Märklig match mellan giganter

Bayern München - Real Madrid, en riktig godbit på pappret, en giganternas kamp. Men det blev bara ett lag på banan, Real Madrid. Fast det beror ju på hur man ser det, det var Bayern som ägde bollen till den största delen. Men spanjorerna fick till ett närmast 100-procentigt försvarsspel, som klippt och skuret ur instruktionsboken.

Man måste ändå beundra Bayern-spelarna som envist trummade på, trots att tiden krympte och chanserna blev allt mer minimala. Ändå fanns hela tiden den där känslan att om de bara spräckte nollan så ... Tyskland - Sverige 4-4 sitter nog i medvetandet hos många lag som hamnar i stort målmässigt underläge.

En annan jämförelse med tysk/svensk anknytning är den från 1982 då IFK hade vunnit hemma med 1-0 mot Hamburg och sedan i returmatchen fick ett tidigt bortamål, ett underläge som sedan tyskarna inte orkade resa sig från.

Matchen igår visar också att det är otroligt svårt att försvara en Champions League-titel, med så många bra lag inblandade som det är.

Frågan är om vi får se en final med två Madrid-lag? Tror inte det, Chelsea har ett upplagt läge och är starka på Stamford Bridge. Även om plumpen mot Sunderland senast sved för blåtröjorna. Men får Atletico in ett tidigt bortamål så vet man aldrig.

Uppstudsiga nykomlingar i superettan

Degerfors IF har inte fått någon vidare bra start i årets superettan. I går förlorade man hemma mot Sirius och har således ingen seger på de inledande fyra omgångarna. Även förra året var man något tröga i starten, men hade då fått ihop fyra poäng på lika många omgångar. I år har man blott hälften.

Visst, det är mycket kvar av årets serie och förra året kom rödvitt ju igång rejält vad det led, vilket till slut resulterade i en fjärdeplats. Till i år har man förlorat en klasspelare som Johan Bertilsson, vilket kommer göra det hela en aning svårare.

Men årets superettan ser onekligen intressant ut, med två spännande nykomlingar, Sirius och Husqvarna. Sirius promenerade hem sin serie förra året och har på försäsongen slagit ut allsvenska Djurgården, Halmstad och IFK Göteborg i Svenska cupen. Så det var inte direkt någon överraskning att Degerfors skulle få svåra problem mot upplänningarna, med Johan Arneng i spetsen. VD:n för Sirius är ingen mindre än Ola Andersson, ni vet ”Rit-Ola” den yngre från tv. Hans gedigna fotbollskunskaper kommer räcka långt för ett hårdsatsande Sirius.

Mer överraskande är att småländska Husqvarna leder serien på tio poäng efter fyra omgångar. Där kan det nog ligga mer underskattning bakom än i Sirius fall. Lillebror Husqvarna har aldrig spelat allsvenskt, men det har däremot storebror Jönköpings Södra gjort, under tio säsonger. På lördag drabbar de samman i ett intressant derby, som borde locka storpublik.


Men årets superettan verkar vara en serie där alla kan slå alla, det kanske blir Degerfors räddning i fortsättningen.

Kalle Holmberg i gammalt härligt slag

Kalle Holmberg fick chansen från start och som han tog den. Tre poäng (2 mål + 1 assist) till sig själv och tre poäng till laget. Men det var en seger med darr på ribban. Åtvidaberg var så när att komma igen efter tre mål i baken i första halvlek.

Ja, under den första halvleken var det bara ett lag på plan. ÖSK tilläts göra vad de ville, nästan helt oattackerade. Vilken skillnad mot den katastrofala inledande halvleken mot samma Åtvid i premiärmatchen för två år sedan, då ställningen var 2-4 i paus.

"Sämsta halvleken på 20 år" sa Thomas Nordahl då. I pausen frågade jag honom följaktligen om detta. Och visst mindes han de orden, men menade att denna halvlek inte var speciellt bra nu heller, förutom ÖSK:s spel då. Och han hade helt rätt, för lika illa som ÖSK spelade för två år sedan, lika illa uppträdde Åtvidaberg idag under den första halvleken.

Men tränaren Peter Swärdh hade förmodligen sagt ett och annat till sina mannar i pausen. För Åtvidaberg kom sedan ut som ett helt nytt lag, vilket även gällde ÖSK. Rollen var ombytta och redan i den 47:e smällde det till bakom tidigare sysslolöse Oscar Jansson då John Owoeri oattackerad tilläts nicka in 3-1. Samme spelare gjorde även 3-2 dryga kvarten efteråt och då var det match igen.

ÖSK:s enda farlighet i den andra var när Daniel Björnqvist slog ett inlägg mot Nordin Gerzic, vars nick så när håll på att resultera, men bollen gick strax över.

Det var första matchen för säsongen som ÖSK inte gjorde mål under den sista kvarten, men det grejade sig alltså ändå. Alla matchbilder kan vara nyttiga att ta lärdom av och detta var ännu en variant. Det är något som laget kollektivt får ta med sig i minnesbanken och analysera, för att det inte ska upprepas.

Tappad ledning i slutskedet

ÖSK tappade försmädligt en 2-1-ledning i kvällens bortamatch mot BP. I den 3:e övertidsminuten blev hemmalagets Dardan Rexhepi nergjord av ÖSK:s Nkili. Ingen solklar straff direkt, även om ÖSK-backen går mer åt BP:spelaren än bollen. Men mycket beroende på att han inte kom åt bollen.

Nåväl, en poäng får anses som ok efter matchen som helhet. Men strax innan hade ÖSK:s inhoppare Kalle Holmberg haft ett gyllene tillfälle att utöka ÖSK-ledningen. Faktiskt matchens bästa målchans. När han hade gjort 1 - 2 i den 89:e minuten såg det ut som om det skulle bli vinstgivande, men BP kom alltså tillbaka.

Särskilt efter hemmalagets starka första halvlek får man anse resultatet som rättvist. Där höll Oscar Jansson ÖSK kvar i matchen. Och när Hasani gav ÖSK ledningen i den 31:a var det som en repris av onsdagens matchbild mellan ÖSK - MFF, då ÖSK pressade, men Malmö gjorde första målet.

Man trodde nog att ÖSK-försvaret skulle samla ihop sig efter paus, men redan fem minuter in på andra hade BP utjämnat. ÖSK:arna hade stora problem med BP:s bäste spelare Dardan Rexhepi och han kom igenom och spelade finurligt fram  till Gabriel Petrovic som inte gjorde något misstag.

Men sista kvarten har varit ÖSK:s melodi i de inledande matcherna, då man nätat under dessa minuter. Så alltså också när Kalle gjorde 1 - 2. Hasani hade nick i stolpen och Haginge farlig nick som räddades på mållinjen.

Åtminstone en Malmö-nolla spräckt

ÖSK hade chansen inför kvällens match att spräcka två av Malmö FF:s tre nollor i tabellraden. Genom Ahmed Yasins 1 - 2 i den 76:e minuten blev ÖSK ändå det första laget som gjort mål på MFF. Även fast man hade hoppats att någon av skåningarnas poängnollor hade rykt.

Men för att ta poäng mot årets Malmö krävs att man sätter sina målchanser. Och sådana saknades verkligen inte i den första halvleken då Svartvitt absolut borde haft ett mål med sig. Bara första kvarten radade hemmalaget upp flera tillfällen som mycket väl har kunnat resultera.Chanserna var utspridda på både Ahmed Yasin, Mohammed Saeid, Shpetim Hasani och Samuel Mensah, som hade ett farligt skott.

Denne Mensah var ÖSK:s bäste lirare för kvällen, även om det var Ahmed som fick matchpriset, förmodligen i kraft av målet. Samuel gjorde det svårt för MFF-anfallet och stängde ytorna väl. Varken Markus Rosenberg, Guillermo Molins eller Simon Thern tilläts närma sig straffområdet. Åtminstone inte första kvarten.

Sedan tog bortalaget över till viss del och i den 18:e minuten hade Markus Rosenberg så när lyckats med sin lobb över Oscar Jansson. ÖSK fyllde på bra med sina ytterbackar, vilket gjorde framstötarna särskilt effektiva. Men det spelsättet kan ha sina risker och just detta såg vi prov på i den 32-33:e minuten då Patrik Haginge följt med upp i ett anfall och fått läge att ge ÖSK ledningen, när i stället MFF i anfallet efter utnyttjar Haginges frånvaro på den kanten. Ett inlägg når Molins och det är 0-1. Fruktansvärt effektivt av "IFF-IFF", men inte så rättvist.

Men som bekant är det målen som räknas och inte målchanserna. Malmö kommer vinna många matcher tack vare sin skärpa framför mål i årets serie. Det som kan hindra dem från att upprepa sitt SM-guld är nog bara de själva. Eller rättare sagt Champions League, där de kommer vara med i höst när allsvenskan ska avgöras. En eventuell splittring i fokus kan vara de andra lagens räddning.

Men på det hela taget gör ÖSK en godkänd match, även om man skulle önska lite mer effektivitet framför mål. Hasanis nickfarlighet var förmodligen bekant i MFF-lägret och han fick inget utrymme. Ahmed Yasin gjorde flera bra saker på sin högerkant, men inget som utmynnade i några hetare målchanser. Nordin Gerzic var inte alls lika dominerande som mot AIK, om man då undantar första kvarten.

Men för att vara ett möte mellan en nykomling och mästarna så var skillnaden inte alltför stor. ÖSK kommer säkerligen plocka andra poäng hemma. Förhoppningsvis kan man radera ut Åtvidabergstraumat från 2012, med att vinna mot östgötarna nästa fredag.

25-årsminne på Anfield med ÖSK-halsduk

Idag är det 25 år sedan den fruktansvärda olyckan hände på Hillsborough Stadium i Sheffield, då 96 Liverpoolfans miste livet. Det var i FA-Cupens semifinal mellan Liverpool - Nottingham Forest som supportrarna klämdes ihjäl.

Vid Anfield finns idag Hillsborough memorial där namnen och åldrarna på de avlidna finns angivna. Där brinner även en eld som aldrig släcks. Idag ligger även fotbollshalsdukar från hela världen på arenans gräsmatta, formerade till siffran 96.

Länspostens ishockeybloggare Per-Åke Sörman har tillsammans med sin son Philip skänkt två halsdukar, den ena från Ervalla SK och den andra från Örebro SK. Både far och son är också hängivna Liverpoolsupportrar, och såg matchen mot Tottenham för ett tag sedan.

                                     Per-Åke Sörman lämnar över halsdukarna.

Kanonmatch av ÖSK!

ÖSK gjorde en jätteinsats mot AIK, med ett oavgjort resultat som kändes som en seger. Svartvitt ska absolut inte be om ursäkt för någonting, och 1 – 1 var rättvist. Rättvisa ja, kan inte domaren skipa sådan så får väl han där uppe göra det. För själva kvitteringen var en skänk från ovan, men tre uteblivna straffblåsningar vägde väl upp den överraskande målchansen. Den uppkom alltså när AIK-målvakten Stamatopoulus ställde till det och tappade bollen till fristående Hasani, som inte gjorde något misstag och återigen blev matchhjälte.

Även Oscar Jansson i ÖSK-målet schabblade vid ett tillfälle. I den första halvleken fick bollen en besvärlig uppstuds efter en bakåtpassning som gjorde att han inte hade kontroll över den och utsparken träffade en framrusande AIK-forward. ÖSK hade tur där att inte bollen förpassades in i mål igen, ungefär som vid Zlatans konstmål mot Ungern 2009.

En bra målvakt ska ha tur. Oscar är bra och således har han också tur. Men det mesta byggs på skicklighet. Han placerar sig rätt och timingen är utsökt vid utrusningar. Oscar kommer vara guld värd för ÖSK denna säsong, med ordet ”guld” menas förstås inte ett SM-tecken. Men spelar han och laget så här i fortsättningen väntar fler framgångar och man kommer bli svårslagna. Vi har alltså att göra med en liten seriefinal mot Malmö FF hemma i fjärde omgången. Vem kunde ha trott det innan säsongen?

Den gedigna insatsen och poängen i Solna var utmärkt reklam inför onsdagens hemmamatch och vid hyfsat väder borde det kunna bli bortemot 10 000 på läktarna. Det är ju ändå de regerande mästarna som kommer på besök, med många stjärnor i laget. Kan man ha samma bollkontroll som mot AIK så kan det mycket väl bli poäng igen. Om jag inte minns fel så var det i Peo Ljungs debutmatch på hemmaplan som ÖSK mycket överraskande vände 0 -1 till 2 -1 mot MFF för två år sedan. Det mest minnesvärda från det året.

Återigen gör Nordin Gerzic en stormatch och styr spelet på ett säkert sätt. Ja, för det mesta i alla fall, ibland blev det bolltapp som kunde bli farligt bakåt. Det var just ett bolltapp som indirekt orsakade AIK:s tidiga ledningsmål, denna gång av Daniel Gustafsson. Även om AIK-anfallarna fick maximalt flyt efter omställningen.

Men Daniel gjorde många bra saker också och hade bara otur att han fick bollen för långt ifrån sig efter returen på Nordins ribbträff på frispark. DG hade också ett utsökt läge på sin vänsterkant, men då smet det hårda skottet strax utanför målramen i stället.

Riktigt illa av domaren Johan Hamlin att inte våga blåsa straff i den första halvleken då Ahmed Yasin blev brutalt bortknuffad av AIK-backen Nisse Johansson. Men som sagt, 1-1 får anses som rättvist.

Efter många bedrövelser; faran över

Örebro kan verkligen fira. Gula febern har äntligen grasserat färdigt i staden, efter flera svåra, förtvivlade år. Tider som satt sina djupa spår hos spelare och fans. För vad sägs om 0-2, 0-2 och 0-1? Jag pratar naturligtvis om slutresultaten mellan ÖSK och Mjällby de tre senaste allsvenska säsongerna på Behrn arena. En djävulsk förbannelse som äntligen har släppt i och med ÖSK:s sköna trepoängare ikväll.

Och det kanske bästa av allt, Grin-Ollen Marcus Ekenberg, ständigt detta orosmoment för ÖSK:arna förr om åren, fick inte en tillstymmelse till målchans.

Annars var en regnig, gråkall aprilkväll som gjord för att ”spöklaget” Mjällby åter skulle sätta käppar i hjulet i ÖSK:s hemmapremiär. Men tack vare ”sabbatsåret” från blekingarna kanske de värsta skräckminnena hade försvunnit ur de Svartvitas medvetanden. Den ende som tvingats genomlida alla de tre tidigare förnedringarna är väl Magnus Wikström, som dock nödgades ställa in strax före matchstart. Av feberfrossa? Nej, det kanske man skulle kunna tro, men det var en benskada.

Därmed har ÖSK fått en kanonstart och är enda laget som tillsammans med Malmö FF är utan poängförlust. Säsongen 2011 inleddes också med två uddamålsvinster, ett år som dock inte bjöd på så mycket mer för ÖSK:s del.

Nej, då får vi hoppas mer på årets inledning, som verkligen bådar gott, särskilt efter tisdagskvällens spel. Planens dominant och strateg var Nordin Gerzic, som är i ett helt annat slag än vid den förra återkomsten i fjol. Men det klart, det tog en höst för de övriga spelarna att lära sig Nordins intensioner och vice versa. I höstas verkade det som om Nordins ÖSK-comeback hämmade lagkamraterna något, nu kan det i stället bli tvärt om.

Hela laget spelade förståndigt och hade precis det där tålamodet som behövs för att ett bra lag ska kunna avgöra matcher. För chanser saknades inte, varken för Daniel Gustafsson eller Ahmet Yasin. Eller till och med för Patrik Haginge. Egentligen skulle man väl aldrig ha behövt vara orolig, om det nu inte hade varit för att motståndarna hette Mjällby.

När så hörnan från Nordin Gerzic letade sig fram till Shpetim Hasanis skalle och vidare in i mål för andra matchen i rad, så skipades verkligen rättvisa. Jag törs nog påstå att Shpetim Hasani är en av allsvenskans bästa spelare på att läsa hörnor. Om han är den allra bästa återstå att se. Det är många matcher kvar.