Alla heter Daniel i Örebro ...

IFK Göteborg hade fyra Glenn en gång i tiden, men ÖSK kan ståta med fyra Daniel. Två av dem, Sobralense och Nordmark, kom till klubben efter att värvningsfönstret stängde tidigare denna månad. De fick komplettera de andra två som redan fanns, Björnqvist och Gustavsson.

Två av de fyra, den förstnämnde och sistnämnde, stod också för kvällens mål hemma mot Brommapojkarna. Daniel Sobralense fick dessutom äran att göra sina första två för sin nya klubb. Han är ju inlånad just från IFK Göteborg.

ÖSK är inne i ett stim just nu, nio poäng och nio mål på tre matcher. Jag tycker man även kan räkna in bortamatcherna mot Mjällby och MFF i denna radda starka insatser av sportklubben. Det är förargligt att det nu blir ett landskampsuppehåll, men vi får hoppas att den goda formen kan bevaras.

I och med segern tog man sig även förbi Helsningborg och ligger nu på åttonde plats i tabellen, på den övre halvan. Det måste kännas skönt för tränare Axén och han kan njuta nu några veckor över de sköna segrarna. Vilken fingertoppskänsla han visade i den andra halvleken då man satt och var livrädd för att BP skulle kvittera. Axén slängde in DG som knappt hade rört bollen innan han med friska ben sprintade förbi BP-försvaret och satte förlösande 3-1.

Innan dess hade Daniel Sobralense i den första halvlekens 29:e minut tagit ledningen för ÖSK med 1-0. Ett skott som många på nya läktaren trodde tog i burgaveln, men som fick jubla när målskytten jublade. En fin publiksiffra förresten, 6664 personer, mot jumbon i serien en fredagskväll. Intresset för fotbollen är verkligen tillbaka, lagom till ishockeysäsongens första tillställningar.

Sobralense var matchens lirare och såg också till att göra 2-0 i den 62:a minuten. Han styrde och ställde i laget och visade stor pondus. Det är bara att gratulera klubben till fyndet. Men trots 2-0 var BP inte ofarligt och det visade de vid flera tillfällen, där Oscar nödgades till avgörande ingripanden. Deras reduceringsmål kom i den 69:e minuten av Gustav Sandberg, efter flera farliga högeranfall. Denne Sandberg kom bara några minuter senare ensam med Oscar Jansson, som fick visa sitt fina målvaktsspel.

Crespo då? Ja, han var stark som vanligt, men kom inte till några avgörande lägen. Hans nick innan 2-0, hade dock mycket väl kunnat gå in. Sen blev han upphakad vid ett par tillfällen där åtminstone en straff varit befogad. Men Alhassan är inte spelaren som lägger sig i första taget, vilket i dessa fall verkade bli till hans nackdel, tyvärr.

Bra kämpat ändå, KIF-tjejer!

"Supermatchen alla väntat på" stod det i KIF Örebros matchprogram inför mötet med FC Rosengård. Ettan mot tvåan, en seriefinal i damallsvenskan, där de flesta i landet nog hoppades på en hemmaseger för seriens spänning skull. Nu kan man nog säga att årets serie är avgjord, Rosengård lär inte tappa tillräckligt många poäng.

Det ser ut att bli dubbelt Malmö för andra året i rad, både i herr- och damallsvenskan. Malmöklubbens fjärde titel på fem år. Men i år har ändå KIF Örebro lyckats utmana mästarinnorna och det bådar gott inför kommande år.

Nu ska direkt sägas att kvällens resultat 0-1 ingalunda var rättvist. Hemmalaget skulle ha haft minst en pinne med sig. Man får ha förståelse för att domarinsatserna inte kan vara på samma nivå som i herrarnas högsta serie, men man kan helt klart peka på tre elementära missar. Att det inte är offside vid motståndarnas bakåtspel, att låta hörnan gå innan slutsignalen ljuder och det mest ödesdigra för KIF:s räkning, missen att inte blåsa straff vid nerdragningen av Sarah Michael. Straff där och 1-1 hade gett en helt annan matchbild och kanske tre poäng, och kanske, kanske serieseger ...

Men om inte om funnits, som gumman sa. Nu ska man väl inte gräva ner sig i missade domslut, KIF hade gott om chanser att greja till mål själva. Ogonna Chukwudi är ett storfynd som laget kan bygga mycket kring i framtiden och ikväll överglänsde hon självaste Marta i bortalaget. En frisk Sarah Michael från start hade tillsammans med alltid farliga Sanna Talonen inneburit en annan spets i avslutningarna.

KIF Örebro är starka och måste vara svåra att möta för vilket lag som helst. Rosengård hade stora problem, särskilt i den andra då hemmalaget tryckte på. KIF radade upp chanser även i den första, och det är så typiskt att det istället för mål framåt blir ett baklänges sådant. När Rosengård tog ledningen tilläts Marta stå helt själv framför mål och kunde till och med kosta på sig att dra en KIF-back innan hon satte bollen i nätmaskorna. Det räcker med en chans för den typen av spelare som kan avgöra en match, en hel serie.

När KIF låg på som mest öppnade det sig kontringslägen för Rosengård. Där får hemmalaget verkligen tacka sin keeper Stephanie Labbé som höll kvar spänningen in i det sista. Bland annat med två helt sanslösa räddningar med Malmöspelare helt rena med målvakten.

De 2947 i publiken fick även lite extra underhållning under matchen. I den 6:e matchminuten blev KIF-försvaret nämligen förstärkt av en and, som lyckades hindra ett Rosengårdsanfall. Den blev dock bortskrämd, men kom tillbaka i den 9:e minuten till publikens jubel. Underlaget är ju konstgräs och det var sannerligen också en konstig gräsand som inte kan se skillnad på vad som är vad.

ÖSK rycker i tabellen

Tre poäng och fyra placeringar upp. Så jämnt och spännande är det i årets allsvenska, i det avsnittet av serien där ÖSK håller till. Att få en straff emot sig efter ledning är något som har hänt alltför många gånger denna säsong, mot BP, Norrköping och Malmö. Man var rädd att något liknande skulle hända även ikväll  i den 85:e matchminuten, då matchen Åtvidaberg - ÖSK stod 1-2. Men Daniel Björnkvists duell med Ricardo Santos bedömdes vara juste. Helt riktigt egentligen, även om förstås Åtvidabergarna tyckte annorlunda.

Det är skönt att äntligen skåda ett behärskat spel i målmässigt överläge, något som varit
ÖSK:s akilleshäl tidigare. Men redan mot AIK förra söndagen visade det sig att man var på rätt väg. Då var 3-2-ledningen mera illa ut än uddamålsledningen ikväll.

Det är också så otroligt viktigt att Crespo levererar, det som vi alla väntade på den dagen han var tillbaka från skada. Crespo själv visste säkert innerst inne vad han kunde prestera, även om det gick knaggligt i comebacken. Nu har han alltså gjort sex mål på fyra matcher och kvällens två var typiska Crespomål.

Det första redan i 5:e minuten med en långboll från Robert Åhman-Persson som Åtvidabergsbacken Hallingström missbedömde, men där Crespo likt en kobra var med och högg åt sig bollen. Sedan fick vi se ett kliniskt avslut ur svår vinkel. Det andra också efter en långboll från RÅP, som nickskarvades ner av Marcus Pode till Crespo som drämde till. Han har kraft i sina skott och det var också det som gjorde att bollen letade sig in i nätmaskorna via Åtvidabergare. Det målet kom viktigt nog i första halvlekens näst sista minut, och i paus hade siffrorna 1-2 nästan lika gärna kunnat vara 2-1.

Oscar Jansson brukar ha gott omdöme, men ingripandet före ÖSK-ledningen hade oroväckande mycket Tomer Chencinski-varning i sig. Men eftersom ÖSK ändå vann får vi försöka förtränga det misstaget. Oscar får bjuda den räddande ängeln Erik Moberg på middag någon dag.

Årets match på Behrn Arena

                     AIK-tränaren Andreas Alm kunde bara gratulera ÖSK till vinsten


Oj, oj, oj vilken gastkramning mot slutet av matchen ÖSK - AIK inför 8 393 åskådare. Och vilket skönt slut sedan! Det hade varit grymt att tappa poäng för andra matchen i rad med ett tvåmålsförsprång i paus. Men min känsla innan matchen var ändå positiv, och det gick ju också vägen i eftermiddag.

Mot MFF i ondags hade ÖSK:arna ordnat till två mål efter 19 minuter. Mot AIK tog det bara 17 minuter för att få samma utdelning, och som inte det räckte, ytterligare en balja i den 21:a matchminuten. I anfallet efter var Marcus Pode ytterst nära att göra ett äkta hattrick, men det hade väl varit för bra. De tre hemmamålen var inte vilka som helst.

- Kvalitetsmål, sa AIK-tränaren på presskonferensen.
- Drömmål, sa ÖSK-tränaren.

Och en drömöppning av matchen, med tre skott på mål, där alla satt. AIK-målvakten hade alltså 0 i räddningsprocent.

Det var ÖSK:s första hemmavinst sedan i april då Åtvidaberg slogs tillbaka. Lustigt nog även då med en ÖSK-ledning på tre mål, som sedan sakta krympte. Med onsdagens dramatiska avslutning i åtanke hade man på känn att något liknande kunde hända. För AIK var liksom MFF i onsdags, ett riktigt bra lag.

Man förstår att de bägge lagen ligger i toppen, och AIK har lyckats skapa ett mycket tekniskt och spelskickligt lag. VM-stjärnan från i somras Celso Borges, Costa Rica, var bara en i raden av utländska spelare som snurrade med ÖSK:arna. Stockholmarnas bollinnehav var övervägande och stundtals var det spel mot ett mål.

Men det gäller att sätta sina målchanser, vilket alltså ÖSK gjorde. AIK fick ändå till sin första reducering i den 43:e minuten genom Henok Goitom, vilket sannerligen hade hängt i luften länge.

En stormoffensiv inleddes även i den andra av bortalaget. ÖSK gjorde tre relativt snabba byten, ett innan och två efter paus, där spelarna Pode, Åhman och Crespo alla hade skadekänningar. Förmodligen var de även rejält slutkörda efter AIK:s många anfall i den första. Att jaga boll tar mycket på krafterna. ÖSK fick faktiskt bättre koll på spelet efter Ahmed Yasins inträde i den 65:e minuten.

En hemmaspelare som stod upp bra var nyförvärvet Daniel Sobralense som fick göra 90 minuter, och kunde visa sin klass. Där är ÖSK-ledningen att gratulera. Även namnen Nordmark hade de där viktiga kvaliteterna att hålla i bollen. Nordin Gerzic visade fin pådrivaranda.

Men ändå höll det således på att "skita" sig helt och hållet. Oscar Janssons enda misstag kom vid 3-2, då han gjorde ett halvdant ingripande och bara fick handen på en inläggsboll. Bollen hamnade istället framför Kennedy Igboananike, som nästan fick helt öppet mål.

Efter det höll både Gerzic och Wikström på att göra självmål, snacka om gastkramning. Så Ahmed Yasins punktering kändes otroligt skönt för alla ÖSK-spelare och publik.

Hur viktigt var det att Ahmed äntligen fick göra mål? Frågan ställdes till Alexander Axén.

- Ja, vi har pratat om det där och det var naturligtvis otroligt viktigt.

Kuriosa 1: Resultatet 4 - 2 var unikt, aldrig någonsin har det blivit sådana siffror lagen emellan.
Kuriosa 2: Häckens tränare Peter Gerhardsson syntes på pressläktaren, för snart ska göteborgarna möta AIK borta. Gerhardsson lämnade sin plats efter 38 minuter när ÖSK ledde med 3-0, och förmodligen nöjd över vad han hade sett.

Tack ändå ÖSK, för en spännande match...

... även om det känns en aning surt, med tanke på sättet Malmö bjöds in i matchen. Nåväl, det var ingen som hade väntat sig något annat än noll poäng, och skåningarna fick sig i alla fall en rejäl dust om poängen.

Man får ta med sig det positiva att Crespo har börjat hitta målet igen, det bådar gott inför framtiden. Han verkar kunna finna de där luckorna som anstår en målskytt. På tal om det så räckte det att Marcus Rosenberg fick fritt svängrum och så var det mål, 3-2 när bara minuten återstod av ordinarie tid.

ÖSK saknade heller inte chanser till flera mål i den första halvleken, ett stort steg framåt mot t.ex. matchen mot Halmstad. Sedan ska man inte heller glömma bort Oscar Janssons alla klassräddningar, som höll ÖSK kvar i matchen. En dubbelräddning i den första halvleken var särskilt svettig.

Nu är det bara att ladda om batterierna till söndag och ge ett annat topplag kalla kårar. För det hade säkert MFF under den första halvleken och blev t.o.m. utbuade i paus av sin hemmapublik. ÖSK har goda chanser till poäng och kanske rentav seger, nu när två nya Daniel har gjort entré i truppen. Det innebär en positiv konkurrenssituation, där ingen egentligen ska gå säker på sin plats i laget.

Det är bara att gillra gnagarfällorna och gilla läget, inför förhoppningsvis en månghövdad publik.

Den som väntar på något gott ...

... väntar alltid för länge. Så brukar det gamla ordspråket ibland skämtsamt travesteras, men nu kan många otåliga ÖSK-anhängare äntligen andas ut. Och så lägligt vinsten kom. Mot Mjällby hade laget allt att förlora och i den andra Sydsverigeresan på bara några dagar har man i stället allt att vinna. Och under ytterligare några dagar möter Svartvitt både 1:an och 2:an i allsvenskan, matcher där laget verkligen kan njuta av situationen nu. ÖSK:arna är förlåtna efter Mjällbyvinsten och mot MFF resp. AIK är varje poäng ren bonus.

Vidare är det matcher där man kan vara med att påverka den allsvenska utgången, att göra serien mer spännande i fortsättningen. Jag tror att ÖSK-spelarna verkligen kommer gilla läget, att vara i den absoluta hetluften igen.

Och en som verkligen gillade att vara det var Oscar Jansson, som förmodligen gått och längtat och längtat. Efter sina flera oturliga skador var han så tänd inför uppgiften att han säkert kunnat gå upp i anfall själv om det så hade behövts. Men han skötte målvaktsarbetet på ett föredömligt sätt och tryggheten och pondusen smittade verkligen av sig.

Nu hade ju Jacob Rinne inte gjort några dåliga insatser tidigare, men en spelklar och revanschsugen Oscar visade sig bli tungan på vågen denna gång. Energin smittade av sig på Erik Moberg i mittförsvaret och vidare upp på planen bland andra ÖSK:are. Ibland är marginalerna hårfina.

"Stolparna ska vara målvaktens bästa vänner" är ett klassiskt uttryck och i den första halvleken hade Jansson tur med sin högerstolpe, efter Mjällbys Viktor Nilssons tunga skott. Samma stolpe prickades även i den andra då Magnus Wikström gick upp och nickade. 1-1 där alltså i stolpträffar, men Mjällby hade inlett bäst.

Dock kom ÖSK mer och mer i den andra, vilket föranledde Mjällbyledningen att hitta motdrag. I den 65:e matchminuten kastades så jokern Chippen in i leken, och hemmapubliken hoppades att det skulle vara frälsaren. Men frälsaren skulle ha en vit tröja på sig och ha ett annat smeknamn som börjar på bokstaven C.

Efter senaste målsumpningarna mot Halmstad var man rädd att Crespo skulle ha allt för många tankar hos sin familj i Sierre Leone, som där går en tuff match mot sjukdomen ebola. Men Crespo visade sitt fina fokus från förr då han i den 81:a minuten satte 0-1. Ett högt uppspel mot honom nickades ner till Marcus Pode, som till mångas förvåning lade tillbaka bollen precis på Crespos fötter. Fin pass och fin bollmottagning följdes av ett fint avslut. Ett klassmål.

"Strandvallen är världens svåraste ställe att spela på" sade Alexander Axén på presskonferensen, och var "super-supernöjd" med sina grabbar. Säkert är han lika nöjd med sitt drag att sätta in Oscar Jansson, som fick hålla nollan i sin comeback.

För ett par år sedan hade ÖSK två reservmålvakter, nu har man två förstamålvakter. Det är skillnaden som gör att många vågar tro på allsvenskt för Sportklubben i fortsättningen.

Var är kylan?

Nej, undertecknad vill inte bli av med de fina varma sommarkvällarna, utan rubriksättningen syftar mer till ÖSK-spelet. Ja, de stunder under matchen som man såg något ÖSK-spel. Att kunna spela av en match när man leder med 1-0, när det blott återstår 13 minuter. Att inte uppträda darrigt och oroligt när man har ledningen. Och att kunna avsluta bättre vid frilägen. Till det krävs det kyla.

Crespo kommer inte minnas denna match med välbehag och hans kliniska avslut från förr verkar nu fjärran. I den 93 matchminuten får han en fin framspelning och blir helt ren med målvakten. Ingen uppvaktning och han kan ta god tid på sig för att placera bollen. Nu blir det ett stressigt halvskott som målvakten klarar av. I den 25 levererar Pode en fin genomskärare vilken ställer Crespo helt fri, men också där drar målvakten det längsta strået.

Det var ÖSK:s enda avslut på mål i den första halvleken, ska sägas. Om inte det kommit hade det högst märkliga fenomenet inträffat att ÖSK ledat med 1-0, utan något avslut på mål. För målet kommer nämligen på hörnan till Crespos friläge, då Halmstadsspelaren Richard Magyar får en black-out och nickar in bollen i eget mål. Det är sällan man ser liknande självmål, och jag undrar förresten om jag någonsin sett något sådant.

Innan målet hade ÖSK inte skapat någonting, inte ens ett avslut utanför mål. Man började nästan tro att det var en medveten taktik, att släppa upp bortalaget. Men tyvärr var sanningen en annan. Bortalaget var helt enkelt bättre. Så egentligen var resultatet 1-2 inte så orättvist, om man ser till matchen i helhet.

ÖSK-spelet fick en uppryckning sedan HBK:s kvittering kommit i den 77 minuten, men det var absolut för sent. Ansatserna för att punktera matchen måste komma tidigare. Under de sista tio minuterna hade både Kalle Holmberg, Daniel Gustavsson och Nordin Gerzic fina lägen, utan resultat. Förutom då Crespos målsumpning i den 93 minuten. Mål där hade inneburit 2-2, eftersom Halmstad tagit ledningen i den 91 minuten.

Precis som mot Norrköping blir man tydligen stressade av att ha en ledning och det syntes även idag. Vilket tyvärr är en svaghet hos laget. Paniken börjar sprida sig nu när inte ens Crespo levererar och snart stänger transferfönstret. Det kan bli en tuff höst för de svartvita.