Aldrig tycks det ta slut. Stöket, bråket, våldet och övertrampen runt våra fotbollsarenor. För några omgångar sedan slog AIK-klacken till i Södertälje. Härom dagen var det dags igen, då i Malmö, där en supporter till och med tog sig in på planen för att gå till attack mot Helsingborgs målvakt. Det är ingen tvekan om att detta måste ta slut. Därom är dessutom de flesta överens. Hur man ska lyckas är svårare att säga.
För alla oss som vill att svensk klubblagsfotboll ska bli bättre och attraktivare, och mer välbesökt, är våldet ett stort problem. Som besökare på en allsvensk fotbollsmatch måste man kunna känna sig trygg. Annars kommer man inte, utan väljer bort det egna favoritlaget för en europeisk match på tv. Detta trots att stämningen trots allt alltid är bättre på plats än vid tv:n alldelels oaktat tv-matchens kvalitet. Man hör helt enkelt inte sparkarna i tv-soffan, man känner inte kaffedoften, och man upplever inte närheten till glidtacklingar och hörnsparkar.
ÖSK-målvakten John Alvbåge har öppnat för spelarstrejk som protest mot läktarvåldet. Och varför inte. Det vore ett sätt att de närmast berörda verkligen bryr sig om sin publik. För det ska sägas, att merparten av fotbollspubliken är mycket skötsam. Men även de skötsamma drabbas av ofoget från alla som missköter sig. Men mer måste till. Och det kanske måste till politiska åtgärder, även om jag tycker att de politiska spåret kanske ofta varit ett sätt att undslippa det egna ansvaret samtidigt som man kunnat skylla på politiker. Och det är ju, som vi alla vet, ganska tacksamt att skylla på just politiker.
Nu kommer troligen politiska åtgärder. Men Fotbollssverige måste också stå upp. Inte minst genom tydliga och hårda påföljder för klubbar som inte kan hålla sina huliganer på plats. Kommer alla dessa åtgärder på plats, samtidigt som spelare och ledare tar än tydligare ställning mot huliganismen, kanske vi får se en ljusning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar