ÖSK utbuat av hemmapubliken

En tapper publik på 5 512 på Behrn arena hade mer att kräva av sitt ÖSK, än att för andra hemmamatchen i rad se sitt lag tappa en tvåmålsledning mot ett bottenlag i allsvenskan. Lägg därtill att man var ruskigt illa ute i hemmamatchen mot Falkenberg den 28 augusti, ja då har man tre hemmabottennapp på en månad.

Inte ens om ÖSK själva varit ett bottenlag i allsvenskan hade det varit godkänt och än mindre nu när man haft ambitionen av att vara ett topplag. Falkenberg, Sundsvall och Gefle må inte vara de mest attraktiva lag att möta i allsvenskan och jag vet inte om det är brist på motivation och svårigheten att tända till som är det stora problemet. Men just nu uppträder man inte som ett lag, mer som en samling individualister.

Efter Göteborgsmatchen ifrågasatte jag Victor Sköld. Mest för att det i den matchen gick ut över Michael Omohs medverkan. En Omoh som var en av få i ÖSK idag som visade spelhunger. Därför var det bra att han idag fick vara med från start, men mindre bra att Omoh blev utbytt i den andra halvlekens 9 minut.

Jag köper tränare Alexander Axéns motivering av Sköld i startelvan, att han ska spelas i form. Idag gick det inte ut över någon bättre spelare, eftersom Broberg, som haft en dipp den senaste tiden, var bänkad från start. Victor gör mycket i det tysta och sliter sig fram till lägen, även om det inte var några direkta målsumpningar idag som mot Göteborg. Äntligen fick han också göra mål i ÖSK-tröjan, men det kan han tacka Michael Omoh för, som fixade straffen, den som betydde 2-0 efter en knapp halvtimme spelad.

Ytterligare en debutant i det allsvenska målskyttet för ÖSK blev Daniel Björnqvist redan i den 10 minuten. Således fick ÖSK leda matchen i inledningen, något man inte gjort på länge, och man trodde väl att spelet äntligen skulle lossna. Men Gefle kom tillbaka genom ex-degerforsaren Johan Bertilsson och då var det genast match igen. Gefle avslutade första halvleken starkt och skulle även inleda den andra på samma vis, vilket ledde till utjämningen 2-2 när en del av publiken fortfarande stod i korvkön. Ja, man kan nästan tro att ÖSK-försvaret gjorde detsamma, för maken till dålig markering får man leta efter.

Att vinna matcher är inte lätt i allsvenskan, vilket lag det än må vara och det kräver en viss fokusering på uppgiften. Den saknade ÖSK idag och då spelar det ingen roll att man har ett starkt lag på pappret. Det är ett jobb som måste utföras också.

Man förstår verkligen den besvikna publiken, som hade hoppats på mer på hemmaplan denna höst med idel "lätta" lag. Ok, ÖSK är ett lag i vardande, som det heter, men när ska det lossna? Likt den islossning som laget visade upp mot just Gefle i våras med en 4-0-seger.

Inte bästa startelvan, då blir det inga poäng!

På pappret såg det väldigt bra ut inför mötet med IFK Göteborg. Nordin tillbaks från avstängning, Ajdarevic tillbaks från skada, både Besara och Omoh tillgängliga efter fina insatser senast. En guldsits som slarvas bort när inte Omoh får starta.

Axén envisas fortfarande med Viktor Sköld och det är nu hög tid att svälja stoltheten. Med all respekt för Skölds meriter och fotbollskvaliteter, men han har inte lyckats i ÖSK. Möjligtvis på sikt, när han har haft chans att acklimatisera sig ännu mer i klubben och kanske gjort några strutar i reservlaget. För närvarande verkar det som om målmissarna har satt sig på huvudet. Av fyra målchanser kunde man räkna till två solklara, där han åtminstone borde ha satt skotten på mål.

Så länge som det finns ett alternativ, en mer het spelare, ska naturligtvis den starta istället. Och Omoh har ju verkligen visat energi och även målfarlighet. Särskilt om han får vara startspelare, för som inhoppare kan man inte begära så mycket.

Nu ska man väl ändå till Viktors försvar säga att han springer rätt och kommer till lägen. Men det räcker liksom inte när det är målen som räknas. Alla hoppas ju förstås att det ska lossna för honom, men tills det gör så kan väl Michael Omohs flow få regera istället.

ÖSK gjorde ingen dålig match spelmässigt, och man kom även till lägen, som dock ofta missades. Besara visar fortfarande sin målfarlighet och det var synd att hans fina vänsterstrut inte fick ge poäng ikväll. Ajdarevic spelade 1-1 med sig själv. I första halvlek missade han fri med Alvbåge, men satte i den andra en skottnick, otagbar för IFK-målvakten.

Nu ska också sägas att Oscar Jansson inte hade någon av sina bättre dagar. Första målet kan han inte lastas för, men bättre ingripanden hade behövts i den andra halvleken, när IFK gick från 1-1 till 3-1.

Det verkar som om ÖSK har fallit tillbaka till vårens publikmatcher målmässigt, då det blev 5 - 6 mål i var och varannan match. 3-3 i fredags och 2-3 nu ikväll. Dessutom att komma i underläge ständigt som man gör måste ta både på kropp och psyke. Säkert även på åskådarna. Det är nog många som önskar ett ledningsmål mot Gefle på måndag.

Onödigt, ÖSK!

Slarv vid baklängesmålen. Så kan man sammanfatta kvällens poängtapp för ÖSK mot GIF Sundsvall. Man ska inte behöva släppa in tre mål hemma mot ett bottenlag, även om Giffarna är bättre än tabelläget visar.

I måndags fick ÖSK en poäng mot ett lag som inte förlorat sedan omgång nummer 15, vilket var bra. Ikväll tappade man två poäng mot ett lag som inte vunnit sedan samma omgång, mindre bra. Det ska mycket till om ÖSK ska kunna hota AIK:s tredjeplats i fortsättningen. Laget är alldeles för ojämnt, medan stockholmarna mer spelar som ett stabilt topplag. Den 5:e-plats som Svartvitt nu har får anses realistisk och något man egentligen ska vara nöjda över, särskilt som om läget förra året var svajigt innan Ajdarevic och Broberg fått fart på fötterna.

Hösten 2014 var det Pode och Crespo som lyfte laget och i höst har klubben fått nya "kelgrisar"; Besara och Omoh. De gjorde åtminstone sitt för att ÖSK ändå inte förlorade. Efter Sundsvalls snöpliga ledningsmål i den 7 minuten vände duon elegant till 2-1, med kvarten kvar av första halvleken. De hade snyggt samarbete till Omohs kvittering i den 26 minuten, och Besara visade att han även kan skjuta med vänstern i den 31 minuten.

Sista 20 av den halvleken var riktigt bra, liksom första kvarten av andra. Besara hade dessutom återigen visat sitt fina skott, men det var Broberg som skulle ge ÖSK ledningen med 3-1 i den 54 minuten, på straff. Därefter borde laget kunna stänga matchen, för efter Sundsvalls reducering i den 61 var det plötsligt match igen.

Så kom det där onödiga 3-3-målet när bara minuter återstod och den givna segern var bortblåst. Surt! Men sådant där jämnar ut sig, som vi upplevt inom bara några dagar denna vecka. Sundsvalls tränarduo hade verkligen flyt med valet att byta in Johan Eklund, som först ordnade 3-2 på sin första bollkontakt och som sedan låg bakom straffsituationen.

Michael Omoh och Nahir Besara får högt betyg. Där har ÖSK förhoppningsvis något att sätta emot IFK Göteborg på bortaplan på torsdag. Plus att Nordin Gerzic kanske kan förstöra kvällen för sina forna lagkamrater. Dessutom lär Astrit Ajdarevic vara på gång igen. De måste vara på topp om man ska kunna rubba Hysén & co.

ÖSK vände underläge igen

Liksom i hemmamatchen mot Falkenberg var ÖSK i underläge i kvällens match mot formstarka Hammarby, men kunde vända. Dock inte till vinst denna gång, men 1-1 i den 94 minuten får Svartvitt vara mer än nöjda med.

Ja, Hammarby hade inte förlorat sedan den 24 juli och spelat fem matcher med bara ett insläppt mål. Då har man ändå hållit nollan mot lag som IFK Göteborg och AIK. Så Besaras kvittering på övertid var en fjäder i hatten. På sedvanligt manér så kom inga glädjeyttringar från Besara som nyligen representerat Hammarby.

Efter en underhållande och jämn första halvlek med fint spel så tog Hammarby kommandot med 25 minuter kvar av matchen. Efter ett rungande ribbskott följde fler chanser innan mittbacken Joseph Aidoo påpassligt kunde tåa in 1-0. Flera gånger var man färdig att anteckna 2-0, bland annat efter Kennedys fina frispark. Från hans känsliga fot kom även farliga hörnor och efter en sådan träffade Hammarby stolpen.

Ett gyllene läge att kvittera fick annars Robert Åhman Persson, som helt ren med målvakten valde att skjuta med vänsterfoten istället för att enkelt bredsida in bollen med den högra. Passningen hade kommit från Michael Omoh, som tyvärr i det momentet skadade sig och fick bäras ut på bår. Det måste vara slut på skador på ÖSK-anfallare nu. Det känns extra bittert särskilt sedan Crespo börjat leverera i Häcken, med nästan ett hat-trick.

Återigen bevisade alltså Besara vilken nyttig spelare han är för ÖSK och kommer betyda väldigt mycket även framöver. I Besara och Omoh kan man verkligen gratulera klubben till fint höstfynd, i stil med förra årets Broberg och Ajdarevic.

Blågult kom undan med blotta förskräckelsen

Sverige hade statistiken på sin sida i hemmamatchen mot Nederländerna. Man hade inte förlorat en öppningsmatch i ett VM-kval sedan 1953. Inte heller mot Nederländerna blev det förlust, eftersom man lyckades få 1-1. Holländarna hade 1-2 inne i slutminuterna, men målet blev bortdömt för en knuff mot svenska försvararen. Tur för Sverige i det läget, en knuff som domaren absolut inte hade blåst för ute på plan.

Att Sverige hade 1-0 i paus var närmast ett mirakel, efter Hollands bombardemang i den första halvleken. Därför framstod nye målvakten Robin Olsen som en riktig matchhjälte och var klart bäst i svensklaget.

Marcus Bergs 1-0-mål kan bli en klassiker. Bollen tog på en Holländsk arm strax utanför straffområdet och svenskarna stannade upp och väntade på ett domslut som aldrig kom. Även holländarna blev ofokuserade och det utnyttjade Berg som knep bollen från försvararen och läckert chippade över målvakten och ribba in.

I början av den andra hade Sverige sin andra stora chans i matchen då Guidetti slet åt sig bollen på vänsterkanten och la in den mot Marcus Berg som var ren framför mål. Dock kom en holländsk försvarare precis emellan och kunde nicka ut till hörna. 2-0 i det läget hade nästan varit för bra.

Andra halvan påminde om den första, med en stor holländsk anstormning. Men 1-1 får Sverige vara nöjda med eftersom det i stora delar var ett nytt lag. Vissa frågetecken dock för nykomlingarna Rohdén och Fransson, men Forsberg visade goda intentioner. Lustig och Granqvist bra i försvaret.