmål mot Ungern i kvalmatcherna blev avgörande och har känt samma eufori förr. När man är inställd på ett oavgjort resultat och det ändå blir seger i slutsekunderna är som en skänk från ovan.

Taket på den sportbar jag tillsammans med vänner såg matchen i går höll på att lyftas vid 2-1, och man trodde inte det var sant. Någon liknade det med " ... den glider in i mål..." den spännande upplösningen i ishockey-VM 1962. Men det här trodde man inte skulle kunna gå att uppleva inom fotboll, och på denna nivå.

Den franske målvakten Hugo Lloris måste ha känt sig som en landsförrädare efter sitt fatala misstag, men var i intervjun efteråt ändå diplomatisk. "Ibland gör man sådana här beslut, som visar sig vara felaktiga. Det hör till spelet."

Och Ola Toivonen nämnde i sin intervju att han först undrade vad Sebastian Larsson höll på med, som jagade bollen och stressade målvakten när bara sekunder återstod. Men det var ju just det här som bäddade för målet, all cred till Seb.

Ett genuint lagarbete banade väg för skrällen, som man nog ändå får kalla det. Sverige på 34:e plats mot ett Frankrike rankat 6:a, skulle inte kunna sluta med hemmaseger. "Men humlan kan flyga", och allt kan alltså hända i fotboll. När en jobbarkompis nämnde till mig på eftermiddagen att Sverige stod i 5.25 hos Svenska Spel, kunde jag inte låta bli. En satsad hundring blev således 525 kronor tillbaka, så gissa om krönikören jublade av flera anledningar.

Men faktiskt fanns en positiv känsla under dagen, man anade att Janne Andersson har något stort på gång. Detta såg man redan i november, där Sverige var värda minst oavgjort borta mot Frankrike, men där oturen grinade illa. Denna gång hade man istället Fru Fortuna med sig. För tänk om Toivonens skott tagit i stolpen? Då hade ingen svensk kunnat få en blund i ögonen under natten.

En stor sammanhållning visades denna kväll, där alla hjälpte varandra. Robin Olsen trygg och säker i målet och där spelare som Jakob Johansson, Augustinsson och Nilsson Lindelöf går från klarhet till klarhet.

Nu ska inget tas ut i förskott, men kan landslaget spela lika klokt i de återstående matcherna kan andraplatsen vara säkrad när Sverige möter Holland borta i sista matchen den 10 oktober.

Sammanfattningsvis är det en skön känsla att Sverige är det första laget på länge som besegrat Frankrike över 90 minuter, nåja 93 då. Inte ens under EM förlorade fransmännen någon match efter ordinarie speltid.

Och på bara några månader har Sverige vunnit över både EM-segraren Portugal och EM-tvåan. Känn på den. Med detta lag hade säkert svenskarna kommit bättre till i förra årets turnering. Men nu får vi verkligen hoppas att det går vägen till VM ändå.

Slut på vårsäsongen

 

                            Kennedy Agboananike, ÖSK:s bästa målskytt så här långt

 

 

ÖSK kunde gå till säsongsuppehåll med ännu en trepoängare i fotbollens allsvenska. Tidigare skadedrabbade Maic Sema fick nöjet att avgöra med sju minuter kvar i bortamatchen mot Kalmar FF. Hans första mål för året för övrigt. Ett sådant avslut både på match och vårsäsong måste kännas skönt för Maic, ÖSK-laget och alla supportrar.

Ett tag kändes nedflyttningsspöket oroande nära, men samtidigt fanns tanken att årets ÖSK egentligen är för bra för att åka ur. Samtidigt har man inte de kvaliteter för att blanda sig i tätstriden, och konkurrera med Malmö FF och IFK Norrköping. Inte i år åtminstone. Kanske att laget behöver denna säsong för att spela ihop sig på.

 

Och kanske få tag i någon ny spjutspets som Kennedy Agboananike, men framförallt att få behålla honom. Hans frånvaro under fyra matcher verkade lamslå hela laget, som därför blev oerhört sårbart.

 

Det är inte alltid så lätt att ta sig upp i allsvenskan igen efter att ha hamnat i superettan. Titta bara på Gefle IF, som åkte ur förra året och som nu parkeringar sist i den tabellen. Det kan bli ett ras ytterligare en division, som hände för både Trelleborg och Helsingborg för några år sedan.

 

Helsingborg verkar dock börja hitta tillbaka efter en knackig inledning av superettan, och parkerar nu på andra plats efter Brommapojkarna. Klubbens arena Olympia har byggts om för flera miljoner, och därför var det ju snopet för dem att bara få spela i den näst högsta divisionen i den nya anläggningen. Samma öde drabbade förresten Öster för några år sedan.

 

Behrn arena i Örebro har också varit föremål för ombyggnadsplaner. Ända sedan den började byggas om för 15 år sedan har målet varit att få till ett omslutet stadium, utan hål i hörnen. Det är ju så de moderna fotbollsanläggningarna ser ut idag och som ger den där riktiga atmosfären. Vi får hoppas att det blir så också.

 

En sådan arena riktas blickarna mot på fredag, nämligen till Friends arena i Stockholm. Där spelar Sverige sin andra landskamp mot Frankrike i VM-kvalet och vid en eventuell vinst får man ett utmärkt utgångsläge att ta sig till Ryssland nästa år.

 

Frankrike är världsrankat sexa och Sverige 34:a och efter de premisserna ska det förstås bli svårt att rubba förra EM-finalisterna. Men efter den snöpliga förlusten i november såg man att Blågult kan skaka världslaget och där man var värda poäng.

 

Förbundskapten Janne Andersson har visat prov på underverk med tidigare lag, som till exempel Norrköping, och det finns absolut segerchanser i fredagens match.