Grattis Djurgården!

Att ÖSK skulle ha något att sätta emot i hemmamatchen mot Malmö FF, var det väl ingen som trodde. De ljusblå hade allt med sig, en högljudd klack, motivation och klass. Att de i allra högsta grad hade att spela för guldet märktes redan i början av matchen. Efter en kvart hade två mål gjorts både i Norrköping och i Örebro. Alla fyra målen i Malmös favör.

Dock är jag ganska säker på att MFF:s andra mål egentligen var offside, men det kvittar, för de radade upp målchanser. Det hade kunnat vara 0-5 redan i paus och det närmaste ÖSK kom var ett ribbskott av Kevin Wright.

Redan när jag såg Djurgården hemma i april på Behrn arena förstod jag att de skulle komma långt i årets serie. Då var det länge sedan jag såg ett så utspelat ÖSK. Så både årets första och årets sista hemmamatch blev rejäla utskåpningar.

Att en 36-åring blir vald till matchens ÖSK:are kanske också säger en del om övriga laget. Men man var inte på tårna idag helt enkelt. En ÖSK-upplaga som vi såg på plan idag hade haft svårt att hävda sig i allsvenskan, och det är väl tur att man gjort bättre matcher under säsongen, så att nedflyttningsspöket har hållits undan.

MFF fortsatte att trumma på efter paus, vilket snabbt resulterade. Kanske bortaklacken anade oråd i den 50 matchminuten då 2-1 kom upp på resultattavlan från matchen mellan IFK Norrköping och Djurgården.

Ungefär samtidigt som Markus Rosenberg punkterade matchen med sitt 0-5-mål så kom 2-2 upp på resultattavlan. Detta betydde att guldet fanns hos Järnkaminerna.

Men Hammarby då? Ja, eftersom de var så sena med målskyttet hemma mot Häcken fick de finna sig i att skugga Malmö, som hela tiden hade bättre målskillnad än både Hammarby och Djurgården. Men när slutsignalen kom och DIF hade säkrat 2-2 spelade ingen målskillnad i världen någon roll i slutstriden.

Vi får säga grattis till ex-ÖSK:arna Astrit Ajdarevic och Kevin Walker, plus förstås till Rolle Åhman som gör en del jobb i den föreningen.

På tal om ÖSK-legendarer på Eyravallen så fick jag nöjet att samla fyra sådana på bild i pressrummet; Thomas Nordahl, Dixie Ericsson, Anders Edh och Sven-Gunnar Larsson. Fotbollssnacket med dem, plus rapporttavlan var dagens behållning.

Samtidigt säger jag tack till Krister Linnér och alla andra pressvärdar under årens lopp. De har alltid varit serviceminded och haft ett trevligt bemötande under åren som LP-bloggen har funnits. Nu är framtiden för Länsposten osäker, men förhoppningsvis kan ändå bloggen fortgå i någon form.

Fjärde raka utan förlust

ÖSK fortsätter att undgå förlust. Efter vändningen mot Falkenberg var det nu ikväll fjärde raka, nu mot Kalmar borta. Liksom förra måndagen blev det en poäng, men denna gång var inte ÖSK lika överlägsna. Så 1-1 får väl bedömas som någorlunda rättvist.

Även ikväll fick ÖSK straff, vilket det blivit ett antal av den senaste tiden. Nu blev det dessutom två stycken. Fortfarande är det egentligen oklart vem som ska vara den förste straffläggare. Efter att Filip Rogic och Carlos Strandberg tidigare nätat klev i förra matchen Martin broberg fram, som ett tredje alternativ. När han då missade så blev återigen Strandberg kvalificerad när kvällens första straff skulle läggas efter 20 minuter av den andra halvleken. Dock missade Carlos och logiskt sett borde straff nummer två ha gått till Rogic. Men Carlos var envis och het, nu skulle den bara in efter den första missen. Och ett distinkt skott i målvaktens högra hörn var tillräckligt för att bollen skulle gå förbi, trots att han gick åt rätt håll.

Under veckan får väl Rogic, Broberg och Strandberg ha en intern straffuppgörelse på träning.  Först till fem straffmål bakom Oscar Jansson får kanske bli den fortsatta straffläggaren. Eller hur ska Axel Kjäll gå till väga? Men efter Strandbergs mål kommer kanske han ändå närmast ifråga.

Vid den första straffsituationen var det hands på en Kalmarspelare. Vid den andra var ÖSK:s Kevin Wright igenom på vänsterkanten och även om han kom för långt ut och målchansen egentligen var över, så ser man på reprisen tydligt att Kalmars målvakt Lucas Hägg Johansson är på och drar i ÖSK-foten. Det är tydlig kontakt och domaren dömde således rätt.

I den första halvleken var det egentligen bara två målchanser, en för vardera laget. Broberg hade ett rungande skott som räddades av en försvarare. Den bästa chansen hade istället Kalmar då York Rafaels nick är på väg att segla in i ett öppet mål, sedan Oscar Jansson missbedömt ett inlägg. På mållinjen dyker Martin Lorentzon upp som en räddande ängel, och det var fortfarande 0-0 i paus.

Kalmars kvittering med tio minuter kvar var ett läckert frisparksmål av Victor Elm. Ett sådant som vi ofta sett Nordin Gerzic göra.

ÖSK har fortfarande bra statistik mot Kalmar och har inte förlorat på de senaste sju mötena.

ÖSK värda segern

Det blir alltid händelserikt när ÖSK tar emot IFK Göteborg, så ock ikväll. Vid pressläktaren innan matchen sa jag "det blir fyra mål ikväll", mest med tanke på att ÖSK gjort just fyra mål de senaste två matcherna. Nu blev det ju också fyra mål, tillsammans i och med 2-2.

Det var alltså bäddat för ett klassikermöte och man har sett många olika duster mot Änglarna genom åren. År 1970 var ju deras supportrar inga änglar precis, i Sveriges första huliganmatch. Jag har varit med om att ÖSK legat under med 0-4 i paus, och rasande gått därifrån. En annan match blev det också 0-4 och det var då det presenterades ett helt osannolikt mål. Jag tror det var 2007 och Andres Vasques satte höger fot bakom vänster och tryckte till bollen. Har aldrig förr eller senare sett ett sådant.

Men ÖSK har också gjort snygga mål mot IFK, minns bara Besaras uppvisning sommaren 2017. Det blev 4-2 och ett hattrick.

ÖSK kom till matchen ikväll från just hattrick, två stycken till och med. Först Rogics mot Falkenberg och sedan Carlos Strandbergs mot Helsingborg. Nu blev de bägge mållösa just ikväll, men kunde rada upp chanser.

Efter en trevande inledning med få målchanser kopplade ÖSK greppet om matchen efter en halvtimme. Det var en spelglädje som inte funnits tidigare, och det syntes att storsegrarna hade gjort verkan. ÖSK hade 1-0 inne och det var ytterst tveksamt om det var offside, som linjedomaren tyckte.

ÖSK var värt en ledning, men så kom kallduschen. En blixt från klar himmel då Robin Söder efter en tilltrasslad situation kunde prickskjuta in 0-1, bakom en skymd Oscar Jansson.

Nåväl, ÖSK lät sig inte nedslås  av det och tog tag i den andra precis som man avslutat den första. Man radade upp målchanser och Martin Broberg prickade ribban. En kvittering låg hela tiden i luften i anfall efter anfall.

Så kom då nästa kalldusch i den 63:e minuten, återigen genom Robin Söder - 0-2. Men starkt av hemmalaget att ändå inte ge upp och hoppet tändes verkligen i den 69:e minuten då ÖSK fick straff. Dock en dåligt lagd straff genom Martin Broberg och bollen gick över.

Vid det läget måste det känts oerhört tungt för Svartvitt. Att ha 0-2 i baken och en nyligen missad straff. Då krävs mental styrka och det hade ÖSK:arna. Utdelningen skulle komma i form av 1-2 av Jake Larsson i den 82:a och göteborgarna maskade och maskade. Målvakten gjorde sig till åtlöje genom att byta bollen vid utspark, och Nzuzi Toko blev varnad för maskning.

Därför kändes det så skönt att åtminstone någon rättvisa skipades, då Agon Mehmeti skickade in den sena kvitteringen när klockan stod på 93.14. Man ska inte gapa efter mycket, men visst var ÖSK egentligen värda segern.

Nu ser det ljust ut till bortamatchen mot Kalmar. Bara man behåller samma fokus som i de senaste matcherna.

ÖSK övertygar inte

Nej, årets upplaga av ÖSK står inte att känna igen. För många brister i försvaret har gjort att baklängesmålen trillar in och då är det svårt att vinna matcher. Särskilt som det egna målskyttet också har gått trögt.

Personligen är jag tveksam till att Kevin Wright spelar i försvaret. Tycker nog att hans kvalitéer görs sig bättre högre upp i laget. I försvaret har det istället blivit för många tilltrasslade situationer.

Redan i inledningen av hemmamatchen mot IFK Norrköping var det kaos i ÖSK-försvaret och bollen gick som på ett flipperspel. Det betydde 0-1 redan efter tre minuter och vad värre var, IFK låg hela halvleken på för ett andra mål. ÖSK skapade blott några halvchanser, men var egentligen aldrig nära.

Man har hela tiden förstått att Norrköping är bättre än tabelläget och de spelade mer som ett lag som ska tillhöra det övre skiktet. Och ÖSK som ett lag som ska tillhöra det undre. Men det är bara att acceptera att årets upplaga inte håller för bättre, det blir att tampas med Falkenberg, Eskilstuna, Sirius, Helsingborg och Sundsvall.

Trots att ÖSK vann matchen innan derbymötet mot Peking så kom det bara drygt 5 000 till Behrn arena, denna soliga och fotbollsvänliga torsdagskväll. Normalt sett så borde det vara närmare det dubbla.

Nåväl, inledningen av andra var betydligt bättre från ÖSK:s håll och det resulterade nästan direkt, när Carlos Strandberg lyckades få in bollen efter en stolpretur. Men det var Norrköping som hela tiden kändes tyngre. 1-2 skulle följdriktigt komma sedan Jordan Larsson fick bollen i straffområdet helt omarkerad.

ÖSK helt utspelat

ÖSK hade inte mycket att sätta emot i kvällens hemmamatch mot Djurgården. Det var klasskillnad, och 0-3 talar sitt tydliga språk. Antingen är Djurgården väldigt bra i år, eller också … Ja, man vågar knappt slutföra meningen.

ÖSK hade en hyfsad tiominutersperiod i slutet av första halvlek, efter att Djurgården dominerat stort. 0-1 kom ganska logiskt i den 28 minuten efter en stark period för bortalaget. Ett inlägg letade sig sedan ut till Aslak Fonn Witry som på distans kunde sätta bollen i nät. Norrmannen har ett ruskigt skott som han skulle visa fler gånger under kvällen.

Någon vidare skytt är egentligen inte ex-ÖSK:aren Astrit Ajdarevic, som testade några gånger utan lyckat resultat. Men hans passningsfot är bland de bättre i allsvenskan och den kommer Djurgården få mycket nytta av.

Andra halvlek började inte som den första slutade, d.v.s. med ÖSK-press. Nej, här var det DIF som tog över taktpinnen direkt. Man ville säkra och gjorde det också i den 71:a minuten genom Mohanedbuya Turay, fullt rättvist. ÖSK hade inte haft något i den andra vid det läget.

Witry skulle mot slutet helt punktera matchen genom sitt 0-3-mål.

Det bästa med fotbollskvällen var väl ändå att se Glenn Hyséns realityshow på Kanal 5. Inte för att man brukar följa den, men nu var han och barnen i Liverpool. Det var en höjdare och se den respekt han fortfarande har bland fansen där. En hotellägare hade till och med uppkallat och inrett ett av rummen efter Glenn. Inslaget från England hade gott kunnat få utgöra en längre del av programmet.

Här nedan en bild på Glenn när han var i Örebro och invigde en Panna football-anläggning. Länspostens utsände ingick i Glenns motståndarlag och fick på en riktig rökare … i magen på göteborgaren!

Snöplig ÖSK-förlust

När beskedet kom att ÖSK skulle få möta en nykomling så kändes det inte bra. Av gammal hävd och vana så brukar nykomlingarna alltid starta bra, för att sedan dala i slutet av säsongen. Så det hade därför varit bättre att få möta Falkenbergs FF i omgång 20 eller liknande, istället för i premiären.

Nåväl, ÖSK kämpade på för att bryta trenden, men inte bättre än till en ribbträff. Det hade väl varit ett kalasbyte när Jake Larsson kom in i den 76 minuten och bara sekunder senare fått göra mål. Istället knäade han bollen i ribban. Han var där fri med Falkenbergsmålvakten, men lyckades inte få kontroll på boll och ben.

Falkenberg hade också en ribbträff i den andra halvleken. Och i den 58 nådde Björkengren högst i en nickduell och lyckades få bollen stolpe in. Otagbart för Oscar Jansson, men Björkegren fick stå alldeles för ostörd. En försvarsmiss från ÖSK:s sida.

Egentligen hade 1-1 varit mest logiskt och rättvist i matchen, men det gäller förstås att göra mål. Det kan bli svårt för ÖSK att förpassa bollen över mållinjen i år, utan Kennedy och Besara.

Men okej, bara en match spelad och nu gäller det att hämta nya krafter till motståndet mot tuffa järnkamine den 8 april.

Det värsta är att ÖSK i omgång 3 har ytterligare en nykomling på bortaplan. De varvar alltså nykomlingar borta med huvudstadslag hemma. En kombination som tyvärr kan få Svartvitt att kamma noll.

Mars är allsvenskans månad

Förr om åren var april den verkliga fotbollsmånaden då en längre tids fotbollstörstande kunde släckas. I år kör man igång redan i mars, om än den sista dagen i månaden. För den 31/3 är det äntligen allsvensk fotbollspremiär och ÖSK åker ner till Halland för att ta sig an Falkenbergs FF.

Faktiskt riktigt oroväckande, eftersom nykomlingar brukar inleda väldigt starkt. Men det har ju också kunnat vara Helsingborg, som lär vara snäppet värre, med svårforcerade Andreas Granqvist som mittlås i försvaret.

ÖSK får slicka såren efter den snöpliga cupsortin och nu inrikta sig på det verkligt fotbollsmässiga - allsvenskan. Det ska bli intressant att se vad Axel Kjäll kan åstadkomma med laget i år, nu när han blivit riktigt varm i kläderna.

En del intressanta nyförvärv har redan presenterat sig som Viktor Prodell och Jake Larsson. Vi hoppas att nygamle Martin Broberg kan komma i gammalt fint slag igen. Och att nyförvärvet från förra året Rodin Deprem kan blomma ut.

Degerfors gör också sin premiär söndagen den 31:a, borta mot Syrianska. Laget som för bara några år sedan låg i allsvenskan, lär vara på hugget direkt. Ett synnerligen svårt utgångsläge för rödvitt, ungefär samma som för ÖSK.

I damallsvenskan får KIF Örebro vänta ända till den 14 april innan serien drar igång med hemmamatch mot Vittsjö.

Innan alla dessa matcher väntar två viktiga kamper för blågult. Först den 23 mars med hemmamöte mot Rumänien på Friends. Tre dagar senare väntar det stora "derbyt" med Norge på bortaplan.