... väntar alltid för länge. Så brukar det gamla ordspråket ibland skämtsamt travesteras, men nu kan många otåliga ÖSK-anhängare äntligen andas ut. Och så lägligt vinsten kom. Mot Mjällby hade laget allt att förlora och i den andra Sydsverigeresan på bara några dagar har man i stället allt att vinna. Och under ytterligare några dagar möter Svartvitt både 1:an och 2:an i allsvenskan, matcher där laget verkligen kan njuta av situationen nu. ÖSK:arna är förlåtna efter Mjällbyvinsten och mot MFF resp. AIK är varje poäng ren bonus.
Vidare är det matcher där man kan vara med att påverka den allsvenska utgången, att göra serien mer spännande i fortsättningen. Jag tror att ÖSK-spelarna verkligen kommer gilla läget, att vara i den absoluta hetluften igen.
Och en som verkligen gillade att vara det var Oscar Jansson, som förmodligen gått och längtat och längtat. Efter sina flera oturliga skador var han så tänd inför uppgiften att han säkert kunnat gå upp i anfall själv om det så hade behövts. Men han skötte målvaktsarbetet på ett föredömligt sätt och tryggheten och pondusen smittade verkligen av sig.
Nu hade ju Jacob Rinne inte gjort några dåliga insatser tidigare, men en spelklar och revanschsugen Oscar visade sig bli tungan på vågen denna gång. Energin smittade av sig på Erik Moberg i mittförsvaret och vidare upp på planen bland andra ÖSK:are. Ibland är marginalerna hårfina.
"Stolparna ska vara målvaktens bästa vänner" är ett klassiskt uttryck och i den första halvleken hade Jansson tur med sin högerstolpe, efter Mjällbys Viktor Nilssons tunga skott. Samma stolpe prickades även i den andra då Magnus Wikström gick upp och nickade. 1-1 där alltså i stolpträffar, men Mjällby hade inlett bäst.
Dock kom ÖSK mer och mer i den andra, vilket föranledde Mjällbyledningen att hitta motdrag. I den 65:e matchminuten kastades så jokern Chippen in i leken, och hemmapubliken hoppades att det skulle vara frälsaren. Men frälsaren skulle ha en vit tröja på sig och ha ett annat smeknamn som börjar på bokstaven C.
Efter senaste målsumpningarna mot Halmstad var man rädd att Crespo skulle ha allt för många tankar hos sin familj i Sierre Leone, som där går en tuff match mot sjukdomen ebola. Men Crespo visade sitt fina fokus från förr då han i den 81:a minuten satte 0-1. Ett högt uppspel mot honom nickades ner till Marcus Pode, som till mångas förvåning lade tillbaka bollen precis på Crespos fötter. Fin pass och fin bollmottagning följdes av ett fint avslut. Ett klassmål.
"Strandvallen är världens svåraste ställe att spela på" sade Alexander Axén på presskonferensen, och var "super-supernöjd" med sina grabbar. Säkert är han lika nöjd med sitt drag att sätta in Oscar Jansson, som fick hålla nollan i sin comeback.
För ett par år sedan hade ÖSK två reservmålvakter, nu har man två förstamålvakter. Det är skillnaden som gör att många vågar tro på allsvenskt för Sportklubben i fortsättningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar