Damfotbollen har verkligen utvecklats sedan början av 1900-talet ... överallt japaner. Japaner som hoppar, japaner som springer, japaner som kastar sig.
Man förstår en frustrerad Sven Jerring som 1936 säkert slet sitt hår när han refererade OS-landskampen mellan Sverige och Japan. Då vann asiaterna med 3-2 och i kvällens drabbning i dam-vm blev det ännu värre.
Japanskorna är inte långa och kraftiga, men spela fotboll kan de. Och passa rätt, vilket svenskorna inte lyckades särskilt bra med denna afton. Men laget blev sönderstressat av japanskornas press, vilket ledde till att inga anfall tilläts byggas upp. Ändå får man väl ge de tre tjejerna med örebroanknytning godkänt, även om Lisa Dahlkvist inte kom upp i samma standard som tidigare.
Det märktes förstås att hon sakande Caroline Seger på mitten. Lotta Schelin orkade inte med det fina defensiva arbetet som hon visat tidigare, förkyld som hon varit sedan i söndags. Bäst enligt min mening var Josefin Öqvist, som rev och slet och gav Sverige ett gott hopp i inledningen efter ett snyggt mål.
Det är aldrig roligt att lasta någon för en förlust, men målvakten Hedvig Lindahl hade inte någon bra dag på jobbet. Även om Japans 1-1 var ett självmål, så såg det inte otagbart ut. Andra halvlekens två baklängesmål var frukten av felaktiga ingripanden från målisens sida. Vid 1-3 luktade det förresten också offside.
Nej, nu gäller det för tjejerna att ta nya tag och ge oss något positivt på näthinnan; ett brons. Som herrarna gjorde för 17 år sedan.
Vad gäller Japan så tror jag att de tar hem hela klabbet och vinner guld. USA har redan haft sin portion med tur. Förresten måste det vara högst ovanligt med dessa två lag i en bollfinal i ett stort mästerskap. Frågan är om det någonsin har hänt? Inte är det i basket i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar