Tung ÖSK-förlust

Kvällens match mot Djurgården hade två ansikten, två helt olika halvlekar. Den första var underhållningsfattig, ett ställningskrig mellan två lag som inte ville blotta sig. Därför fick vi endast se ett avslut på mål, en strumprullare från Djurgården som Jacob Rinne lätt tog hand om.

Jacob Rinne ja, han gjorde sin bästa match för säsongen och det var ett lätt val att plocka ut honom som matchens ÖSK:are. Synd bara att han inte fick hålla nollan, det var han värd. Men frågan är om ÖSK hade varit värda en poäng? Inte av den andra halvlekens Djurgårdsanstormning att döma åtminstone.

Om det i paus såg ut som en typisk 0-0-match blev det helt andra takter i den andra halvleken, från bägge lagen ska sägas. Men det var Djurgården som skapade flest målchanser och därför var det ganska logiskt att man skulle göra första målet, ett mål som skulle räcka till seger. Det var på en lång hörna i den 84:e matchminuten som Djurgårdsbacken Emil Bergström hoppade högst och kunde nicka in 0-1.

Tio minuter innan hade de 9 512 i publiken fått se en svängig matchsekvens. ÖSK:s bäste utespelare Ahmed Yasin snurrade upp sin back rejält och fick till ett ypperligt inspel till Shpetim Hasani, som fri med målvakten slår bollen på denne. En bra reflexräddning av Kenneth Höie i DIF-målet. Men en svettigare räddning fick vi se i anfallet efter, då ett nästan identiskt högeranfall resulterade i en frispelad djurgårdare som från nära håll bara hade att skicka bollen i mål, men där Rinne får upp en hand och räddar.

Även i den 55:e minuten hade Djurgården ett ypperligt läge då Christoffer Wiktorsson inte lyckats rensa bort bollen bättre än till en motspelare som fick till ett farligt skott. Men Rinne var på sin vakt, liksom han även var vid två tillfällen alldeles i början av den andra halvleken.

Positivt från denna match var ändå att ÖSK som nykomlingar kunde bjuda på hårt motstånd mot ett bra allsvenskt lag, men det är ju poäng också som behövs om laget ska kunna hänga kvar. Tidigare spelare på skadelistan gjorde inhopp i den 70:e minuten då Ilir Berisha ersatte knäskadade Ayanda Nkili, och Robert Åhman Persson kom in i stället för Daniel Gustavsson. ÖSK-spelet fick ny energi och mera spets. Med lite tur hade man fått in första målet.

VM-uppehållet kommer lägligt eftersom de bägge nämnda inhopparna har chans att ytterligare öka i slagkraft och att dessutom Crespo har möjlighet att komma tillbaka i gammal fin form.

Det var ändå en underhållande andra halvlek som publiken fick se, där de flesta förstås hade önskat sig en annan utgång.

KIF utslaget ur cupen

I semifinalen i Svenska cupen mot Kristiansstad borta drog KIF Örebro det kortaste strået. Slutresultatet 2 - 0 speglade dock inte matchbilden, men det gäller att göra mål. Det gjorde hemmalaget i bägge halvlekarna, först i slutet av den första genom Johanna Rasmussen, och sedan i den 58 minuten genom Mia Carlsson. Där kom 2-0 genom ett frisparksinlägg där Mia mötte snyggt med pannan, otagbart för KIF-målvakten Labbé.

Det var första gången hemmalaget över huvud taget nått en semifinal och var naturligtvis väldigt glada efter matchen. KIF vann cupen för några år sedan.

En stor del i Kristinasstads seger hade landslagsmålvakten Hedvig Lindahl, som styrde sitt försvar på ett effektivt sätt. De tog udden av KIF-anfallen, och det var egentligen aldrig nära ens ett reduceringsmål.

KIF får ta nya tag i serien, närmast nu på söndag hemma då AIK kommer på besök.

Favorit i repris

Jovisst, vi har sett det förut. Nordin Gerzic sätter ett frisparksmål med matchens sista spark. Mot AIK för fyra år sedan innebar det 1-0 och tre poäng. Ikväll skrevs siffrorna till 2-2, men lika fullt blev Nordin poängräddare.

Efter spel mot ett mål i den andra halvleken var det fruktansvärt snopet då Gefle IF tilläts sticka upp med ett ströanfall och få till en straffsituation. Från läktarplats såg straffen tveksam ut, men ÖSK-backen Nkili sätter otvivelaktigt ut ett ben, och tv-bilderna visade att domaren dömde rätt. Jonas Oremo hade sedan inga problem att ge bortalaget ledningen.

Gefle tog även ledningen i den första genom Jonas Lantto efter att Patrik Haginge missat en brytning. Men i den halvleken hade gästrikarna åtminstone ytterligare en målchans, i den 14 minuten då Dioh Williams sköt tätt utanför. Alltså totalt två mål på tre målchanser, vilket Gefle naturligtvis måste vara nöjt med, trots poängtapp.

Normalt sett ska ÖSK vinna en sådan här match efter sin speldominans. Men den senaste tiden har målskyttet sviktat. Efter dagens första halvlek hade ÖSK spelat åtta sådana och bara åstadkommit målet mot IFK Göteborg. Det var inte för inte som man till mans efterlyste Crespo i paus. Alla vi som gjorde det blev sedan bönhörda.

Med Alhassan Kamaras närvaro blev Gefleförsvaret mer oroligt, jämfört med sin stabila insats i den första halvan. En djupledslöpare kan skapa stora ytor också åt sina medspelare. Även 1-1 i den 73 minuten var signerad Nordin, på frispark. Men denna gång lade han en snabb pass till Shpetim Hasani som snyggt skarvade in bollen. En sådan skarv går annars gärna lätt över, men Hasani har rätt känsla i fötterna.

Crespo hade alltså ersatt Daniel Gustavsson i paus och strax innan 1-1-målet hade även en annan vänsterspelare fått byta. Daniel Björnqvist fick ge plats åt Christoffer Wiktorsson. Förmodligen hade tränare Ljung upptäckt att de bägge Daniel-spelarnas samspel inte fungerade särskilt bra i den första. Björnqvist har förresten med sin snabbhet kapacitet att runda sin back själv, men när han kommer runt blir det svårt att få till ett vänsterinlägg, eftersom han är högerfotad. Därför passar Wiktorssons vänsterfot bättre in på den kanten.

Mohammed Saeid gjorde åter en bra match på mitten och var bäst i hemmalaget. Kanske att de bägge målen och Crespos närvaro ändå kan fungera som en injektionsspruta, nu när anfallsspelet gått på kryckor en period. Mer rörelse behövs nu när motståndet blir allt starkare, Elfsborg borta på lördag och Djurgården hemma nästa fredag.

Ett steg i rätt riktning

                                     Crespo tillbaka




En poäng i torsdags och noll ikväll. Ändå värdesätter jag matchen mot IFK Göteborg högre. Efter att ha släppt in ett tidigt baklängesmål redan i den åttonde minuten trodde man dock det skulle rasa i den här matchen för ÖSK, särskilt efter den mediokra insatsen senast mot Falkenberg.

Men man stod upp bra mot IFK på Gamla Ullevi och lyckades forcera in en kvittering efter hörna. Mohammed Saeid var påpasslig med att snappa upp en göteborgsrensing och fick till ett skott, som dock tog i försvaret, men som letade sig till Erik Moberg som satte dit den. Ett härligt styrkebesked att komma tillbaka så där.

Moberg orsakade sedan en straff som Sam Larsson sköt utanför. Jacob Rinne var dock med där väldigt bra och gjorde en helt godkänd premiär från start. I andra fick han till några avgörande räddningar och man hade önskat honom en poäng i debuten.

Nkili kom in i andra och ersatte Sam Mensah. Göteborg fick svårare att komma till avslut mycket tack vare Nkili. Men frågan är om man inte kan efterlysa lite mer rörelse från hans sida före målet. Han sökte inte markering på någon spelare och därför fick målskytten Jacob Johansson helt obehindrat tillfälle att sätta det avgörande 2-1.

I denna match fick vi ändå se mer ÖSK-målchanser än i torsdags. I den 55:e minuten hade Pode ett bra inspel från höger som så när hade nått fram. I den 68:e levererade Daniel Gustavsson en fin löpboll till Pode, som dock inte fick till något bra avslut i kamp med IFK-målvakten.

I den 74:e minuten fick han lämna plats för en efterlängtad comebackare, Crespo. Denne visade spelglädje och kämpaglöd som bådar gott inför framtiden.

Bäst i ÖSK var Mohammed Saeid som fick ta över Nordin Gerzics arbetsbörda på mittfältet och gjorde det bra. DG slet som han brukar göra, men kom inte till några avslut att tala om. Patrik Haginge alltid nyttig.

Inte ens spelet värmde

En gråkall kväll med 6-7 plusgrader, dåligt med publik och med Falkenberg som motståndare på Behrn arena. Nej, förutsättningarna för en festlig kväll fanns inte och därför hoppades man som åskådare att ÖSK ändå skulle kunna bjuda på ett värmande spel. Som mot Mjällby och i de bägge första halvlekarna mot Malmö och Åtvidaberg.

Dock såg ÖSK-spelarna stela och oinspirerade ut, nästan ointresserade att spela boll en sådan här kväll. Man förstår dem, men bara till viss del, för yrkesmannen i spelarna borde ha tagit över och levererat. Nu var det väl egentligen bara "Hagge" (Patrik Haginge) som sprang och rörde på sig, samt stundtals även Ahmed Yasin.

Nordin Gerzic gjorde ingen av sina bättre matcher, vilket på något sätt smittade av sig på övriga spelare. Daniel-samarbetet (Gustavsson/Björnqvist) fungerade väl så där och man hade önskat att Björnqvist skulle ha utmanat sin back mer på vänsterkanten. Men i sådana lägen har han svårt att få till ett inlägg, högerfotad som han är.

ÖSK testade långskott på mål vid tre tillfällen i första halvleken, genom Daniel Gustavsson, Kalle Holmberg och Ahmed Yasin, vilket var det närmaste mål man kom ikväll. Alltså inga högkvalitativa målchanser och som det artade sig får hemmalaget vara nöjt med en poäng. Falkenberg hade nämligen kontringslägen, där ex-ÖSK:aren Stefan Rodevåg var närmast att näta.

Men visst borde väl FFF:s nummer 7 David Svensson ha fått rött kort för sitt påhopp mot Oscar Jansson. Nio av tio utespelare vid sådana lägen försöker hoppa över målvakten för att undvika kollision, David gjorde inga sådana ansatser och Oscar blev skadad igen.

Nu är det bara att knyta näven i fickan och köra vidare. Andra mållösa matchen i rad och Crespo saknas mer än någonsin.

Första mållösa matchen

Det var säsongens första bottennapp och den första mållösa matchen. I bortakampen mot Kalmar var det väntat att ÖSK skulle äga mycket boll och Kalmar skulle ligga och fiska efter målchanser. Så typiskt att matchen också skulle avgöras på detta sätt, efter två mål där försvarsspelet absolut sett bättre dagar.

Vid 1-0 till Kalmar, då Tobias Ericsson fräckt knep bollen av Erik Moberg och gav Måns Söderqvist öppet mål, är det svårt att säga vems fel det var. Både Oscar Jansson och Erik Moberg får dela på ansvaret för att den tokiga situationen uppkom. Att försöka få kontroll på bollen, som Erik gjorde, är naturligtvis dödsdömt i ett sådant läge. Men situationen skulle inte ha uppkommit om Oscar haft koll på att Erik hade en Kalmarspelare i ryggen, och valt ett annat alternativ än att kasta bollen till honom.

Nåja, ett misstag ska ett bra lag kunna resa sig ifrån. Men ÖSK var inte effektivt idag. Visst, man ägde mycket boll, men vägen mot mål måste gå rakare och snabbare. Ett försvarsstarkt lag som Kalmar hinner oftast samla sig.

Den bästa målchansen kom på ÖSK-nicken från Patrik Haginge i den andra halvleken, som räddades på mållinjen av Mats Solheim. Denne hade en lyckoperiod, skulle det visa sig, eftersom han strax därefter satte 2-0 till Kalmar. Även detta mål föregicks av en tilltrasslad situation, där inte ÖSK-försvaret var på tårna.

Daniel Gustafsson var inte så lyckosam idag, och man måste nog säga att Marcus Pode var bättre i de minuterna han var inne på plan. Ahmed Yasin hade flera bra lägen där skotten var alldeles för missriktade. Hans inlägg är ofta för hårda för medspelarna att möta, och frågan är om han i stället chansar på att inläggen/skotten framför mål ska ta på någon motspelare och studsa in i mål? I så fall måste de ju gå lägre.

Men spelmässigt hänger ÖSK fortfarande väl med de allsvenska lagen och med bättre effektivitet kan man slå vilket lag som helst.