Kontrakt som bådar gott

Två nya spelarkontrakt har skrivits i ÖSK den senaste tiden. Två satsningar som bådar gott inför 2016 års säsong. Mest glädjande är förstås att vi får se Astrit Ajdarevic även nästa år, en tidig julklapp till alla ÖSK-supporters. Astrit var den under hösten som med sin attityd och spelskicklighet vände en negativ trend och lyckades göra sina lagkamrater bättre. En ovärderlig spelare att ha i sitt lag och klubben är bara att gratulera.


Dessutom har ÖSK gjort klart med en mittback som skrivit på för fyra år. Det är amerikanen Brendan Hines-Ike, som var här och provspelade i somras. Då tyckte Alexander Axén om vad han såg och det verkar finnas kvalitéer i nyförvärvet.

På tal om amerikan så får allsvenskan nästa år se ytterligare en. Det rör sig om ÖSK-bekantingen Tomer Chencinski, som anlitats av Helsingborgs IF. Enligt klubben rör det sig om ett två-årskontrakt med en option för ett tredje.

På lördag klockan 18.00 sker lottningen till sommarens EM-turnering i fotboll. De 24 lagen har indelats i fyra lottskålar om sex lag i varje. I den tredje lottgruppen återfinns Sverige. Får man önska så här veckorna före jul skulle det ur lottgrupp ett gärna kunna få bli Belgien som motståndare till Blågult. Det är absolut inget dåligt lag, men kanske att föredra framför Frankrike, Spanien, Tyskland, England och Portugal.

 

I grupp två får det helst bli Ukraina, och därigenom en chans till revansch för det som hände i EM 2012. Bland lagen i grupp fyra känns det som om Albanien skulle bli lättast att komma till tals med. Men det kan ju för all del bli Island, med riktiga derbymatcher. Det tror jag dock inte skulle passa Sverige särskilt bra, med tanke på att förbundskapten Lars Lagerbäck kan det svenska laget utan och innan.

 

Till sist några rader om det tragiska som hänt före detta ÖSK-målvakten Anders Karlsson. Under veckan finns det en minnesbok på Rudbecksskolan i Örebro, där vem som helst kan skriva ner tankar, känslor eller minnen. Boken kommer sedan att lämnas över till Anders familj. Platsen är Skönsalen på skolan med ingång på Kungsgatan 31, en trappa upp på vänster sida. Salen kommer vara öppen för allmänheten klockan 08.00-16.00, fram till och med fredag.

Tack, Zlatan!

Tusen tack, Zlatan, för att du bjuder oss på en trevlig fotbollssommar i Frankrike nästa år. Hela landslaget ska ha en stor eloge för den kämpainsats som visades, men det var Zlatan som utgjorde skillnaden mellan de bägge länderna.

Vid Sveriges ledning med 0-1 i den andra halvleken tryckte danskarna på hela tiden och man undrade hur länge försvaret skulle hålla. Vi var nog många som satt och längtade efter ett förlösande 0-2-mål och nog blev vi bönhörda alltid. En makalös frispark som skruvade sig runt muren och in i mål otagbart för den danske målvakten Schmeichel. Ett frisparksmål i bästa Roberto Carlosstil.

Om inte Zlatans andra mål hade kommit till så hade Danmarks bägge mål fört dem till en helt oviss förlängning, där de rödvita förmodligen skulle haft mer trumf på hand. Nu blev det ju inte så, och i och med 0-2 på resultattavlan behövde Danmark göra fyra mål på en kvart. Men lag har kollapsat förr och man mindes ju Tysklands fyramålstapp mot Sverige för några år sedan.

Nu spelar Sveriges snöpliga förlust mot Ryssland i september ingen roll längre. Inte heller debaclet mot Österrike några dagar senare. Det är historia och nu kan svenska landslaget blicka framåt, fortfarande med Zlatan i laget.

Danmark och Sverige har turats om att slå ut varandra i kvalsammanhang. År 2007 slog Sverige ut Danmark i EM-kvalet, då den danske supportern rusade in på plan. År 2009 fick danskarna revansch med att vinna med uddamålet på Råsunda i VM-kvalet. En match som jag bevittnade på plats och tyckte det var jobbigt att höra de firande rödvitingarna på Stockholms gator. Detta är också historia.

Vilket härligt sätt att eventuellt få avsluta sin karriär på för Zlatan. Att få visa upp sig inför fransmännen, som har tagit svensken till sitt hjärta.

Ny rysare på tisdag

Åtminstone lite glädje en sådan här sorgens dag i Europa, med allt som hände i Paris. Glädjen hade förstås varit ännu större om Sveriges 2-0-ledning stått sig matchen ut. Men 2-1 är ändå en seger och Danmark måste göra mål för att gå till EM. Dessvärre kan det räcka med ett för dem.

Till att börja med krympte Danmark ytorna för svenskarna, som inte kunde bygga upp sina anfall. Efter hand så lossnade det något och hemmalaget kom loss flera gånger på högerkanten. Som väntat blir det inte många målchanser i detta dubbelmöte och det gäller alltså att sätta de som dyker upp. Därför grämde man sig över Marcus Bergs målsumpning i den 30:e minuten där det åtminstone ska vara ett skott på mål.

Tio minuter senare hade Sverige en ny chans, med Zlatans skott strax utanför. Det kändes lovande och Sverige var inne i ett momentum. Mycket riktigt kom 1-0 i slutet av halvleken där Mikael Lustigs förarbete ledde fram till pass mot Emil Forsberg, som fick kalasträff. Denne Forsberg är en blivande storspelare och kan mycket väl vara tungan på vågen på tisdag. Det är ingen ny Zlatan, möjligtvis en ny Tomas Brolin. Likheter finns.

Sverige var ytterst nära att öka på ledningen på övertid i den första. Zlatan fälldes strax utanför straffområdet och annars hade han varit ren med Danmarksmålvakten. Det luktade faktiskt lite frilägesutvisning. Frisparksläget var dock fint och Zlatan slog en stenhård variant som Schmeichel gjorde en fantomräddning på. Snöpligt att det inte blev något av dessa situationer.

Då kändes det faktiskt som något retroaktivt när Sverige strax efter paus istället från ingenting fick en straff, helt riktigt dömt. Danmarkskeepern gick åt rätt håll, men Zlatans straff var obeveklig, 2-0. Danmark var tvungna att chansa framåt och det blev luckor i försvaret. Jag tycker dock de svenska spelarna kunde ha varit lite mer kyliga och spelat icke offsidespringande lagkamrater. Då hade ett 3-0-mål gott och väl kunnat komma.

När inget sådant dök upp började Danmark få utdelning på sina offensiva byten. I 80:e minuten resulterade en hörna i 2-1. Om inte Lewicki varit fastnitad vid stolpen hade det varit offside. Men, men Sverige vinner i alla fall och det är huvudsaken. Nu gäller det bara att undvika förlust på tisdag, så kan det bli en rolig sommar nästa år.

KIF tog poäng av PSG

En festlig kväll i gråa november. Så kan man sammanfatta onsdagskvällens drabbning mellan KIF Örebro och Paris SG. Och en överraskande poäng till hemmalaget. Enligt förhandstipsen skulle fransyskorna vinna enkelt med ett par mål. Fransyskorna förresten, PSG innehåller ju en salig blandning av nationaliteter. Bland andra svenskorna Kosovare Asllani, Caroline Seger och Lisa Dahlkvist. De startade på bänken, men i den andra fick Caoline och Lisa hoppa in. Hon som bara för några månader sedan kämpade i KIF fick nu alltså ställas mot sitt gamla lag.

På läktaren var det celebert damfotbollsfolk. Pia Sundhage skrev autografer på löpande band. Frida Östberg, Diamantbollenvinnare 2008 berömde KIF.

- Jag spelade på plan när det förra publikrekordet slogs här för tio år sedan, upplyste hon.

Då representerade hon Umeå inför 5 172 åskådare, nu var hon där i form av expert åt TV-sporten och det nya rekordet lyder 5 976.

- Ja, rekord är till för att slås.

På läktaren syntes även USA:s assisterande förbundskapten Tony Gustavsson.

Köerna ringlade långa utanför entrén strax före match och det innebar att många missade KIF:s 1-0 i den tredje minuten. Adelisa Grabus lade snyggt fram en passning till Sanna Talonen. Strax innan hade KIF faktiskt en liknande chans.

PSG blev nog lite tagna på sängen av KIF:s offensiv, men skulle komma in i matchen mer och mer. I den 20 minuten skott i ribban av brasilianska Erika, i den 25:e farlig nick mot utmärkta hemmamålvakten Carola Söberg, som räddade elegant. I den 32:a kom Anja Mittag loss på vänsterkanten, men skottet gick utanför. I den 42:a nytt farligt skott, som Carola tippade i ribban. Pausen kom verkligen lägligt för KIF-tjejerna och ingen hade väl riktigt trott på ledning i halvtid.

Den andra halvleken började ungefär som den första slutade, med PSG-tryck. Kanske inte lika intensivt. Tänk om Sanna Talonen gjort 2-0 på frilägeschansen i den 66 minuten. Istället kunde PSG kvittera genom Anja Mittag, hennes 49:e Champion League-mål, imponerande. Ett av få misstag med bortrensning av bollen föregick målet.

Det blev inga fler mål. Därmed fick både Elin Magnusson och tränaren Rickard Nilsson avsluta stort på sin hemmaarena. Nästa år väntar nya uppgifter.  

En svängig avslutning

Det var en underhållande match i den allsvenska serieepilogen mellan ÖSK och AIK. Vilket lag som helst hade kunnat vinna med tanke på de klara målchanser som storpubliken (10293) bjöds på. Ett oavgjort resultat kanske därmed kan kännas rättvist, även om en trepoängare naturligtvis hade suttit fint.

Lägen till 2-1 fanns och då hade Sportklubben tangerat sin fina svit från förra hösten på 10 matcher i följd med gjorda två mål eller mer. Tidigare hade man ju tangerat sin svit på sex raka segrar. Men en svit kan man förlänga till våren, den förlustfria. Man avslutade med tio raka förlustfria matcher och det kan inte heller ha hänt så ofta i historien.

AIK började matchen bäst och dominerade under den första halvtimmen, innan ÖSK fick igång sitt spel. Och vilket tryck sedan, man radade upp mängder av målchanser mot slutet av den första halvleken vilket i den 40 minuten skulle resultera. En härlig pass från Nordin Gerzic fram till Martin Broberg betydde tvåsiffrigt för Brobergs del denna säsong. Inte illa på en halv säsong, och med den takten hade han kunnat hota skytteligavinnaren Emir Kujovic.

I den andra halvleken började Gnaget åter bäst och i den 60 minuten kunde AIK:s skyttekung Henok Goitom kvittera på nick. När AIK sedan tryckte på för ett ledningsmål blev det blottor bakåt och några av de 3 - 4 omställningslägena borde ÖSK ha utnyttjat. Vid ett tillfälle var man faktiskt fyra spelare fria mot två. När så ÖSK-målen uteblev var det AIK:s tur att trycka på och man var beredd att anteckna 1-2 vid flera tillfällen. Bland annat i den 85 minuten när Jacob Rinne fick tag på bollen som rullade längs mållinjen. I den 93:e var det kaos i ÖSK:s straffområde och bollen letade sig till stolpen och ut. Rinne löste de kritiska lägena med både tur och skicklighet.

När det gäller övriga matcher fick IFK Norrköping snabbt en favör efter Marcus Rosenbergs hjärnsläpp med sin stämpling. Domaren stod för nära att missa den och Rosenberg brukar ju ibland kunna ge en del tjuvnyp. Eller som någon sa på pressläktaren: "Bara hans uppsyn borde rendera en utvisning".

Hade IFK Norrköping tappat poäng samtidigt som IFK-kollegan från Göteborg vunnit, så hade det alltså räckt för Blåvitt. Så jämnt var det alltså ända in i sista omgången.

När allsvenskan startade för ÖSK:s del skulle man åka ner till Norrköping och hämta hem tre pinnar, var det tänkt. Med ÖSK:s strålande höstavslutning 2014 i minne, plus fina cupvår, skulle inte ett tippat bottenlag som Peking utgöra något hot. De kom ju ändå 12:a i fjolårets allsvenska.

ÖSK blev tagna på sängen av Norrköpings offensiv i den första halvleken och man var totalt utspelat. En poäng genom Robert Åhman Perssons nick fick bli en godkänd premiär. Vad man då inte visste var att den poängen skulle utgöra 50% av ÖSK:s totala målskörd långt in under den våren och ett rekord i dålig serieinledning noterades. Inte heller kunde någon ana att IFK Norrköping skulle stå som slutsegrare i årets allsvenska.

Nionde raka utan förlust

ÖSK fortsätter att undvika förlust. Den sensate kom den 15 augusti mot GIF Sundsvall. Därmed har också ÖSK spelat nio ronder och gjort två mål eller mer i varje match. Det är imponerande och frågan är om man kan förlänga den sviten i den sista matchen på lördag? Det är större möjligheter nu när det ser ut som om AIK har spelat bort sina guldchanser. För att AIK ska vinna allsvenskan krävs att båda kamratklubbarna från Göteborg och Norrköping förlorar. Om Norrköping torskar med uddamålet måste dessutom AIK vinna med fyra mål mot ÖSK. Ett ganska otroligt scenario och därmed uteblir den riktigt stora gulddallringen över Behrn arena på lördag. Men större under har ju hänt förr, även om man har svårt att tänka sig att Göteborg ska vika ner sig hemma mot ett redan kontraktklart Kalmar.

I Åtvidabergsmatchen började hemmalaget överraskande piggt och det blev absolut ingen lugn kväll för Jacob Rinne i ÖSK-målet. ÖSK var lite trögstartade, men fick ändå till ledningsmålet efter 18 minuter. Denna gång var det omvända roller mot för en vecka sedan, nu med Astrit Ajdarevic som målskytt och Kalle Holmberg assisterande.

Dessa två är spelare som verkligen levererat i de senaste matcherna. Att Ajdarevic hade den kapaciteten visste vi, men riktigt roligt att Holmberg övertygat. På det sätt han spelat så är han given på topp även nästa år, om formen håller i sig. Kalle skulle fortsätta sitt målpassande i den 32 minuten, denna gång till DG.

När 1 - 3 kom genom Erik Moberg strax innan pausvilan trodde man nog att Åtvidaberg skulle falla ihop i den andra. Men de vann faktiskt den halvleken genom ett straffmål i den 73 och då var det match igen. Men längre än så kom man inte, även om det blev onödigt spännande mot slutet.

Genom sin nionde målpassning ligger Ajdarevic med i toppen i just den allsvenska ligan, trots att de bara gjorts på nio matcher, medan många andra behövt 29.

Ajdarevic landslagsmässig

ÖSK kunde tyvärr inte slå rekordet som tangerades i förra ronden, i antalet vunna matcher i följd. Det stannade vid sex i rad, men det är sannerligen inte illa. Man har nu spelat åtta i följd utan förlust, och att göra två mål i varje match är tydligen något som passar Svartvitt. Endast vid ett tillfälle under de senaste åtta omgångarna har man frångått den vanan, mot Elfsborg då det blev 4 - 2.

Idag var inte Martin Broberg den mest tongivande spelaren i ÖSK, även om han spelade bra. Nej, kungen av mittfältet hette Astrit Ajdarevic. Om Broberg gjort målen under ÖSK:s pånyttfödelse, så har Ajdarevic varit den stora framspelaren. En gåta att han inte platsade i Helsingborg, och faktiskt konstigt att han inte var ordinarie i Standard Liege. Åtminstone med tanke på vad han visat upp i ÖSK-tröjan under hösten. I sina bästa stunder är han allsvenskans klart bäste spelare, men har dock fallit bort något i vissa matcher.

Ändå är Astrit så pass bra att han borde intressera förbundskapten Erik Hamrén. Det är en klasspelare, som läser spelet otroligt skickligt. Jag skulle vilja se hans läckra passningar till Zlatan innan denne lägger skorna på hyllan. Ajdarevic däremot har framtiden framför sig, blott 25 år gammal som han är.

Hela ÖSK spelade som ett topplag före paus i matchen mot Gefle och hade med lite flyt kunnat avgöra redan då. Förspelet till första ÖSK-målet var väldigt njutbart och Kalle Holmberg gjorde allt rätt vid avslutet. I den andra släpptes hemmalaget in något i matchen genom sitt 1 - 1-mål, vilket gav dem extra energi, genom ständigt denne Lantto.Visserligen tog ÖSK ledningen på nytt genom Holmberg, återigen med hjälp av en härlig pass av Ajdarevic.

Men en felpass på mitten kan ofta vara avgörande, vilket ställde till det för ÖSK då Gefle fick chans till en omställning. Nu var Johan Oremo sist på bollen och vi slapp ändå se orosmolnet Lantto som poängförstörare för ÖSK.