Tv-sändingarna kräver udda avsparkstider och halvfem en söndagseftermiddag är inte optimalt. Bland annat därför var det bara 4 800 åskådare som såg ÖSK spela ut Häcken och vinna med 4 -0. Ett Häcken som hade gjort 14-1 på sina fyra senaste matcher och ÖSK var verkligen förvarnat.
Men ändå tilläts göteborgarna dominera första delen av första halvlek. Man såg att deras anfallsvapen; långa inlägg på skyttekungen Mathias Ranegie, ideligen höll på att resultera. Detta skapade förvirring i ÖSK-försvaret och ett 0-1-mål var inte långt borta. Ett sådant hade förstås gett en helt annan matchbild. Vid ett tillfälle höll åtminstone jag andan, när Häcken-spelaren fick en rejäl knuff i straffområdet, vilket medförde att hans målchans rann ut i sanden. Där hade det mycket väl kunnat bli en straffsparksavblåsning.
Men ÖSK och framförallt Nordin Gerzic tog över initiativet. Det skulle bli årets bästa match av både honom och laget, och där ser man vad en Gerzic i slag betyder för klubben. Ett jätteskott från honom blev starten för en bra period. Nu kunde visserligen målvakten rädda skottet som gick mitt på, men närkingarna hade fått ordning på spelet.
Några minuter efteråt följde dagens högerback Per Johansson med upp på högerkanten och kunde skicka in bollen framför mål där Robin Staaf inte kunde missa. Detta var ett av skälen till att ÖSK-spelet blev giftigare, att ytterbackarna började ta offensiva löpningar.
I andra halvlek växte ÖSK-spelet än mer och innan 2-0 förpassade Marcus Astvald bollen i ribban ensam med målvakten. Men när 2-0 kom i 64:e minuten började segern se säker ut och Häckens målkung blev så småningom utbytt. Signifikativt för ett slaget lag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar