Första mållösa matchen

Det var säsongens första bottennapp och den första mållösa matchen. I bortakampen mot Kalmar var det väntat att ÖSK skulle äga mycket boll och Kalmar skulle ligga och fiska efter målchanser. Så typiskt att matchen också skulle avgöras på detta sätt, efter två mål där försvarsspelet absolut sett bättre dagar.

Vid 1-0 till Kalmar, då Tobias Ericsson fräckt knep bollen av Erik Moberg och gav Måns Söderqvist öppet mål, är det svårt att säga vems fel det var. Både Oscar Jansson och Erik Moberg får dela på ansvaret för att den tokiga situationen uppkom. Att försöka få kontroll på bollen, som Erik gjorde, är naturligtvis dödsdömt i ett sådant läge. Men situationen skulle inte ha uppkommit om Oscar haft koll på att Erik hade en Kalmarspelare i ryggen, och valt ett annat alternativ än att kasta bollen till honom.

Nåja, ett misstag ska ett bra lag kunna resa sig ifrån. Men ÖSK var inte effektivt idag. Visst, man ägde mycket boll, men vägen mot mål måste gå rakare och snabbare. Ett försvarsstarkt lag som Kalmar hinner oftast samla sig.

Den bästa målchansen kom på ÖSK-nicken från Patrik Haginge i den andra halvleken, som räddades på mållinjen av Mats Solheim. Denne hade en lyckoperiod, skulle det visa sig, eftersom han strax därefter satte 2-0 till Kalmar. Även detta mål föregicks av en tilltrasslad situation, där inte ÖSK-försvaret var på tårna.

Daniel Gustafsson var inte så lyckosam idag, och man måste nog säga att Marcus Pode var bättre i de minuterna han var inne på plan. Ahmed Yasin hade flera bra lägen där skotten var alldeles för missriktade. Hans inlägg är ofta för hårda för medspelarna att möta, och frågan är om han i stället chansar på att inläggen/skotten framför mål ska ta på någon motspelare och studsa in i mål? I så fall måste de ju gå lägre.

Men spelmässigt hänger ÖSK fortfarande väl med de allsvenska lagen och med bättre effektivitet kan man slå vilket lag som helst.