Vid Sveriges ledning med 0-1 i den andra halvleken tryckte danskarna på hela tiden och man undrade hur länge försvaret skulle hålla. Vi var nog många som satt och längtade efter ett förlösande 0-2-mål och nog blev vi bönhörda alltid. En makalös frispark som skruvade sig runt muren och in i mål otagbart för den danske målvakten Schmeichel. Ett frisparksmål i bästa Roberto Carlosstil.
Om inte Zlatans andra mål hade kommit till så hade Danmarks bägge mål fört dem till en helt oviss förlängning, där de rödvita förmodligen skulle haft mer trumf på hand. Nu blev det ju inte så, och i och med 0-2 på resultattavlan behövde Danmark göra fyra mål på en kvart. Men lag har kollapsat förr och man mindes ju Tysklands fyramålstapp mot Sverige för några år sedan.
Nu spelar Sveriges snöpliga förlust mot Ryssland i september ingen roll längre. Inte heller debaclet mot Österrike några dagar senare. Det är historia och nu kan svenska landslaget blicka framåt, fortfarande med Zlatan i laget.
Danmark och Sverige har turats om att slå ut varandra i kvalsammanhang. År 2007 slog Sverige ut Danmark i EM-kvalet, då den danske supportern rusade in på plan. År 2009 fick danskarna revansch med att vinna med uddamålet på Råsunda i VM-kvalet. En match som jag bevittnade på plats och tyckte det var jobbigt att höra de firande rödvitingarna på Stockholms gator. Detta är också historia.
Vilket härligt sätt att eventuellt få avsluta sin karriär på för Zlatan. Att få visa upp sig inför fransmännen, som har tagit svensken till sitt hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar