Tuffa tider

Säsongen är 2001/2002. Arsenal har precis vunnit dubbeln, ligan vinner Arsenal med 7 poängs marginal ner till tvåan Liverpool. Fredrik Ljungberg gör sin hittills bästa säsong för Londonlaget och vinner "2002 MVP (Mest Värdefulla Spelare) BarclayCard Premier League Player of the Year". 

Vi spolar fram till Februari 2013. Ett lag med spelare som Cazorla, Podolski, Walcott, och megatalangen Wilshire ser ut som ett gäng pojklag där jättarna Bayern München rullar boll, hittar inlägg och avslut på löpande band. Från backlinjen tar det inte mer är tre, fyra eller fem tillslag så har tyskarna hittat avslut.
Arsenal väljer istället att rulla boll i backlinjen, spela upp till den kreativa mittfältaren Arteta som i Wengers uppställning har fått jobbet att möta backlinjen och sätta tillbaka bollen. Arsenals uppbyggnad tar lång tid och jag slås av hur snabbt tyskarna hittar anfall på anfall. I halvtid står det 0-2 till tyskarna.

I andra halvlek hittar Arsenal ett snabbt, kreativt spel och efter att Podolski gör 1-2 mot sitt gamla klubblag hänger en kvittering i luften. Istället tappar Arsenal fokus och tyskarna verkar ha en sån där dag där allt går deras väg lyckas på ett konstigt sätt lobba bollen över arsenalkeepern Szeczsny.

Bayern spelar snabbt och utan pretentioner och vinner tyvärr rättvist mot ett Arsenal utan självförtroende.

#Wengerstays

Cristofer Undegård