Ö-kriget avgjort - Islandssagan fortsätter

Det låg i luften. Island har haft flow i årets EM och detta fortsatte mot England. Efter en mardrömsstart där den isländske målvakten onödigt fällde sin motståndare och orsakade straff och baklängesmål så kom islänningarna tillbaka med kvittering bara minuter efteråt. Efter 18 minuter hade man till och med en 2-1-ledning mot engelsmännen.

Ett härligt krigande gäng från den nordliga ön skulle hålla undan och försvara sitt mål på ett heroiskt sätt. Brytningen av Ragnar Sigurdsson i den 70 minuten var svettig och riskabel, men helt klockren. Den största EM-skrällen sedan Greklands guld 2004 var ett faktum. Även om de nu bara gått till kvartsfinal.

Men man måste betänka att det är en pyttenation med blott 330 000 invånare, varav fantastiska 10 % befinner sig i Frankrike. Just det landet står för motståndet i kvartsfinalen på söndag och man förstår om de är skärrade av de nordiska vikingarnas bedrift.

Hur det än går där så har Lasse Lagerbäck gjort en otrolig prestation med sitt landslag och det unnar man honom mer än gärna. Vi ska inte glömma att han tog Sverige vidare från tre gruppspel i EM och VM.

Välkommen Janne och tack Zlatan!

                       Sveriges nye förbundskapten, Janne Andersson.

Janne Andersson, du är efterlängtad som coach. Nu får vi kanske se Emir Kujovic i anfallet, en spelare som din företrädare inte tordes matcha. Troligtvis var det Hamréns ifrågasatta byten som gjorde att EM-äventyret nu tog stopp.

Men spelarna på planen föll med flaggan i topp och de var värda en bättre coachning. Märk att baklängesmålen i bägge matcherna kom efter att de nya spelarna i respektive matcher kommit in på banan.

Vi ska komma ihåg att Lasse Lagerbäck tog oss vidare från gruppspelet i tre mästerskap. Nu gjorde han det osannolika även med Island. Han har vad som krävs av en framgångsrik förbundskapten. Nu hoppas vi och tror att även Janne Andersson är en lyckogubbe.

Slutligen tack Zlatan för dina 62 landskampsmål under 15 år. Många är redan historiska och något vi kommer minnas länge, länge än.

Osäkert agerande av Hamrén

Erik Hamrén känns inte som en förbundskapten som står med bägge fötterna på jorden


Sverige hade länge en poäng mot Italien och borde ha fått den med sig. Men i den 88 minuten sänkte Eder de svenska förhoppningarna om att få något från matchen. Dessförinnan hade Sveriges förbundskapten Erik Hamrén gjort några tveksamma byten, som kan ha kostat laget poängen. Åtminstone fick man den känslan när bytena gjordes.

Albin Ekdahl och Emil Forsberg borde ha fått vara kvar på banan. Två nyttiga spelare som tillhört de bästa i laget, om än med tunga ben, men med en vinnarinstinkt och kämpaglöd av bästa märke. Att Guidetti byttes ut  var helt i sin ordning, eftersom han var trött. Men då fegar Hamrén ur och inte låter Emir Kujovic få chansen. In kommer en Marcus Berg som man trodde hade gjort sitt i EM.

Ett grovt tjänstefel! Och nu får man tyvärr säga adjöss för denna turnering. Skönt att landslaget får en ny ledning efter EM och troligtvis lite bättre styrning. Att coacha är säkert ingen lätt uppgift och för att lyckas måste man vara utrustad med en stor portion fingetoppskänsla. Det saknar tydligen herr Hamrén.

Däremot finns det utmärkta exempel på motsatsen och vi kan bara gå till förre ÖSK-tränaren Roy Hodgsons agerande mot Wales, då han i pausen bytte in två spelare som skulle komma att vända matchen med två mål. "Det är ändå spelarna som ska göra jobbet" är en fras som ofta används. Men när det är så jämnt i vissa matcher så betyder tränarens agerande så otroligt mycket.

Nu är det bara att ladda om till VM-kvalet i höst, men inte heller det blir lätt, med lag som Frankrike och Holland i gruppen.

Nu kanske undertecknad målar hin håle på väggen, eftersom matchen mot Belgien återstår. Där krävs det vinst för att ev. komma tvåa eller bli en av de fyra treorna som går vidare. Men i dagsläget finns inget som tyder på att dagens svenska landslag, med dess ifrågasatta förbundskapten, ska klara av en sådan bedrift.

Adieu Hamrén!

Nu krävs bättre takter mot Italien

                               Stade de France där Sverige - Irland spelade 1-1

Matchen mot Irland skulle bli den enklaste i gruppen för Sverige, var det tänkt. Nu finns det ju inga enkla matcher i EM och förmodligen passar det Sverige bättre att slå ur underläge än att bära ett favoritskap. Mot Italien på fredag kan Blågult spela efter sina resurser och kanske överraska med en vinst. Men då måste det till helt annat spel än mot Irland. Marcus Berg kom inte till sin rätt, men det ska dock sägas till hans försvar att han inte fick särskilt många bollar att jobba med. Guidetti kan vara ett alternativ, men mot något kortväxta italienare skulle jag föreslå Emir Kujovic ihop med Zlatan i anfallet.

Chanserna är inte stora att vi kan spela oss in i italienarnas straffområde. Så bollskickliga är vi inte. Men varför inte mata in höjdbollar på dessa två fyrtorn? Det kan sätta myror i huvudet på våra motståndare på fredag. Hamrén måste hitta på något drastiskt och Sverige har dessutom mer att spela för än Italien. Förmodligen är de redan nu klara att gå vidare från gruppspelet, eftersom förutom ettan och tvåan, även de fyra bästa treorna går vidare till åttondelsfinal.

Passningsspelet ja, det var inte värst mot Irland. Kanske det var stundens allvar som gjorde felpassningsprocenten så hög? Flera av spelarna var helt ovana att spela inför en sådan mäktig publik som det var. Det var stora hav av gula tröjor, men många av de 75 000 åskådarna bar även gröna sådana.

Här var det inga förskräckliga scener, liknande de som utspelades i Marseille mellan ryska och engelska supportrar. Nej, här sågs irländare och svenskar skåla med varandra före matchen. De umgicks och spelade till och med fotboll tillsammans utanför arenan. Det är sådan förbrödring som är fotbollens idé. Inga våldsamheter. Därför var det på sätt och vis symptomatiskt att matchen slutade oavgjord.

Av ansiktsminer efteråt såg man dock att irländarna var missnöjda. De hade ju ledat med 1-0 till den 71 minuten, innan deras egen spelare nickade i eget mål. Men så otroligt viktigt för di svenske. En förlust hade i praktiken inneburit adieu.

Nu har alla lag spelat sin första match och inget av dem har ännu gjort mer än två mål. Det har inneburit idel spännande matcher in i det sista. Roligt för Lagerbäcks Island att få med sig en pinne i sin första historiska mästerskapsmatch. Målvakten Hannes Halldorsson spelade strålande och gjorde utmärkt reklam för sig i sin fortsatta karriär.

Till sist kanske man kan hoppas på fredag att italienarna känner sig något säkra på avancemang och omedvetet tar lättare på matchen.

Ett genrep med mersmak för Blågult

Förbundskapten Erik Hamrén måste vara supernöjd efter genrepet hemma mot Wales, då Sverige vann med klara 3-0. En match som kom med många klara besked. För fyra år sedan inför EM hade Sverige det svårt i luftrummet hos det egna försvaret. Det hanns inte justeras till turneringen i Ukraina/Polen och blev därför Sveriges akilleshäl, som skulle sätta hinder för ett avancemang.

Just mittförsvaret har sedan dess varit ett återkommande problem, men efter noll insläppta mål mot både Slovenien och Wales i träningslandskamperna ser det betydligt ljusare ut. Nu kanske man inte får dra alltför höga växlar på detta, men det är ändå två EM-lag man mött.

Wales var inte särskilt offensivt i denna match och blev det inte så mycket mer efter Garreth Bales inträde i andra halvleken. Kanske att det var just en träningslandskamp som gjorde att man höll igen. Men det ska absolut inte dra ner Sveriges betyg.

Bäst i Blågult var tveklöst Emil Forsberg, som kan få sitt internationella genombrott i turneringen. Han har också en förmåga att dra med sig de andra spelarna. Liksom John Guidetti som också innehar en het glöd. Dessa två fick inleda och avsluta målskyttet. Däremellan var Lustig inblandad i just en lustig situation, som resulterade i mål. Mikael mötte en hörna med skallen, en nick som Walesmålvakten motade, returen gick ut till Erik Johansson vars skott också räddades. Men sedan lyckades Lustig äntligen få bollen i mål, en riktig flippersituation.

Förhoppningsvis är skadan på Andreas Isaksson inte mer allvarlig än att han kan starta om åtta dagar mot Irland.

Sveriges blivande motståndare Belgien vann med nöd och näppe mot Norge med 3-2, efter att tidigare i veckan bara fått 1-1 mot Finland. Det går tydligen att överlista deras försvar.

Rinne räddade ÖSK

Jacob Rinne får toppbetyg i dagens ÖSK-match mot AIK på Friends arena. Han motade skott efter skott från frustrerade AIK:are. En riktig poängräddare eftersom det blev mållöst, 0-0. Men man kan också säga att AIK-målvakten Oscar Linnér räddade poäng eftersom han tog matchens sista skott som kom från ÖSK:s Crespo. Men 0-1 där hade varit "för" bra, och jag tror säkert alla i Svartvitt var nöjda med en poäng. Bortamatch mot AIK tillhör en av de svåraste uppgifterna i allsvenskan.

Rinne hade även stolpen med sig i mitten av den första halvleken då ex-ÖSK:aren och numera AIK:aren Ahmed Yasin fick till ett skott i stolpen. Det var han och Stefan Ishizaki som låg bakom AIK:s flesta farligheter i hela matchen, men Jacob Rinne var alltså på sin vakt.

Yasin var hela tiden kvick på sin kant och fick själv flera fina skottlägen. När han spelade i ÖSK var det många som hade åsikter om hans oförmåga att få ner skotten, som istället gick högt över. Nu var man närmast tacksam över att han inte lyckats förbättra den biten.

Efter AIK:s fyra raka vinster trodde nog de 18 882 i publiken plus även tv-tittarna att en femte tre-poängare skulle komma. Men ÖSK-försvaret redde ut det hela riktigt bra, och denna gång slapp man olyckliga studsbollar mot sig.

Under hela matchen mötte AIK högt upp och gjorde att ÖSK aldrig fick utrymme för att bygga upp några anfall. I den andra blev det i alla fall mer offensivt sedan spelsugne Martin Broberg kommit in i den 57:e minuten, istället för Kalle Holmberg. Dryga kvarten senare byttes DG ut i stället för Crespo. DG var absolut inte dålig och var den som hade bästa ÖSK-chansen i den första. I den 29 minuten var han på väg igenom i straffområdet, men där Ebenezer Ofori gjorde en helt otroligt vågad och korrekt brytning. Annars hade DG varit helt ren med målvakten och då vi förmodligen fått se 0-1 lysa på rapporttavlan.

Trots 0-0 en underhållande match, med flera målchanser. Dock hade man ju helst velat se att ÖSK haft dem. Mycket kamp om bollen vilket tyvärr resulterade i fyra skador, där bägge lagen drabbades två gånger. Blodvite på ÖSK:s Björnqvist och RÅP, samt AIK-målvakten. Värre för Fredrik Brustad som skadade axeln och fick utgå.

ÖSK var på väg att vända

Att ligga under med 1-2 har blivit vardagsmat för ÖSK i vår. Både mot IFK Göteborg och Hammarby kom man i sådana lägen, liksom i eftermiddags i toppmötet mot IFK Norrköping. I de bägge förstnämnda matcherna gjordes fantastiska återhämtningar, och mot Norrköping var man på väg att göra något liknande. Men det stannade bara vid 2-2, vilket egentligen var ett ganska rättvist resultat, med tanke på målchanserna.

ÖSK började piggt och redan i den första minuten hade Daniel Björnqvist ett farligt instick på högerkanten som målvakten Andreas Vaikla hade vissa besvär med. I den sjätte och nionde minuten hade Nordin Gerzic respektive Maic Sema bra lägen. I den tolfte var det kalabalik framför IFK-målet där Kalle Holmberg fick en knuff i ryggen precis när han skulle skjuta. Ingen åtgärd dock.

Det kändes som att ÖSK var värda ett ledningsmål och det kom i den 18 minuten. Efter en förveckling med IFK-målvakten letade sig en höjdboll in till Maic Sema i mitten, som rätt uppfattade situationen och nickade in i tomt mål.

Strax innan hade Emir Kujovic haft ett  bra skott som Jacob Rinne räddade fint. Men det skulle komma mer från Norrköping och Kujovic. I den 24 fick han till ett skott som oturligt touchade två ÖSK-spelare innan bollen letade sig in i nätmaskorna bakom Rinne, 1-1. Ytterligare en flippersituation kom till när det endast återstod tre minuter av första halvleken. Ett kanonskott av Linus Wahlqvist tog i Rinnes ribba och studsade ner framför mål. Här visade det sig att Emir Kujovic ofta har stor fördel av sin längd eftersom han nådde högst på returen, 1-2.

I paus kändes det ändå inte oroligt, med vetskapen om att ÖSK har vänt matcher förr i vår. Ja, rekordmånga faktiskt. Men märkligt var det att IFK kom att dominera halvleken när det var ÖSK som behövde ligga på. IFK hade ett rakt och kvickt passningsspel. Man kom fram med fart och fick överraskande stora ytor. Snarare var det så att 1-3 mer hängde i luften än 2-2.

Men Svartvitt skulle återigen visa sig svårslaget och med kvarten kvar kom kvitteringen. Daniel Gustafsson, som verkligen kan blixtra till, gjorde ett av sina berömda ryck på vänsterkanten och satte 2-2. De flesta av de 11 407 på läktarna jublade och började tro på mer.

Men det var ändå oerhört psykologiskt viktigt att inte förlora denna match. ÖSK är fortfarande med i guldracet, i allra högsta grad.

Den blivande förbundskaptenen, Janne Andersson, var besviken över två tappade poäng, efter att hans lag haft kontroll över andra halvlek. Men på det hela taget var han nöjd med 2-2. Det var även ÖSK-tränaren Alexander Axén, eftersom ÖSK inte skapade så mycket i andra.

Publiken fick ändå se en spelare som kan göra stora avtryck i EM, Emir Kujovic. Kanske vi i juni får ändra stavningen till EMir?