söndag 24 september 2017

Stark KIF-insats

Två bra Örebroresultat mot Malmö-lag på två veckor. Förförra söndagen ÖSK-vinst med 2-1 mot MFF, och idag 2-2 för KIF Örebro mot Rosengård. Kanske att Karlslundstjejerna spelade guldet ur händerna på skånskorna idag?

Det blev 2-2 även i vårmötet lagen emellan och det verkar som om Rosengård har svårt mot just KIF. Av de sex matcher där serietvåan tappat poäng är alltså en tredjedel mot laget från Närke. Efter en högst medioker säsong var det roligt för KIF-tjejerna att visa Fotbollssverige att man inte är så dåliga som tabelläget visar.

Matchen visades nämligen på tv och alla kunde där se att skillnaderna inte är så stora mellan topp och botten. Kan KIF spela så här under de sex återstående matcherna så borde kontraktet kunna klaras. Men det är så typiskt att det behövs en sådan här match för att få dem att tända till. Nu är det upp till dem själva att visa att de är värda att delta även i nästa års damallsvenska.

KIF tog ledningen idag redan i den 15 minuten då Emma Jansson kunde förpassa in bollen med en bakåtnick. Man höll spelet bra uppe även om inte Rosengård saknade chanser. Men varken stjärnorna Anja Mittag, Caroline Seger eller Ella Masar hade någon större lycka med sig.

I den andra halvleken fick publiken se ett av de vackrare målen på Behrn arena denna säsong. Hanna Terry slog en riktig "macka" som man brukar säga, en boll som hamnade perfekt framför fötterna på Julia Spetsmark, som bara hade att sprinta mot mål och snyggt chippa bollen över målvakten in i mål. Resultatet 2-0 i det läget kändes nästan för bra efter 58 minuter. Och mycket riktigt skulle det också bli utjämnat till 2-2 på åtta minuter.

Bägge gångerna genom danskan Sanne Troelsgaard och bägge gångerna på högerkanten och stolpe in. Vid det första målet blev ett menat inlägg förvandlat till ett skott som gick över KIF-målvakten Carola Söberg. På det andra målet fick Sanne alltför mycket yta i avsaknad av framrusande KIF-spelare.

Men 2-2 bådar ändå gott inför framtiden och alla kölagen tappade poäng i denna omgång. Härnäst har KIF Piteå borta och där två av de andra bottenlagen Göteborg och Kvarnsveden möter varandra.

torsdag 21 september 2017

Riktigt illa, ÖSK!

I år har det minsann inte varit lätt att vara tränare för ÖSK, varken för Alexander Axén eller Axel Kjäll. Inte heller för klubbens supportrar, att följa ett så svårbegripligt lag. För vad sägs om de två senaste hemmamatcherna? Först vinst mot serieettan Malmö FF och sedan förlust mot jumbon Eskilstuna.

Det blev en kort smekmånad för Axel Kjäll efter den lyckosamma triumfen mot MFF. Att förlora borta mot ett formstarkt Djurgården var väl inte hela världen, men förlusten ikväll ska inte få inträffa. En taktisk miss låg bakom. I den 75:e minuten leder ÖSK med 2-1 och man plockar ut Michael Omoh mot Arvid Brorsson.

En Omoh som vid det läget var ÖSK:s största hot framåt och som förmodligen hade lyckats i sina framstötar på högerkanten om han fått fortsätta på plan. I stället kom en oprövad Arvid Brorsson och sätts på mittfältet. Inom tio minuter sedan det olyckliga bytet hade Eskilstuna vänt och skulle så småningom vinna med uddamålet.

I våras lyckades ÖSK krångla sig ur indragningen i bottenstriden. En stabilitet kunde märkas under ett flertal matcher, men nu är man där igen. Bara sju poäng skiljer nu ner till kvalstrecket, och det kan gå ruskigt fort. Helt onödigt egentligen att försätta sig i en sådan sits.

Minst dålig var ändå Brendan Hines-Ike och Filip Rogic, den sistnämnde som återigen gjorde mål på sin gamla klubb.

Nu ska sägas att Eskilstuna ryckt upp sig under de senaste omgångarna, men samtidigt borde detta ha gjort ÖSK extra skärpta och taggade inför mötet. Endast 4 035 behövde bevittna eländet och det lär inte bli så värst många fler i nästa ködrabbning, den mot Kalmar hemma den 1 oktober.

söndag 10 september 2017

Axel Kjäll-effekten!



                        MFF:s tränare Magnus Pehrsson och ÖSK:s Axel Kjäll


I Axel Kjälls första match som ansvarig för ÖSK vände laget ett underläge till seger, i den andra halvleken. I Alexander Axéns sista match som ansvarig blev det precis tvärs om. Man kan alltid tala om tillfälligheter, men förhoppningsvis är Axel Kjäll en sådan där "turgubbe" som laget kan behöva för att ta nya steg uppåt i sina ambitioner.

Nu var det ändå ingen tur att ÖSK vann, det var en helt välförtjänt seger. Men det gäller att ha marginalerna på sin sida och det hade ÖSK idag. Före ÖSK:s segermål i den 92 minuten hade Malmö FF ett rungande ribbskott där bollen studsade ner på mållinjen. Oscar Jansson kunde bara konstatera bollens bana och hade varit chanslös om den gått några centimeter längre ner.

Efter en MFF-press under den första kvarten av första halvlek kom ÖSK tillbaka. Filip Rogic var glödhet och låg bakom flera farliga inlägg från vänsterkanten, men där ingen lyckades möta bollen. Det gjorde Brendan Hines-Ike på Nahir Besaras inspel i den 42 minuten, men där nicken gick strax över.

I den andra var det egentligen ÖSK för hela slanten, men de där riktigt farliga lägena ville inte infinna sig. Istället fick MFF bollen lite lättvindigt i en situation och lyckades få iväg ett farligt skott som Oscar Jansson tippade till hörna. På den höll sig Andreas Vindheim framme efter en rensning från Örebroförsvaret, och så var det lite snöpligt 0-1.

Men ÖSK visade stark moral och höll i spelet riktigt bra. Pressen skulle ge resultat, också det på hörna då Nordin Gerzic höll sig påpassligt framme, 1-1.

Överlag var det pigga ben i hemmalaget och kanske det var orsaken till att tränare Axel Kjäll lät dröja med bytena, för det var nog många som väntade på Michael Omohs inhopp. De fick vänta till den 83 minuten och därmed hade han endast tio minuter på sig att vinna matchen åt ÖSK.

Men visst skulle Omoh greja segern, efter ett anfall i den 92 minuten då han på typiskt Omoh-vis lyckades tråckla med sig bollen som till slut hamnade framför mål till en fri Nahir Besara, som inte gjorde något misstag. 2-1 betydde hans nionde mål och därmed delar han ledningen i skytteligan.

Efter matchen fick MFF:s tränare Magnus Pehrsson frågor, främst från skånska journalister, om lagets minskade ledning i tabellen den senaste tiden. Men Magnus svarade lugnt och sakligt på frågorna och menade att man får se saken med utgångspunkt från dagens match. Han tyckte ÖSK var värda segern idag.

fredag 1 september 2017

Vilken baksmälla!

Sverige hade svävat på moln i nästan tre månader sedan den euforiska bragden mot Frankrike den 9 juni. Men igår kom den riktiga baksmällan, den svidande förlusten mot Bulgarien där hemmalaget vann med 3-2. En darrig svensk insats, även om man lyckades komma igen två gånger om. Men flera enkla misstag bäddade för förlusten.

1) Huvudspelet i försvaret. Typiskt nog så hade jag i min krönika i papperstidningen berömt det svenska försvaret för det respektfulla huvudspelet den senaste tiden. Eftersom det för några år sedan var Sveriges akilleshäl. Är vi tillbaka på ruta ett igen?

2) För dålig ansats. En reflektion innan straffen var Emil Forsbergs alldeles för korta ansats. Det brukar ofta bli straffmissar vid sådana tillfällen. Straffläggaren får inte lika bra skjuts på bollen då. Sedan kunde man kanske ha tänkt sig Jimmy Durmaz som exekutor, med sin grymma strafform i klubblaget.

3) Johansson, rör på påkarna. Vad gör Jakob Johansson innan Bulgariens tredje mål? Ett skolexempel på misstag man inte får göra, särskilt i ett sådant läge. Backen som passade Johansson hade också kunnat välja ett annat alternativ

I min papperstidningskrönika skrev jag också att Janne Andersson innan matchen satt i en guldsits. Men det var innan jag visste om hur läget var med förbundskaptenen. Han satt snarare på en toasits. Kanske att magsjukan på något sätt störde uppladningen, omedvetet hos Janne och spelarna? Så här i efterhand kan man se att det var ett dåligt omen inför matchen, eftersom det blev skit av alltihop.

Att Sverige ledde gruppen och hade allt i egna händer var egentligen för bra för att vara sant. Nu är tabellen på sätt och vis ordningställd, för Frankrike är gruppens bästa lag. Normalt sett ska Sverige bara kunna spela av matcherna mot Vitryssland och Luxemburg, och de sex poängen borde göra så att andraplatsen redan är klar innan den sista matchen mot Nederländerna borta. Detta eftersom det är målskillnad som räknas, och då var det bra att Holland fick stryk med 0-4 mot Frankrike.

Men så har vi nästa krux. Det är nio kvalgrupper och bara de åtta bästa grupptvåorna går till playoff. Då kanske man till och med måste ta poäng mot holländarna.

Sedan har vi ju den eventuella lottningen i playoff. Ska det bli Ronaldos Portugal igen? Eller kanske Island, eller Danmark igen? Den som lever får se.