Fotbollslivet kan vara grymt

Att tappa poäng på stopptid är aldrig roligt. Kan tänka mig att det svors lite överallt i går kväll i ÖSK-lägren. Inte bara på Råsunda utan även framför tv-apparaterna. AIK gjorde alltså mål på ÖSK två minuter in på stopptiden. Men förra året var rollerna ombytta. Frisparken från Nordin Gerzic var då det absolut sista som hände och som gav ÖSK segern med 1 - 0 på Behrn arena. Men sådan är fotbollen ibland. Degerfors var också inblandat i dramatik i går kväll och förlorade också i slutminuterna.

ÖSK är tydligen sårbart när två av de bästa spelarna är frånvarande, Andreas Haddad och Nordin Gerzic. Den sistnämndes ersättare Erik Nilsson fick slita ont och det var säkert en upplevelse som kan vara nyttig för framtiden. Han gjorde inte bort sig direkt, även om naturligtvis Gerzics kreativitet saknades.

Annars var anfallet ganska blekt igår och det blev faktiskt ett lyft när Paulinho kom in. På tal om lyft så var det en härlig frispark av honom, en boll som först lyfte och sen bara dök framför målvakten. Men den bästa målchansen hade en back, Patrik Haginge, och det kanske säger allt om anfallet. Valdet Rama vill gärna dribbla och krångla till det för sig. Av Astvalds många snabba löpningar såg vi ingenting. Nej, nu vill vi se en Paulinho som håller i 90 minuter och då kan målen komma.

Försvaret agerade oftast klokt och bra, men så kommer en sådan där situation då allt ställs på ända. Wowoah missbedömer en boll och hamnar på efterkälken och det ställer det övriga försvaret. Hur som helst har ÖSK återigen visat sig svårslaget. Det finns inget lag som lattjar bort de svartvita hur som helst, men man måste få till fler målchanser. Och utnyttja hörnorna på bättre sätt.

Var är ÖSK:s klapp-klappspel från förra året, i hemmamatcher mot Elfsborg och Helsingborg? Kanske de matcherna bör ses om igen så man får in den rätta känslan.