fredag 1 april 2016

Premiär för länslagen




Det är inte ofta som allsvenskan och superettan börjar samma helg, men så är nu fallet i dagarna. På söndag den 3 april blir det het stämning på både Behrn arena och Stora Valla.
Redan klockan 14.00 tar Degerfors mot Athletic FC United från Upplands Väsby och ÖSK får senare möta en annan Stockholmsklubb, nämligen publikstarka Djurgårdens IF.
Den riktigt fotbollsintresserade hinner faktiskt med att se bägge drabbningarna. Ja, även Örebrospelarna som ingår i Degerforstruppen, som är flera stycken.
Som vanligt brukar Länsposten presentera de bägge lagens nyförvärv innan säsongen börjar och när det gäller ÖSK är det väl egentligen endast två helt nya spelare; Maic Sema och amerikanen Brendan Hines-Ike. Jag plockade fram skolengelskan och frågade den sistnämnde:
Vad visste du om svensk fotboll innan du kom hit?
– Zlatan Ibrahimovic kände jag förstås till, plus lagen Malmö FF, AIK och IFK Göteborg. Men jag visste absolut ingenting om ÖSK.
Han är imponerad över sättet man tar hand om unga spelare i Europa, med ungdomsakademier och så vidare. I USA vore det otänkbart för ungdomsspelarna att få träna med A-laget. När jag frågar honom om hans chanser att slå sig in i det amerikanska landslaget skrattar han lite och säger:
– Jag har faktiskt även irländskt medborgarskap, så det kanske lika gärna kan bli där.
Irland, hemska tanke, det får bli efter EM i så fall.
Nyförvärven verkar vara på bra humör så här efter en lyckad träning och skämtar med varandra. Astrit Ajdarevic berättar att han börjat komma igång efter skadan, efter en del inhopp i några matcher.
Både han och Martin Broberg är förstås välbekanta för publiken efter den fina hösten, och behöver egentligen ingen närmare presentation, trots att de gör sin första vårsäsong. Backen Michael Almebäck känner många också till, men för att göra en kort repetition så kommer här andretränare Axel Kjälls beskrivning:
– Det är en spelare med erfarenhet, men även chans till utveckling. Styrkorna är hans ledaregenskaper och snabbheten.
– Maic Sema är en duktig spelare en mot en, bra på att skapa målchanser både för sig själv och andra. En oberäknelig spelare som kommer bli ett bra tillskott på offensiven.
– Brendan har efter provspel gjort ett väldigt proffsigt intryck. En spelskicklig mittback med en bra passningsfot, som vi ser en stor potential i. Både på kort och lång sikt.




Degerforstränaren Patrik Werner skulle iväg på upptaktsträff, men jag hinner ändå med att fråga honom om lagets förutsättningar i årets superetta.
– Det känns väldigt svårt att sia i år, vi kan bli ett topplag, men även ett bottenlag eller mittenlag. Vi får se efter några omgångar. Samtliga sju nyförvärv känns väldigt bra i år, och det gäller för oss att nu bygga ett väl samspelt lag.
Omdömet om de sju nyförvärven ger andretränaren Jonas Lindskog:
– Jesse Öst är en målvakt som vi hämtat från Finland, där han spelat i högstaligan i fyra – fem år. Han har gjort en jättefin försäsong hos oss.
– Christoffer Wiktorsson är en jättebra mittback som hade platsat i vilket lag som helst, men vi är glada att han valde att komma hem igen. Han har dessutom ett bra skott.
– Jonathan Azulay spelade i Östersund förra året, en ytterback som även kan spela mittback. Har mycket rutin både från Örgryte och IFK Göteborg.
– Ronny Sabo gjorde en liknande resa med att föra upp sitt lag till allsvenskan, eftersom han förra året spelade i Jönköping. En vänsterytter som även kan spela till höger. En poängspelare, som vi absolut kommer att behöva.
– Sebastian Ohlsson är en spelare som vi har haft ögonen på under flera år. Han har spelat division ett-fotboll i Skövde. Senast har han spelat i BK Häcken. Han kommer bli ett utropstecken hos oss i år.
– Amor Layoni är en högeryttermittfältare som var stjärna i Brage. En perfekt ersättare för Astvald, snabb och bra med boll, irrationell.
– Magnus Solum är en norsk forward som vi hittade i Kongsvinger, som ville ha en ny utmaning. Han är ett bra komplement till Peter Samuelsson på topp. Han är målfarlig och bra i djupled, bra i box.
Jonas tycker det verkar vara en tuff serie och det är svårt att tro någonting. Men att bli bättre än förra årets niondeplats är ändå en ambition. Om allt faller på plats finns möjligheter att vara med i toppstriden.


I närheten ser jag Boris René, f´låt Boris Lumbana, som han heter som fotbollsspelare, när han inte är med i Melodifestivalen.
Finns det några likheter mellan artisteriet och fotbollen?
– Jodå, det gäller att leverera och bjuda publiken på kvalité. Sedan har man det här med media och så vidare. Och även på scenen kan man se det som ett lagspel, ihop med musiker och dansare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar