Nio minuters mästarklass räckte

Vilket sällan skådat målfyrverkeri! 4-2 mot överraskningslaget Östersund, på bortaplan. På två matcher har ÖSK nu gjort sju mål! Och har visat en härlig kampmoral genom att vända dessa matcher. Det här är vad alla hoppades på inför säsongen, det här liknar det succéartade höstspelet ifjol. Ja, till och med i klass med hösten 2014. Och ändå hade man reservkapitalet Crespo på bänken denna gång.

Men det spelar ju ingen roll vem som gör målen, om det är Crespo, DG eller Kalle Holmberg. Ikväll var det de sistnämndas tur att träda fram. Holmberg som varit mållös innan fick äran att näta två gånger. Samma målsumma stod DG för, plus att han assisterade Holmberg. Vilken succé!

Daniel har vi ju sett kommit fram i många chanser tidigare, men där pricken över i:et saknats. Nu gjorde han två nästan identiskt lika mål i samma burgavel. Kalle nätade ju titt som tätt under försäsongen, och det är skönt att se att målen fortsätter att komma i mer betydande matcher.

Och vilken passning från Astrit Ajdarevic till 1-3. En fantastisk långboll till DG, som överraskar alla när han inte skjuter och istället passar Holmberg, som får helt öppet mål. Ett mycket vackert anfall. Mästarklass!

Crespo då? Jo, han fick komma in med några minuter kvar på matchklockan, men då ledde ÖSK med betryggande 4-2. Vilken sits Axén sitter i! Och vilka angenäma laguttagningsproblem. Men man vet att avstängningar kommer så småningom, så en bra bänk är absolut nödvändigt om topplaceringen ska hållas i fortsättningen.

Nu är man tvåa efter IFK Norrköping och läget ser väldigt ljust ut inför framtiden. Tryggt också att ÖSK kan vända matcher till seger. Det har nu hänt i hälften av omgångarna.

Sammanfattningsvis var det nio helt magiska minuter mellan den 51 och 60. Lika magiskt som matchminut 68 till 75 i söndags, men då gjordes "bara" två mål.

Semas show vände

Att vara inhoppare och komma in och vända en hel match. Det måste vara bland det skönaste som finns för en fotbollsspelare. Man ser det ibland och ikväll hände det på Behrn arena när ÖSK vann mot IFK Göteborg med 3-2.

I den 67:e matchminuten är ställningen 1-2 och IFK Göteborgs spelövertag känns övermäktigt för hemmalaget att rå på. Det har varit bud på 1-3 och någon poäng för ÖSK känns långt borta.

Inom tysk fotboll kallar man det för fingerspitzgefüh och här hemma säger vi fingertoppskänsla. Det var vad tränare Alexander Axén visar när han kastar in Maic Sema i den 67 minuten. Visserligen har han varit inhoppare förut, men inte förrän ikväll ger det resultat.

Bara en minut senare kvitterar Sema till 2-2 sedan Astrit Ajdarevic levererat en fin boll. Visserligen kommer Sema långt ut sedan han rundat John Alvbåge i Göteborgsmålet, och många brukar missa målet vid en sådan dålig vinkel. Men Sema har bra teknik och balans på kroppen och lyckas få in kvitteringsmålet. Plötsligt är det match igen och Göteborg verkar inte så farligt längre.

Ett mål ger ofta energi och så blir det även nu. Bara sju minuter senare har Maic Sema gjort 3-2 och bortalaget är i brygga. ÖSK har gjort det ingen trodde var möjligt. Det är inte för inte som IFK Göteborg var det sista laget att förlora en match i årets allsvenska. Ett oerhört svårslaget lag. Ska man vinna mot dem behövs en hel del flyt.

Även om man leder mot IFK så kommer de alltid igen. Så var det ikväll, eftersom de vände ÖSK:s 1-0-ledning till 1-2, och då såg det verkligen mörkt ut för svartvitt.

ÖSK har haft svårt att vinna mot Västkustlaget, men ändå så har det ofta blivit många mål. För bara några år sedan blev det 3-4 hemma, och många matcher har även slutat 2-2. Skönt för ÖSK att äntligen ha skakat av sig något av IFK-spöket.

Det kanske är lite orättvist att efter kvällen säga att Maic Sema är ÖSK:s nye Crespo, som var den spelare som fick byta av då Sema kom in. Visserligen är bägge spelarna mörkhyade, men där stannar likheterna. Där Crespo förlitar sig på sin styrka och snabbhet så är Semas förtjänster kvickhet i fötterna och smidighet. Sema utmanar rättvänd och kan skapa chanser på egen hand.  Ikväll fick Crespo inte de rätta bollarna att jobba på, därav bristen på målchanser från hans sida.

I övrigt kämpade kollektivet på bra och för att nämna några fler spelare än Sema vill jag framhålla DG, Gerzic och Erik Moberg. Vilken klippa han är i försvaret, vann de flesta nickduellerna. Rinne tog det han skulle och gjorde en ypperlig räddning då Tobias Hysén försökte runda målvakten.

Giffarna passar inte ÖSK

Inom idrotten brukar man prata om bogey teams, alltså spöklag. GIF Sundsvall är ett sådant för ÖSK, det är helt klart. Förra året inte en poäng mot norrlänningarna. Och förlusten med 1-3 ikväll var inget att säga om. Det var som förgjort.

Sedan kan man väl tycka att ÖSK inte hade behövt bjuda på de första två målen som de gjorde, men Jacob Rinne gjorde två avgörande räddningar så det jämnar ut sig. Han är absolut inte att lasta för förlusten.

Annars inledde ÖSK förtroendeingivande och borde ha tagit ledningen med tanke på de chanser som skapades och det spelövertag som innehades. Knuff i ryggar brukar domaren blunda för ute på planen, men i straffområdet ska det blåsas för sådana förseelser. ÖSK:s Crespo skulle gott kunnat få med sig en straff vid de olika tillfällena. Men som det blev hade det nu inte hjälpt.

ÖSK var bollskickligare än giffarna ute på planen, men de sistnämnda var effektivare. Och fotboll går ju som bekant ut på att göra mål. Känslan är att ÖSK lägger ner för mycket energi på sitt passningsspel så att tempot blir lidande. Ett snabbt och rakt passningsspel är optimalt, men tusan så svårt. Man blir lätt sårbar vid sådana försök.

Efter att giffarna haft en 2-1-ledning i paus fick DG utgå istället för Sema. Nordmark om in i stället för Gerzic och Hines-Ike bytte mot Ring. Inget av byten hjälpte dock och uppförsbacken hade blivit ännu brantare efter Sundsvalls tredje mål.

Nu är det bara för Svartvitt att skaka av sig det här och blicka framåt. Dessvärre är nästa motståndare också ett sådant där lag som är svårt att möta. För all del är det inte bara ÖSK som har det besvärligt mot IFK Göteborg.

Förhoppningsvis kan kvällens förlust tjäna som tändvätska inför söndagens hemmamatch. Bara man inte blir övertända. Då gäller det att sätta defensiven och Hysén blir inte lätt att tas med.

Välförtjänt ÖSK-seger mot Södra inför ny storpublik

Efter Jönköpings två raka segrar var ÖSK förvarnat, och man märkte inte tillstymmelse till underskattning. Nykomlingarna brukar ju vara som bäst i början av säsongen. Efter Jönköpings förlust mot ÖSK ikväll har bägge nykomlingarna förlorat, och det har förresten alla lag gjort utom Djurgården, IFK Göteborg och AIK.

Jönköping visade sig vara väldigt ambitiösa de första minuterna och ÖSK lät dem hållas. Sedan var det dags för Crespo att börja oroa Jönköpingsförsvaret. Först med en stolpträff i den 7 minuten och bara sekunder efter med en tilltrasslad situation, där han själv hamnade i stolpen med bröstkorgen. Man befarade en revbensskada, men kollisionen såg kanske värre ut än den var. Crespo reste sig upp, skakade om magen och var lyckligtvis redo för spel igen.

Efter en kvart hade även Kalle Holmberg en farlig chans inne i straffområdet, men skottet gick strax utanför stolpen. ÖSK hade hur som helst tagit kommandot om matchen och 1-0 låg i luften. Det kom i den 22 minuten då Mobergs inlägg nådde Crespo, som snyggt lade ner till Astrit Ajdarevic som i sin tur elegant placerade in skottet otagbart för Jönköpingsmålvakten.

Två minuter senare trodde man att det var en repris som visades. Hög boll mot Crespo som nickades ner till samme Ajdarevic, som satte dit högerfoten än en gång. Dock kom skottet strax över.

Innan säsongens början trodde man att det skulle bli Ajdarevic som skulle leverera passningarna Crespo och inte tvärt om. Men det är bara bra att se att det finns fler anfallslösningar.

ÖSK skulle göra 2-0 innan paus, men ett mål som blev bortdömt för offside. Linjemannen var tveksam och dröjde länge, vilket var förståeligt, eftersom det var oerhört svårbedömt. Jönköping då? Nej, de skapade egentligen bara en halvchans i första halvleken.

Direkt i början av den andra trodde man att ÖSK skulle göra sitt andra mål som hängt i luften. Ajdarevics fina pass friställde Crespo, som hade att välja mellan att skjuta direkt eller att runda målvakten. Det senare beslutet resulterade dock inte.

Sedan fick J Södra sin ordinarie målvakt Anton Cajtoft skadad och det blev ett avbrott i matchen. ÖSK behöll trycket men kunde inte skapa några direkta farligheter, ända tills den 78 minuten då Ajdarevics frispark snyggt räddades av den nyinsatta målvakten Damir Mehic.

I slutet höll publiken andan eftersom Jönköping satsade stort på en kvittering. Det fanns även vissa farhågor för straffavblåsningar. Dels vid Sebastian Rings brytning, även om den var klockren. Men kanske mest då Kalle Holmberg slet tag i en Jönköpingspelares arm i straffområdet.

Domaren lade till sju minuter och i den fjärde övertidsminuten kunde DG säkra segern med sitt snygga 2-0-mål. Trodde alla, men bara minuten efteråt blev det nerv i matchen igen då Tommy Thelin reducerade till 2-1. Detta blev ändå slutresultatet inför 7753 åskådare.

ÖSK ligger nu på delad fjärdeplats i allsvenskan, med sex poäng. Förra året skulle det dröja långt in i slutet av maj innan den poängsumman överskreds.

Rinne bakom tre poäng

ÖSK vann borta mot Helsingborg med 3-1, mycket tack vare sitt spelövertag i den andra halvleken. Och inte att förglömma, Jacob Rinnes suveräna målvaktsspel. Utan hans klassräddningar hade Helsingborg mycket väl kunnat göra sitt andra mål och då hade det blivit en helt annan match.

Helsingborg inledde målskyttet redan i den 18 minuten, då Bojanic fick hur mycket tid som helst att ladda bössan från nära håll. Otagbart för Jacob Rinne. Efter en Helsingborgshörna från vänster fanns ingen markering vid den bortre stolpen och bollen hamnade vid två ensamstående hemmaspelare, varav alltså Bojanic kunde sätta 1-0.

Inte långt därefter blev det ett hopslag mellan en Helsingborgare och Almebäck, som tappade bollen vid straffområdet och det var ytterst nära 2-0. Efter en trög start kom Astrit Ajdarevic in i matchen mer och mer. I slutet av halvleken fick vi se en härlig uppvisning av honom då han snurrade upp tre hemmaspelare, men fick det avslutande skottet strax utanför.

Den fina avslutningen av halvleken bådade gott till den andra och åtta minuter in i denna fick dessutom ÖSK turen på sin sida. Ajdarevic lade en högerhörna som man först trodde att Almebäck nickade in, men på reprisen såg man att Helsingborgsbacken Peter Larsson nickade i eget mål efter en misslyckad rensning.

Ett mål betyder alltid mer energi och ÖSK tog kommandot om halvleken. Totalt hade man ett 56-44- procentigt spelövertag. Men det hindrade inte Helsingborg att sticka upp på farligheter och utespelarna kan verkligen tacka Rinne för att det fortfarande stod 1-1.

Med det kraftiga spelövertaget var bortalaget värda ett vinstmål och det skulle komma sent omsider. I den 85 passade Sebastian Ring in bollen till Nordin Gerzic som med en yttersida kunde placera in bollen. Därmed hade båda ytterbackarna legat bakom förarbetet till målen och ytterbacksspelet fungerade mycket bättre i den andra halvan.

På övertid blev sedan Daniel Nordmark nerdragen och straffen var solklar. Crespo har varit straffskytt förr och det var skönt att målskyttet lossnade för honom i årets allsvenska.

Farligt att nicka till när DIF nickar till

Djurgården vann med 2-0 borta mot ÖSK, mycket tack vare sitt effektiva huvudspel. Okej, 0-1 på hörna i den 24 minuten är inte så mycket att säga om. Det är jättesvårt att förutse Sam Johnsons löpning som slutar med att han sätter dit skallen och gör det otagbart för Jacob Rinne i ÖSK-målet.

Men vid 0-2 i 56 minuten borde mittförsvaret ha varit mer vaket och det såg ut som om Djurgårdens Omar Colley helt ren kunde sätta skallen till. Lägg därtill att DIF har långe Mathias Ranegie längst fram så förstår man att det inte var sista gången som stockholmarna kommer vinna matcher på sitt hörn- och inläggsspel.

Ranegie hade ett bra nickförsök i den första halvlekens 22 minut, men där bollen gick rakt i famnen på Rinne. I samma minut hade förresten Robert  Åhman Persson också en farlig nick, som nog får räknas som ÖSK:s bästa chans i matchen.

Då förstår man att drabbningen var ganska chansfattig, åtminstone från ÖSK:s sida där inte mycket skapades framåt. Några försök till djupledsbollar till Crespo, som man har hoppas bli det största anfallsvapnet, gjordes men antingen blev bollarna för långa eller också lästes de effektivt av DIF-försvaret.

Man efterlyser också ett farligare ytterbacksspel, ett måste för att ÖSK riktigt ska hota framåt. Daniel Björnqvist vågade ta några löpningar, men hade ingen lycka i de avgörande momenten. Sebastian Ring vågade inte, särskilt inte efter sin fadäs när han ramlade omkull och tappade boll. Man kan dock förstå att han ligger lågt, nykomling som han är i dessa sammanhang.

Men det är förvisso också amerikanen Brendan Hines-Ike som kom in med fem minuter kvar. På den korta tiden visade han att han verkligen är att räkna med i försvaret, och där finns offensiva kvalitéer. Kanske att han borde ha fått varit med i startelvan? Men det är alltid lätt att vara efterklok.

På något sätt känns det som om laget behöver ha ytterligare några matcher på sig för att alla bitar ska falla på rätt plats.

Till sist: ett mäktigt ÖSK-tifo som inledningsvis hyllade Anders Karlsson inför 11 247 åskådare.

Premiär för länslagen

Det är inte ofta som allsvenskan och superettan börjar samma helg, men så är nu fallet i dagarna. På söndag den 3 april blir det het stämning på både Behrn arena och Stora Valla.

Redan klockan 14.00 tar Degerfors mot Athletic FC United från Upplands Väsby och ÖSK får senare möta en annan Stockholmsklubb, nämligen publikstarka Djurgårdens IF.
Den riktigt fotbollsintresserade hinner faktiskt med att se bägge drabbningarna. Ja, även Örebrospelarna som ingår i Degerforstruppen, som är flera stycken.
Som vanligt brukar Länsposten presentera de bägge lagens nyförvärv innan säsongen börjar och när det gäller ÖSK är det väl egentligen endast två helt nya spelare; Maic Sema och amerikanen Brendan Hines-Ike. Jag plockade fram skolengelskan och frågade den sistnämnde:
Vad visste du om svensk fotboll innan du kom hit?
– Zlatan Ibrahimovic kände jag förstås till, plus lagen Malmö FF, AIK och IFK Göteborg. Men jag visste absolut ingenting om ÖSK.
Han är imponerad över sättet man tar hand om unga spelare i Europa, med ungdomsakademier och så vidare. I USA vore det otänkbart för ungdomsspelarna att få träna med A-laget. När jag frågar honom om hans chanser att slå sig in i det amerikanska landslaget skrattar han lite och säger:
– Jag har faktiskt även irländskt medborgarskap, så det kanske lika gärna kan bli där.
Irland, hemska tanke, det får bli efter EM i så fall.
Nyförvärven verkar vara på bra humör så här efter en lyckad träning och skämtar med varandra. Astrit Ajdarevic berättar att han börjat komma igång efter skadan, efter en del inhopp i några matcher.
Både han och Martin Broberg är förstås välbekanta för publiken efter den fina hösten, och behöver egentligen ingen närmare presentation, trots att de gör sin första vårsäsong. Backen Michael Almebäck känner många också till, men för att göra en kort repetition så kommer här andretränare Axel Kjälls beskrivning:
– Det är en spelare med erfarenhet, men även chans till utveckling. Styrkorna är hans ledaregenskaper och snabbheten.
– Maic Sema är en duktig spelare en mot en, bra på att skapa målchanser både för sig själv och andra. En oberäknelig spelare som kommer bli ett bra tillskott på offensiven.
– Brendan har efter provspel gjort ett väldigt proffsigt intryck. En spelskicklig mittback med en bra passningsfot, som vi ser en stor potential i. Både på kort och lång sikt.

Degerforstränaren Patrik Werner skulle iväg på upptaktsträff, men jag hinner ändå med att fråga honom om lagets förutsättningar i årets superetta.
– Det känns väldigt svårt att sia i år, vi kan bli ett topplag, men även ett bottenlag eller mittenlag. Vi får se efter några omgångar. Samtliga sju nyförvärv känns väldigt bra i år, och det gäller för oss att nu bygga ett väl samspelt lag.
Omdömet om de sju nyförvärven ger andretränaren Jonas Lindskog:
– Jesse Öst är en målvakt som vi hämtat från Finland, där han spelat i högstaligan i fyra – fem år. Han har gjort en jättefin försäsong hos oss.
– Christoffer Wiktorsson är en jättebra mittback som hade platsat i vilket lag som helst, men vi är glada att han valde att komma hem igen. Han har dessutom ett bra skott.
– Jonathan Azulay spelade i Östersund förra året, en ytterback som även kan spela mittback. Har mycket rutin både från Örgryte och IFK Göteborg.
– Ronny Sabo gjorde en liknande resa med att föra upp sitt lag till allsvenskan, eftersom han förra året spelade i Jönköping. En vänsterytter som även kan spela till höger. En poängspelare, som vi absolut kommer att behöva.
– Sebastian Ohlsson är en spelare som vi har haft ögonen på under flera år. Han har spelat division ett-fotboll i Skövde. Senast har han spelat i BK Häcken. Han kommer bli ett utropstecken hos oss i år.
– Amor Layoni är en högeryttermittfältare som var stjärna i Brage. En perfekt ersättare för Astvald, snabb och bra med boll, irrationell.
– Magnus Solum är en norsk forward som vi hittade i Kongsvinger, som ville ha en ny utmaning. Han är ett bra komplement till Peter Samuelsson på topp. Han är målfarlig och bra i djupled, bra i box.
Jonas tycker det verkar vara en tuff serie och det är svårt att tro någonting. Men att bli bättre än förra årets niondeplats är ändå en ambition. Om allt faller på plats finns möjligheter att vara med i toppstriden.

I närheten ser jag Boris René, f´låt Boris Lumbana, som han heter som fotbollsspelare, när han inte är med i Melodifestivalen.
Finns det några likheter mellan artisteriet och fotbollen?
– Jodå, det gäller att leverera och bjuda publiken på kvalité. Sedan har man det här med media och så vidare. Och även på scenen kan man se det som ett lagspel, ihop med musiker och dansare.